Vad jag lärt mig i dag

Filip II av Makedonien. Elfenbenshuvud 

påträffat 1977 i Vergina, Makedonien, i den 

grav som tros vara Filips egen.

Vem Filip II av Makedonien var, har gått mig förbi. Jag har inte ens den där obestämda känslan av att jag borde veta vem han var, som jag får rätt ofta när jag hör eller läser om sådant som skolan säkert hade med i sin kursplan. Så jag rådfrågar det allvetande nätet. Bilden ovan har jag knyckt från NE, liksom fakta om Filip:

 Filip II (grekiska Phílippos), 382–336 f.Kr., kung av Makedonien, son till Amyntas III, far till Alexander den store.

När jag nu läser om hans liv och alla krig han deltog i, kan jag mycket väl tänka mig att jag slog dövörat till när, eller om, vi läste om denne envåldshärskare i skolan — för han tycks ha varit i hetluften i större delen av sitt liv. Så blev han också mördad, och hans samtida tycks ha haft diametralt motsatta uppfattningar om honom.

Vad jag inte heller visste var att han gett upphov till ett synnerligen användbart ord — som så många andra användbara ord har jag aldrig hört det användas.

Sedan Emilia med tårfulla ögon åter skiljt sig från hemmet,  lemnade Julie fritt lopp åt sitt missnöje och förgrymmade sig högt öfver Algernon, som kunde vara så liknöjd och så munter, då  Emilia var så nedslagen; han var »en ispigg, en barbar, en hedning,  en» ... N. B. Öfversten och Hennes Nåd voro ej inne under denna  philippique. Cornetten åter hade en annan åsigt af saken, – var  missnöjd med Emilia, som, tyckte han, hade alldeles för mycket  låtit passa opp sig af sin äkta man. 

                                                   ur Familjen H*** av Fredrika Bremer

                           

Det här ordet kom in i SAOB redan 1924, och då med försvenskad stavning:

FILIPPIK fil1ipi4k, äv. fi1– (filipi´ck Dalin), r.; best. -en; pl. -er; ngn gg FILIPPIKA filip4ika, r. l. f.; best. -an; pl. -or.

Ordformer

(förr ofta skrivet phil-. -lippik 1784 osv. -lippique 1831. -lippika 1891)

Etymologi

[jfr t. philippika, fr. philippique; efter lat. philippicæ, pl., gr. φιλιππικοί, pl., filippiska tal (se FILIPPISK)]

eg.: filippiskt tal; häftigt o. bitande angrepp i tal l. skrift mot ngn l. ngt. Thorild Gransk. 1: 70 (1784). En med .. ovanlig häftighet framförd filippika mot aflatskrämeriet. Rydberg Vap. 86(1891). Söderhjelm ItRenäss. 55 (1907). —