They were five sisters, all unmarried; they lived in the old Dutch town that was made memorable by Barbara Frietchie's exploits. They never hoisted a Union flag, or did any grand thing; but they deserve a place in story just the same. Their name was Peyre, and the young people called them "The Pears", not in derision, for the regard they inspired was little short of veneration. Their ages ranged from sixty-five to eighty years when I first knew them. Unlike the Hannah More quintette, they were not literary. But no hive of busy bees was ever more industrious than they in the line of purely feminine accomplishments.
A Quilting Party, 1876
Så har vi avslutat novellutmaningen som Helena på Ugglan & boken har drivit i fyra år (tror det är fyra år). Tack Helena det har varit roligt och utmanande!
Nu har jag förstås inga som helst planer på att sluta läsa noveller — Helena sparkade igång mig, och nu kan jag inte sluta. Det finns så otroligt många noveller i hela skalan från utomförträffliga till rena smörjan, och jag njuter av de goda och roas av smörjan.
Allra roligast är det att hitta pärlor, av författare jag aldrig hört talas om tidigare. Dagen novell är kanske ingen pärla men dess författare, Eugenia Dunlap Potts, har jag inte stött på tidigare, och hon förefaller vara tämligen okänd, det finns ytterst lite fakta om henne på nätet
"A Cluster of Ripe Fruit" ur novellsamlingen "Idle Hour Stories", från 1909, av Eugenia Dunlap Potts handlar om fem gamla systrar. Det är en lågmäld vardagshistora, som jag tycker om därför att jag känner igen så mycket i berättelsen.
Å, tänker du på de söta damerna vi hälsade på, jag minns inte var, men vi drack te i en stor trädgård med ett bord runt en trädstam, och fick lära oss hur man gör i England.
SvaraRaderaEn charmig novell!
kram från Mette