Släkt och osläkt

MAJ

Det är solljus i luft, det är blomster på mark,

Det är strålande övfverallt,

Och det sorlar och jublar i doftande park,

Der den sista af drifvorna smalt.

— Och i lundarnes topp

— Stämmas hymnerna opp,

Och uppståndelsens ande står väldig och stark,

Der det nyss var så öde och kallt.

                                     Fjalar (C. L. Östergren)

Så blir jag (som så många gånger förr) sittandes och letar information på nätet. Detta därför att jag hittar en gammelfasters födelsedagsalbum. En sliten bok illustrerad av Carl Larsson (grattis, det är din födelsedag i dag Carl!), och "med poetisk text af olika svenska författare", tryckt 1883.

 Verserna är intressanta, men det som fångar mitt intresse i dag (när jag borde göra något annat) är namn och födelsedagar på fasters släkt och vänner. Somliga vagt bekanta, andra väl bekanta medan många är helt okända. På dagens datum står det Arvid Lignell 1882 — jag hittar honom på nätet, men har ännu inte lyckats lista ut om han var en släkting eller bekant. 

 För varje dag blir jag också upplyst om vilka kända personer som var födda just den dagen. Öfverstelöjtnat Carl Leonard Lode föddes den 28 maj 1752 — krigshistoria hör inte till mina intressen, så det må vara mig förlåtet att jag aldrig hört talas om honom — "gamle Lode" var nämligen "en lugn, tapper och gudfruktig man" som gjorde en insats i finska kriget 1808-1809.

Vore jag släktforskare (vilket jag har avstått ifrån eftersom jag misstänker att det skulle ta all min tid), så skulle alla mina låd- och skåpfynd säkert vara till nytta. Men även för en icke-forskare, är det spännande läsning, som i almanackan från 1899, där min mormorsfar den 8 maj skrivit: "Is ännu qvar i Sjögrändsviken", det är bara några mil ifrån där jag bor. Det förefaller ha varit en kall vinter, för den 6 februari är noterat: "30 grader kall". Ändå står det ett enda ord den 19 maj: "Tornsvalan", och det är mer än vad jag kan skryta med i år.

Jag vet att en gren av min släkt kommer från Gotland, men mycket mer än så vet jag inte — men nu vet jag att några av släktingarna bodde i Kysings i Vall, och detta tack vare ett begravningsbrev från 1927 som  en gammelmoster sparat.

Allt det här får mig att fundera över hur mycket information i form av udda små lappar och tidningsklipp, som gått förlorat under årens lopp. Man kan ju inte spara allt — även om det understundom förefaller som om jag gjort det.