måndag 21 februari 2022

Högre studier

och vad de gav.


Hvar finns friden?


Säg, var finner människan friden?

Bor den uti glädjens rus?

Nej, det flyktar snabbt som tiden,

Släckes ut med festens ljus.


Finnes friden uti natten,

När sig månen speglar mild

I den tysta insjöns vatten,

Utaf friden sjelf en bild?


Nej, då kommer drömmens skara,

Gycklande med qval och tröst,

För att fjerran åter fara,

När den sårat har ditt bröst.


Friden finns blott då man känner

Hjerta varmt mot hjerta slå;

Friden bor bland trogna vänner,

Som ens inre väl förstå.

            af C.


Varje gång jag har ett ärende till mina lyrikhyllor, passar jag på att se ut en bokrygg jag inte kan identifiera, och ta’ med mig den ned.

I dag fick jag med mig en tunn bok, med sliten rygg, där pärmen nästan lossnat från inlagan.



”Smärre Dikter af C.”, läser jag, och med hjälp av ett förstoringsglas ser jag att boken är tryckt i Stockholm 1865.

Men det framgår inte vem C var, så jag beger mig ut på det motspänstiga nätet.

Ett par exemplar finns att köpa antikvariskt, det ena till det facila priset av 3800 kronor. Den boken har en dedikation:

»Till Dardel från den gamle bekante vännen Carl».

Men det framgår inte om C är författaren — men med tanke på att det finns en kunglig krona på titelbladet, så googlar jag på Karl XV, och lär mig att han både målade och diktade — bland annat den här diktsamlingen.



Fortsätter jag min vandring på nätet så bekräftas min misstanke att författaren var Karl XV.

Bland annat genom en anmälan av ”Smärre dikter”, där det visserligen inte står uttalat att kungen är poeten, men anmälaren tycks ta för givet att alla vet vem den noble författaren är. Men du store tid så många vackra ord som här staplas på varandra — det kan inte vara helt enkelt att ge ett omdöme om något som rikets konung skrivit.

Så här inleds anmälan:


Smärre Dikter af C. Stockholm 1865. 


Den vackra lilla bok. som vi här anmäla, utgör ett nytt, och vi vilja tillägga: hittills det skönaste blad, som den för alla välkända signaturen C. inom kort tiderymd inflätat i sin författareäras krans. Hvar och en, som här gör bekantskap med dessa "Smärre Dikter", skall med oss erkänna, att förf. är lyckligare, när han, gripen af ögonblickets ingifvelse, skänker oss i raska drag och i en oftast lycklig form den lifliga bild, som för stunden fyller honom med en sannt poetiskt stämning, än när han befinner sig inför en större och mera omfattande uppgift, hvars episka bredd icke tilllåter den att uppfattas och återgifvas i ett enda ögonblick af glödande produktionsifver. 

Vill du läsa resten hittar du hela texten hos Runeberg.

3 kommentarer:

  1. Jag avundas dig din nyfikenhet på allt litterärt! Visst googlar jag ganska ofta, men inte med samma grundlighet som du!

    Hur många böcker äger du? Har du räknat?

    SvaraRadera
  2. Bloggblad,
    Jag kan bara inte låta bli att slå upp — en livslång vana — det ena leder ju till det andra, så det kan var svårt att slita sig från uppslagsverk och dator.

    Exakt hur många böcker jag har vet jag inte. Jag började registrera dem på LibraryThing, för rätt många år se’n, och tror att jag fick dit omkring 5000 (merparten) innan jag tog en paus, efter vilken jag inte återupptagit arbetet.
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Ojojoj! Då måste du ha gott om plats hemma? Vårt hus har 20 fönster, knappt några hela väggar där nere, och på övervåningen snedtak som inte medger bokhyllor om vi ska kunna bo där också.

    Ända tills jag var 40 år, flyttade vi ganska ofta och böcker är tungt, därför skaffade vi aldrig många. Men både maken och jag läser enormt mycket. Först via biblioteket och numera på våra iPads. Så enkelt. Våra barn är inte intresserade av att ärva böcker, de ärvde inte läsintresset.

    Jag har förstått att jag nog är ganska ovanlig som inte alls är intresserad av att äga vare sig böcker eller designade/antika möbler och tavlor. Jag vill ha det praktiskt och bara ha saker som jag själv valt. Inte en massa ärvt "bara för att", det måste vara sånt jag/vi verkligen vill ha.
    Det kommer antagligen av min uppväxt i idel färdigmöblerade tjänstebostäder.

    SvaraRadera