torsdag 30 april 2015

Tankar till teet

"...ein Buch muss die Axt sein für das 
gefrorene Meer in uns. Das glaube ich." 
                                              Franz Kafka


 
Här sitter jag med min tekopp mellan boktravarna, för jag håller  fortfarande på att klänga runt bland böcker, flytta böcker, katalogisera böcker, bläddra i böcker och utforska LibraryThing ytterligare. Jag minns inte om jag redan berättat att det finns massor med roliga funktioner på LibraryThing, man kan se hur många böcker man har på olika språk, eller se hur fördelningen mellan manliga och kvinnliga författare ser ut, hur många andra som har samma böcker som jag, vilka orter som handlingen i mina böcker utspelar sig i och liknade fakta som är mumma för en kalenderbitare. Men man kan även besöka andra medlemmars bibliotek, och det gjorde jag i morse — det var då jag hittade citatet ovan, och norrmannen som lagt in det, tillade:
"Jeg tror vi kun bør lese den type bøker som evner å såre oss og gi oss stikk innert i sjelen. Dersom boken vi leser ikke vekker oss som et dunk i hodet, hvorfor leses den da ....?..." 
Det har fått mig att grunna över mina läsvanor och vad jag har för bevekelsegrunder för min läsning. Jag känner mig förfärligt ytlig när jag inser att jag varken vill bli sårad eller dunkad i huvudet. 
Min läsning kan jag nog dela in i två huvudgrupper, den viktigaste är för att få nya kunskaper och den andra är som eskapism.
Visst kan nya kunskaper vara omvälvande, men jag värjer mig mot det våldsamma i uttalandet ovan.
Och nog finns det många orsaker till att läsa böcker som inte väcker oss, att bekräfta våra egna tankar, att bli road, att resa utan att resa sig från fåtöljen, att lyssna till andra människors tankar...
Jag tror inte att jag kommer att förändra mina läsvanor.

8 kommentarer:

  1. Det hade varit ett ännu bättre inlägg om du hade varit med på bilden! För det är precis så, mitt bland alla böcker, som jag tänker på dig.
    Jag vill inte heller bli slagen varken i magen eller huvudet, så jag håller med om allt du säger!
    kram från
    Mette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Flette-Mette,
      För ovanlighetens skull har vi olika uppfattning - så du får fortsätta att tänka dig mig där bland böckerna!
      Margaretha

      Radera
  2. För den som vill bli dunkad i huvudet av att läsa finns säkert massor att välja på, varsågod. Jag föredrar att, liksom du, lära mig något, upplysas, tjusas, röras, roas, underhållas och någon gång förfäras.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Några sådana böcker har jag väl läst, utan att bli lyckligare, eller en bättre människa - så jag fortsätter med en vänligare litteratur. Och det gläder mig att jag inte är ensam om att välja den mjukare vägen. För jag tror att det är lättare att övertyga människor om nya vägar och tankar, med vänlighet än med slägga.
      Margaretha

      Radera
  3. Fast jag tror att Kafka egentligen menade något annat än det som norrmannen skriver. Den där yxan riktas ju inte mot personen själv, utan mot det som stelnat och frusit till is. Han menade (nog) att böckerna ska hjälpa till att tina upp oss inombords, få oss att bli mera (med)människor, vara mer levande, helt enkelt. Och det har jag ju inget emot!
    Om man läser citatet på det sättet så handlar det mer om alla böcker som vidgar ens vyer en smula, eller som får en att le. (Medan den mer schablonfyllda, förutsägbara sortens böcker går bort.) Kafkas egna böcker är ju ofta både underfundiga och roliga – också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har rätt Karin - liksom Kafka!
      Kafka har jag inte läst sedan jag var i tonåren, det är kanske dags för en omläsning.
      Margaretha

      Radera
  4. Jag är fascinerad av ditt bokbildspel. När jag hälsar på i din blogg fastnar jag ofta med blicken på bokbilderna och känner igen många från mitt eget bibliotek och många andra blir jag sugen på att läsa. Ditt bokval är helt min smak. Vårhälsningar

    SvaraRadera
  5. Maggan,
    Du kan kanske beställa hem från biblioteket, om du fastnar för någon särskild bok - de brukar kunna skaka fram det mesta.
    Många av mina böcker är ju mitt personliga val, men en stor del är ärvda böcker, och det händer allt som oftast att jag undrar hur i all världen somliga böcker har hamnat hos mig. Och jag hittar massor som jag vill läsa, så många att jag inte vet i vilken ände jag ska börja.
    Margaretha

    SvaraRadera