torsdag 9 april 2015

Bildningsverksamhet pågår

bil`dningsverksamhet subst. ~en ~er 
ORDLED: bild-nings--verk-sam-het-en
• verksamhet för höjande av folkbildningen
 vanl. utanför det ordinarie skolsystemet
HIST.: sedan 1935
 
Inte nog med att jag höjer mig rent rumsligt, med hjälp av min präktiga stege, jag kan ju bara inte låta bli att slå upp okända författare och konstnärer, som jag stöter på. Min fascination över min dators kunskaper har inga gränser, för oftast kan den ge mig de upplysningar jag söker, och jag inser att det hela tiden händer saker på nätet. Många av författarna har jag sökt efter för några år sedan, utan att hitta något  men så plötsligt dyker det upp information, inte alltid utförligt, men något litet. En bloggare som har upptäckt att en gammelfaster skrev kärleksromaner under pseudonym, eller någon som lyckats rota fram information och lägger ut det på nätet.

Woman in Blue 1923

 För ögonblicket ägnar jag mig åt böcker om konst, och hittar ideligen konstnärer som jag inte är bekant med. Som Karl Schmidt-Rottluff, hur kan jag ha missat honom, han som ansågs som den råaste av expressionisterna, och vars konst stämplades som "entartete" av nazisterna.
Dagens andra konstnär är Maurice Denise, och hans tavla "Muserna i den heliga skogen", en lång förklarande text till tavlan hittade jag här.
figurer
 Så hittar jag ett tunt litet häfte, tryckt 1939, med ett föredrag av Adja Yunkers, namnet låter bekant, men det är allt. En lettisk konstnär som dog i New York, och som däremellan vistades både i Frankrike och Sverige — han rörde sig i samma kretsar som Karl. I häftet talas om hans stora "Spanien-målning", som jag nu tillbringat alldeles för lång tid med, att utan resultat leta efter på nätet — det framgår att han deltog i spanska inbördeskriget, men ingen bild. Kanske förstördes tavlan i den brand i hans ateljé där det mesta av hans arbeten förstördes. 
Vem vill ha konsten? Varför ska konst produceras? Som situationen nu är och så som konsten i dag uppfattas finns det ett så försvinnande litet antal människor för vilka konsten är ett behov, att det är svårt att tala om detta ämne utan att väcka misstankar. Och ändå finns det miljoner älskande människor, eller sådana som av tusen andra anledningar hysa starka känslor, vilka uppfylla deras värld med en intensivt flammande eld som innehåller alla poesins  egenskaper. Ur denna eld har konsten alltid sugit sin livskraft, antingen nu yttringarna tagit form av poetiska förstahandsintryck eller av poetisk ironi. Filmens klichéer, schlagertexterna, färgtrycken och de illustrerade tidningarna ha inte kunnat ändra det ringaste på dessa primära behov eller på realiteten av dessa känslor. Miljoner människor bli fördrivna från hus och hem, barn mördas och hela folk utrotas, raskonflikter och sociala motsättningar fyller scenen  och så uppstår problemet för konstnären. Han själv förändrar sig, men hans problem förblir alltid detsamma: att finna det väsentliga, sanningen. Och har han funnit sanningen måste han kunna framställa den på ett sådant sätt att den blir ett med åskådarens upplevelse — som fallet var med t. ex. Giotto, Goya och Daumier.
ur Adja Yunkers föreläsning i Klara folkets hus 1938

4 kommentarer:

  1. Men så spännande, jag kände inte till någon av dem. Gillar verkligen alla, säskilt den blå damen.
    Kram från Mette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mette,,
      Det är så himla kul att hitta nya (gamla) konstnärer och författare - ja, annat folk också - den enda nackdelen är att det tar tid, när man blir fast i jakten på information.
      Margaretha

      Radera
  2. jag säger som mette, alla tre är nya för mig. jag gillar dem också!
    det känns som jag också måste röja i mina bokhyllor, jag tittade in på library thing, och funderar allvarligt på att sätta igång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Debbie,
      Va' kul om jag har inspirerat dig att katalogisera böckerna! Visst tar det tid, men det ger oväntade kunskaper, både om litteraturen och familjen.
      Margaretha

      Radera