fredag 14 februari 2014

Kvinnliga ideal?

Förra året skrev jag om hur Nickolay Lamm konstruerat en normal barbiedocka, nu läser jag att det finns de som förespråkar en överviktig Barbie. Många tycks ha åsikter om det.

The post received a firestorm of attention with over 40,000 likes and 5,000 comments. Opinions have been mixed on whether a plus-size Barbie is a good idea or not. In the comments many criticized the Barbie pictured for being obese or having too many chins:
No Jesus Christ no!!!!…No one is naturally fat for gods sake, that’s sending the message to girls that it’s ok to look like this and be unhealthy
Imo this is horrible. Maybe make her a little fuller, but in no way promote obesity. Triple chins?? Really?? Im a curvy girl, but come on this is ridiculous.
Good Lord, wtf? I am in agreement with the majority!!! I saw this photo and I was appalled!!!… You should be ashamed at posting the photo, not the idea…..that Barbie is OBESE, not FULL FIGURED!!! You sicken me.
On the flip side there were many who were excited to see a curvier Barbie:
Normal people! Normal dolls, Normal eating habits!
Yes to curves! Wish there was an “average” Barbie. Not skinny, not obese. Normal proportions.
How about just a more realistic size. The average American woman is a 14/16 not a size 2
How about normally proportioned dolls with a healthy body weight. Promote health, not any ideal.
Ninety percent of girls 3- to 10-years-old own at least one Barbie doll, with girls 3- to 6-years-old averaging 12 dolls each. That’s a lot of Barbie dolls in the hands of impressionable young girls.

Själv är jag tveksam till en fet docka, knubbig OK, men inte fet. Men det som slår mig när jag tittar på bilder av alla dessa kraftigt överviktiga kvinnor, för det är mest kvinnor på bilderna, det är att de framställer sig som ett objekt redo att behaga män. Sexiga underkläder, djupa urringningar och mycket make up. Inte en enda bild på vardagsklädda arbetande kvinnor som förefaller ha andra ambitioner än att snärja en man.

9 kommentarer:

  1. Lagom tycks sällan vara hemma, även i den docklika världen.
    Ja, vad lär vi våra efterföljande med dessa behagsjuka dockor? Man kan ju undra...

    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. PettasKarin,
      Jag har lite svårt att förstå vitsen både med överviktiga och anorektiska dockor. Hur mycktet de påverkar barnen, vet jag inte - vet inte ens om det finns några sådana undersökningar.
      Margaretha

      Radera
  2. I tidiga tonåren (eller kanske strax innan) var min bästis och jag storkonsumenter av tidningen "Min melodi", som hade fåniga serier om snygga killas som tramsiga tjejer blev dökära i. Men så kom alltid någon annan fal kvinna och det fnurrade sig lite, men till sist blev det ändå HAN. Min kloka far förbjöd mig aldrig att läsa dem. I stället satte han sig och analyserade dem, med lätt hand. Jag minns särskilt en fråga: "Vad lever de på, de där flickorna? Har de något jobb?" Och så såg han till att det fanns annat att läsa också. (Tack pappa!)

    SvaraRadera
  3. Intressant, jag har missat dessa ovanliga dockor, men drömde om en barbie när jag var barn. Fast... Det fanns bara Gingerdockor, jag hade inte heller en sån... (Stackars mig....)
    Men det intressanta är det där med att behaga till varje pris. IRL träffar jag inte många barbietyper, vet bara en kollega som lyft ansiktet. Laom snygga

    SvaraRadera
  4. Äsch, paddan hakar upp sig...
    Lagom snygga är jag och mina väninnor på fest, men absolut inte sexigt klädda med putande läppar, urringade till navlarna och kortkorta kjolar.
    Såg ett danskt program om plastikkirurgi och blev bedrövad, söta flickor som inte duger i sina egna ögon utan "måste" operera sig. Deras killar var säckiga ocpluffiga

    SvaraRadera
  5. Säckiga och pluffiga - men dög ändå...
    Det stör mig väldigt, varför kan inte vi duga som vi är? Lite smi

    SvaraRadera
  6. Nu ger jag snart upp... Lite smink och kammat hår...välskött räcker, tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bloggblad,
      Man ska aldrig, aldrig, aldrig tappa sugen...

      Nej, en Barbie drömde jag aldrig om, en Lily hade jag, som jag aldrig lekte med, vilket jag skrivit om.
      men två Gingerdockor (med svenskt uttal) hade jag, som jag inte var särskilt förtjust i. Det var alldeles för petigt att sy och sticka till så små dockor.
      Det är så fruktansvärt sorgligt att tjejer (kanske killar också) inte tror att de duger som de är. Men det är väl inte så konstigt, med krampaktigt ungdomliga mödrar och hela vida världen under tummen, där man snabbt lär sig pluta och visa upp behagen.
      Margaretha

      Radera