Kortvillig

 Dictionary of the Ideal Man 

Sasha Neschastnova

”Erik Johansson kallas en »lustig och kortvillig herre», men var i yngre åren av ett ganska häftigt sinnelag, så att han år 1490 i en förlikning med Stockholms stad på rådstugan måste avbedja åtskilliga våldsamheter och lova att, om någre fattige borgare högge ved på hans skog eller nyttjade hans fiskevatten, han ej strax skulle slå dem i järn eller hantera dem såsom oskäliga djur, utan låta dem njuta lagen”.

Så skrev Erik Gustav Geijer i sin ”Svenska folkets historia”.

Kortvillig är ju knappast ett ord som man kan gissa sig till, vad det betyder, om det inte framgår av sammanhanget.

Så här säger SAOB om ordet:

KORTVILLIG, adj.; adv. -T.

Etymologi

[jfr d. kortvillig; av nt. kortwilig (jfr mnt. kortwilich, kortvarig) resp. t. kurzweilig; avledn. av kortewile resp. kurzweil (se KORTVILL, sbst.)]

(†) lustig, rolig, nöjsam, skämtsam. Schroderus Dress. 260 (1610). Vthi snack och taal såsom och eliest ganska skämptachtigh och kortwijligh. Dens. HoffWäck. 77 (1616). 

— —

Ordet har stundom gm missuppfattning användts i bet.: kort, snäv (jfr KORT, adj. 5). (Betjänten) kom nu upp med en kortvillig befallning från Majoren, att (osv.). Knorring Ståndsp. 1: 84 (1838). Carl XII misstyckte de mångfaldiga svordomarne, och kortvillig och som alltid fåordig .. sade han endast: Låt bli svärjandet. Wingård Minn. 11: 62 

Här avkortat av mig, vill du läsa allt hittar du det här

Intressant att se hur man redan på 1800-talet glömt bort den ursprungliga betydelsen, och använder den som man tror det ska vara. 

På samma sätt som menlös, björnkram och övermaga har förändrats i våra dagar.