torsdag 27 september 2018

Läskramp

är dagens tema för obs-essän av Anna Axfors.

 Fairy Tales  
William Charles Thomas Dobson (1817–1898) (after)

Och jag tänker omedelbart på en fråga jag fick för en tid sedan: "Hur många böcker har du läst i sommar?" frågade en väninna. Jag blev lite paff, jag för inte statistik över lästa böcker eftersom jag inte fattar vitsen med det. 
Jag läser därför att det är roligt, inte för att bevisa för mig själv, eller andra, att jag är en läsande person. Den här skenbart enkla frågan, från en läsande vän, ledde till ett animerat samtal oss emellan.
Vännen hävdar att det är intressant att veta vilka böcker hon läst, medan jag anser att om jag inte minns vad jag läst (utan att skriva upp dem) så är de böckerna inte värda att minnas.

Jag får nog lov att erkänna att jag inte drabbas av läskramp — men det betyder inte att jag aldrig lägger ifrån mig en bok. Tvärtom, jag kan ha perioder då jag är mätt på läsning, eller inte hittar något jag vill läsa — men då gör jag något annat till läslusten återvänder och rätt bok kommer i min väg. Jag kan helt enkelt inte hålla med om att det är en katastrof att tappa läslusten för en tid — tycker man det har man förmodligen aldrig drabbats av någon riktig katastrof.
Därmed inte sagt att jag inte ser tillbaka på den tiden när läsning fick omvärlden att försvinna, med ett visst vemod.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar