lördag 10 oktober 2020

Dryckesvanor

  The conspirators did not drink whisky or vodka or any of the more fiery liquors. They drank tea-with-lemon, sucking it, in the Russian fashion, through a cube of sugar wedged between their teeth. Even the Gentiles amongst them tried to drink that way, though they were not skilful at it, and would much sooner have drunk beer than tea. But seeing that tea it was, and no help for it, they would have preferred to drink it out of pint cups, strong as ink, with any amount of milk and sugar. But they felt it more anarchistic to suck their tea through cubes of sugar; it was Russian, international even; it gave the tea a faint flavour of dynamite.

                                                ur "Five Silver Daughters", 1934
                                             av Louise Golding

The Tea Party, 1903 

Det var i går morse när jag började läsa "Five Silver Daughters", som jag blev påmind om alla målningar jag sett på nätet, där man dricker på fat. Huruvida man även dricker på bit är svårt att avgöra, men nog tycker jag att det ser ut som det som mannen i grön skjorta, håller i handen, skulle kunna vara en sockerbit.
En vanlig föreställning tycks vara att man drack ur fatet därför att kaffet svalnade snabbare där, men på "Kungligt kaffe" läser jag:
"Vi frågade författaren och docenten i måltidskunskap Richard Tellström om kaffedrickandet på den här tiden.
Koppen var serveringskärlet, men det var fatet man drack ur. 1700-talets kaffekoppar hade fat med mycket höga kanter, så höga att de väl rymde det som rymdes i själva koppen, säger Richard.
Man skulle ju kunna tänka sig att det fanns praktiska anledningar till att kaffet hälldes upp på fatet som att det snabbare kom ner i temperatur. Richard Tellström berättar dock att det inte fanns något sådant skäl utan det var helt enkelt det serveringssätt som man vid tiden ansåg korrekt."
Att det ansågs för bonnigt var kanske sant vid förra sekelskiftet, då det nog var vanligast att dricka på fat, på landsbygden. Men när det kaffet introducerades på 1700-talet  om det var comme il faut eller ej att dricka på bit, på den tiden har jag ingen aning om, men jag har en känsla av att vanan att dricka kaffet med grädde och socker kom senare.

Woman Taking Coffee

Dricka på bit 

En brun sockerbit  
till hett kaffe  
drucket på fat   

mormor drack så  
vände på koppen  
spådde i sumpen   

men berättade aldrig  
vad hon såg  
kändes lite knepigt   

sumpen i pannan  
gavs till pelargonerna  
inget fick förfaras
            Överlevaren

Med sin målning "Kaffegumma" från 1895 visar den finska konstnärinn
an Anna Sahlstén att man i slutet av 1800-talet börjat dricka på fat på landsbygden, här i Norden.


Man kan ju blanda starkare saker än socker och grädde i sitt kaffe:

Själv blandar jag fredligt mitt kaffe med kron 
till angenäm styrka och smak

Så diktar Evert Taube i andra versen på Calle Schewens vals.  Det får mig att minnas en gång när jag följde med mina kusiner på en ungdomsträff i deras kyrka. De bodde då i Omaha, Nebraska som ju är gamla svenskbygder, vilket betydde att stor del av församlingen hade sina rötter i Sverige. Det enda jag egentligen minns av träffen är det anförandet som prästen höll. Han kom in på svenskens kaffevanor och hade en teori om att det inte var kaffet svenskarna var beroende av, utan snarare av de starka dryckerna som de spetsade kaffet med. Jag sa inget, men jag undrade i mitt stilla sinne hur mycket han kände till om Sverige. Visst har kaffekask varit vanligt på sina håll, men vid den här tiden då många svenskar utvandrade så blomstrade både nykterhetsrörelsen och frikyrkorörelsen, där många avstod från alkohol. 
Inte bara svenskarna hade upptäckt att man kunde spetsa sitt kaffe:

Pharisäer, Tyskland Smygdrickarens favoritdrink En pharisäer är en kaffedrink som är populär i Nordfriesland-regionen i nordvästra Tyskland. Drinken består av svart kaffe, en dos rom och vispgrädde på toppen. Enligt legenden uppfanns pharisäer inför ett dop här 1872. Prästen var strikt nykterist och då de församlade ville dricka alkohol hällde de rom i sitt kaffe och täckte med vispgrädde för att dölja doften av rom från prästen. Denne upptäckte dock tilltaget och utbrast ”ihr pharisäer!” – ”era fariséer!”

I tider som dessa är kanske boken "The Virtue and Use of Coffee With Regard to the Plague And Other Infectious Distempers", 1721, by Richard Bradley, lämplig läsning.

Tea Drinkers, 1946 


6 kommentarer:

  1. Intressant! Jag minns att några av de gamla gummorna som vi bodde granne med om somrarna, drack både på bit och på fat. Jag tyckte det såg så spännande ut så jag bad mor min om ett fat när jag fick saft. Men jag tyckte det var för besvärligt, så det blev bara en gång, jag vile hellre dricka med sugrör.
    kram från Mette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mette,
      Jag har också provat hemma tillsammans med mor, (förmodligen med silverte på fatet) men jag tyckte som du, att det var besvärligt.
      Margaretha

      Radera
  2. Jag har aldrig smakat en kaffekask men jag har läst att man ställer en tesked i koppen och häller på spriten tills skeden är synlig i kaffet.

    Har nog varken druckit på bit eller på fat. Och nu var det längesen jag var på kafferep också - det hade vi till födelsedagar när jag var liten, med sju sorters kakor, men inte senare.

    Te med citron är gott!
    Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annika,
      Nej, för mig som inte nyttjar starka drycker (jo, starkt te) har det inte varit aktuellt att prova kaffekask.
      Det var ju en rolig metod som du beskriver, för att försäkra sig om att det inte blir för mycket kaffe i koppen.
      Kafferepens tid är nog förbi, även om här, ute på vischan, har hängt i längre än i mondäna kretsar. Jag som inte är särskilt förtjust i kaffebröd, saknar inte tilltugget, men väl den avspända atmosfären som oftast rådde på kafferepen.
      Margaretha
      som föredrar
      svart starkt
      te, utan
      tillsatser

      Radera
  3. Vad intressant! Och vilka spännande målningar.Bonnets målning visar ju extra fint kaffevett, med spretande lillfinger och allt. Om jag får våga mig på en teori kan det ju ha varit så att man började hälla upp kaffet på faten för att det var varmt, men med tiden kom det att ses som good manners; eftersom kaffe från början var en överklasslyx uppfattades kanske fatdrickandet som "fint" och fortplantades till övriga samhällsskikt, vartefter.

    Det förekom såvitt jag minns bland äldre i min hemby när jag var barn, men i så fall alltid i det egna köket. På kafferep visste man att före sig bättre än så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Det finns massor med vackra, roliga och intressanta bilder av te- och kaffedrickande människor. Oftast är målningarna fulla av andra detaljer, som får en att undra eller förstå hur saker var förr i tiden.
      Vi lär väl aldrig få veta exakt hur det gick till när olika vanor grundades.
      Mor hade ju upplevt hur folk drack på fat ute i stugorna, och demonstrerade elegant hur man skulle balansera fatet på tre fingrar.
      Margaretha

      Radera