tisdag 18 mars 2014

Läsning — en oumbärlig rättighet

Gutenberg har rätt många barnböcker som ska föreställa lättlästa, "One Syllable Books". Jag minns sådana böcker från min egen barndom, och hur svårt jag tyckte det var att läsa dem. Det fick vara hur många stavelser som helst i ett ord, så länge det inte fanns bindestreck, så klarade jag av att stava mig igenom dem. Men texter där det vimlade av bindestreck förvirrade mig.

IN THE DOVE COT—TWO KIND LIT-TLE GIRLS.
Whith-er a-way,
Lit-tle la-dies so gay?
"O, o-ver the hill
To Grand-moth-er Dill!"
And what have you there
In your bas-ket square?
"O, pud-dings and pies,
A lit-tle sur-prise!"
Why such good-will
To Grand-moth-er Dill?
"O, ev-er-y one should
On Christ-mas do good!"
Lit-tle maids, good day!
Flow-ers strew your way!


Läsningen är så oerhört viktig — på så många plan — det första vi tänker på är väl kunskapsinhämtningen, men också för självförtroendet. Jag tänker på alla personer med läs- och skrivsvårigheter jag träffat, som skämts över sin oförmåga att läsa, hur deras självförtroende har stärkts när de lärt sig det, och förstå vad de läser — för att inte tala om glädjen, när de upptäcker den nya värld som öppnas genom böckerna. Och nu läser jag i BiS*, att risken är stor att Centrum för lättlästs uppdrag kan komma att inskränkas! Hur tänker man?

*Bibliotek i Samhälle, i min högerspalt finns en länk till deras blogg — där finns information för den som vill prenumerera på deras tidskrift.

6 kommentarer:

  1. Glädjen hos en unge - eller vuxen - som knäcker koden är inte att ta fel på! Själv har jag minnen från att sitta i fars knä när han läser tidningen och plötsligt se vad det står!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Jag har sett lyckan, hos ungar som knäckt koden - men själv minns jag inte ett bestämt ögonblick när jag kunde läsa. Det gick förmodligen gradvis.
      Margaretha

      Radera
  2. Så många inskränkningar i samhällskroppen man hör om numera, mestadels är det svaga grupper som det sparas på. Det är ett steg bakåt tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Viola,
      Ja, det är väl så att det är tämligen riskfritt att ge sig på de svagaste - de som inte kan eller orkar slå tillbaka.
      Solidaritet har blivit omodernt.
      Margaretha

      Radera
  3. håller alldeles med om det där med enstavigt – så svårläst! Det lär knappast underlätta.

    De som har svårigheter att läsa börjar få det aningen bättre, eller börjar i alla fall få möjligheter att få det aningen bättre genom vettiga hjälpmedel (det bästa hjälpmedlet är nog ändå läsglada, entusiastiska föräldrar med mycket tid, men det är det ju inte alla som har). Att lägga över verksamheten vid Centrum för lättläst till gamla TPB vete sjutton om det ändrar något till det bättre. Varje verksamhet kräver sina specialitéer och här finns knappast några samordningsvinster att hitta, skulle jag tro.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      När det gäller hjälpmedel, och kanske också acceptans, har det nog blivit bättre. Men varför i all världen skrotade man alla duktiga speciallärare som faktiskt fanns.
      Vinsterna med att lära folk att läsa, ligger så långt fram i tiden att politiker inte kan tänka så långt.
      Margaretha

      Radera