Att ånyo läsa sina böcker

 “If you would tell me the heart of a man, tell me not what he reads, but what he rereads.” 

― Francois Mauriac

A Good Book 

Stuart G. Davis

Om inte om hade varit, hade gumman skjutit björnen med kvastskaftet.

Om är ett användbart ord — en sökning på ”om” hos SAOB gav 71 svar!

(III 7) OMLÄSA, -ning. läsa (ngt) på nytt. (Gjörwell o.) 

Men att läsa om en bok innebär inte alltid att man ånyo läser den — fast ibland gör man kanske båda delarna. Det kan ju vara bra att veta om man tror att det är värt att lägga ned tid på att åter läsa boken.

Det råder inget tvivel om att mitt första val är läsvärt — vill du försäkra dig om att det inte är bortkastad tid att läsa ”Ex Libris”, så kan du läsa om boken (en anmälan alltså), hos ”Goodreads”.

”Ex Libris: Confessions of a Common Reader” av Anne Fadiman

En pärla som jag återvänder till med ojämna mellanrum — en perfekt väntrumsbok, går ned i de flesta väskor, dessutom är essäerna inte längre än att man hinner läsa ut en, ibland två, av dem, innan väntan är över.

Fast allra bäst gör sig boken hemma i läsfåtöljen, där jag kan slå upp de böcker och författare hon talar om.

 

Nästa bok hade flera konkurrenter, bland annat Fridegårds ”Jag, Lars Hård”, men eftersom jag redan börjat läsa den, så fick det istället bli:

”Quiet, The Power of Introverts in a World that Can’t Stop Talking”.

(Tyst: de introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns), av Susan Cain.

”Noaks ark” av Bo Bergman.

En bok som jag inte läst på tio år, så det är kanske dags att dyka ned i den igen. Jag minns att jag tyckte den var intressant, men så värst mycket mer minns jag inte.

Men jag minns precis var jag satt och läste tidningen, när en pytteliten notis på sista sidan fångade min blick. Där läste jag att den svenske författaren Bo Bergman hade dött, förmodligen var det dagen efter hans dödsfall — inte förrän efter ytterligare några dagar fick jag brevet från mina föräldrar, där de talade om vad jag redan visste. På den tiden ringde man inte tvärs över kontinenter och hav, å andra sidan kunde man lita på postgången, ett brev tog aldrig mer än tre dagar med flygpost.

”Noaks ark” blev Bergmans sista bok, som jag läste när jag kom hem året därpå — och som jag inte har läst sedan dess. Det är alltså hög tid att jag ger mig i kast med den här självbiografiska essäsamlingen.

Varje tisdag uppmanar Ugglanoboken oss att rannsaka våra läsminnen, och föreslå tre böcker på ett givet ämne — den här veckan ska det handla om böcker som är värda att återvända till.