söndag 24 april 2011

Tidsmaskin önskas


Inser att jag förköpt mig på citroner, och bestämmer mig för att göra en “Lemon Pear Pie”. En enkel paj att göra, men det ta’r lite tid att göra citronsåsen, eftersom man ska koka den på svag värme under ständing omrörning. Den sortens sysselsättning som är som gjord för att låta tankarna vandra — och de vandrar iväg till den gången min kompis Maja och hennes dotter Sofia besökte mig. Sofia var fyra eller fem år — den åldern när barn kräver total uppmärksamhet under en stor del av sin vakna tid.
Maja och jag delade stuga när vi plugged, och hade naturligtvis massor att tala om — många minns du, som vi i bästa fall lyckades klämma in när Sofia hämtade andan. Och när Sofia sov middag gjorde vi en “Lemon Pear Pie”.
Efter middagen skrev Maja av receptet, och bad Sofia vara tyst medan hon skrev — och förklarade att annars kunde de inte baka en lika god paj när de kom hem. I samma andetag sa’ hon något om att det enda som var besvärligt var att stå där och röra i grytan. Så när Sofia började gny och muttra om att hon ville vara med, trodde vi att hon var ledsen för att hon inte fått röra i såsen. Men du sov ju sa Maja, när vi kommer hem ska vi göra en likadan, då får du röra hela tiden. Det hjälpte inte, nu ylade Sofia och mellan hulkningarna upprepade hon att hon hade velat vara med.
Så småningom förstod vi att det var inte pajen hon hade velat vara med om att göra, det var vår studietid, många år innan hon föddes, som hon var irriterad över att ha missat.

10 kommentarer:

  1. Nu är det öppet vatten och vete katten om jag inte tar mig över till din strand idag, roendes i reafart...den där pajen ser gudomligt god ut.

    Karin, på vilken snålvattnet ger sig till känna

    SvaraRadera
  2. Karin,
    Kanske inte lika nyttig som en morot - men väl så effektiv!
    Ro på!
    säger
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Haha, underbara ungar! Så typiskt för den åldern.
    Pajen ser jättesmarrig ut delar du med dig av receptet?
    kramen

    SvaraRadera
  4. Pia,
    Nja, vet inte om jag håller med dig - bortskämda ungar har jag inte mycket till övers för.
    Just nu blir det inga recept alls, påminn mig längre fram i vår.
    M

    SvaraRadera
  5. Brorsonen var nog ca två när han en dag kom bärandes på föräldrarnas brudkort i glas och ram, stort och tungt för honom. När vi befriade honom från bördan ville ha en förklaring till bilden han hämtat i bokhyllan och de konstiga kläderna- föräldrarna kände han ju igen - men vad GJORDE dom?
    Vi förklarade så gott det gick. Detta var ju före den tid när barnen började vara brudnäbbar till sina föräldrar så han var ju inte påtänkt vid det laget. Men han blev väldigt ledsen att han inte fått vara med, tårarna rann en lång stund.
    Tidsperspektiv är inte lätt när man tror att man alltid funnits och dessutom är världens medelpunkt! Men jag vill inte ha nån tidsmaskin, tack! Hittar du nån så ge den till Sofia. Brorsonen har också kommit över sin gråt vid 41 års ålder och är en rätt sträng far till sina två söner, 8 och 3 1/2.

    SvaraRadera
  6. Olgakatt,
    Nej, en tidsmaskin har inte jag heller något behov av - förmodligen inte Sofia heller, som nu har passerat de 30.
    Margaretha

    SvaraRadera
  7. Åhåjj, var är du? Jag har ringt och mejlat hela påsken, nu börjar jag bli orolig.
    Pajen ser lika god ut som den är!
    Snälla du hör av dig!

    SvaraRadera
  8. Torun,
    Skumt, mycket skumt - Kerstin har också försökt få tag i mig i över en vecka, först i går lyckades hon få igenom ett mejl och jag kunde ringa henne. Jag är så himla less på teknik som inte funkar! Fattar inte ett smack. Verkar som många av mina mejl bara seglar ut i rymden - några har varit viktiga.
    Just nu umgås jag flitigt med min njurformade vän (en slags vän, skulle vara värre utan...) men jag hör av mig om några da'r.
    M

    SvaraRadera