måndag 1 februari 2010

Jantelagen, en uppdiktad lag

Yankee Wink Hollow
Charles Wysocki
.
Avund och vrede förkortar livet,
och bekymmer gör en gammal i förtid.
................................. .......... Syraks bok

Jag tycker att det är beklämmande att så många har en så'n dålig uppfattning om sina medmänniskor. Eller är det en dålig självkänsla som gör att man tror att alla andra ser ner på en?
Jag tror inte på Jantelagen — eller den svenska kungliga avundsjukan. Det blir en självuppfyllande profetia.
Jag säger alltså inte att det inte finns avundsjuka — men jag hävdar att den inte är värre i Skandinavien än någon annanstans. Avundsjuka, missunnsamhet och översitteri finns i alla kulturer. Men trots allt finns det ännu mer av omtänksamhet, hjälpsamhet och välvilja — i Sverige, liksom i andra länder.
.
Se'n jag började skriva på det här inlägget har jag läst några bloggar, och blev rätt förvånad när tre av dem nämnde Jantelagen.

4 kommentarer:

  1. Möjligen är jag en av de tre du menar. Jag påpekade då att den inte är svensk, som många tycks tro, utan norsk, precis som din länk till Wikipedia visar. Dessutom tycker jag att det blivit allt mindre "jante" med tiden. Kanske eftersom vi är väldigt mycket mindre provinsiella i världen i dag. Vad tror du?

    SvaraRadera
  2. Antar att jag är en av dem som skrev om Jantelagen. :) Jantelagen är givetvis ingen "lag" som gäller utan undantag. Men något jag märkt hos många svenskar (och jag kanske ser det mer eftersom jag är så sällan i Sverige) är att de inte riktigt tror på sig själva och att det inte riktigt är "tillåtet" i det svenska samhället att faktiskt tro på sig själv. Många amerikaner har ett självförtroende som är mycket starkare än vad det är hos de flesta svenskar. Det här skulle jag kunna skriva mycket om eftersom det är en mycket intressant skillnad mellan de svenska och amerikanska samhällena. Men nöjer mig med det här idag. :) Klockan börjar bli mycket här på västkusten och mina ögon känns trötta. Tack för att du delade med dig av hur du ser på det här.

    SvaraRadera
  3. Olgakatt,
    Nej, din jantekommentar har jag missat helt.
    Jag rör mig så lite ute i den stora världen nuförtiden, att jag har svårt att avgöra om jante har minskat eller tilltagit. Men vi har ju i alla tider gjort vårt bästa för att bli som amerikanarna. Kanske innebär det att vi blivit mer benägna att framhålla oss själva. Det tål att tänka på - och det ska jag göra.

    Anne-Marie,
    Din kommentar om Jante såg jag minuten efter det att jag postat mitt inlägg.
    Det finns underlag för många inlägg när man börjar diskutera amerikanskt!
    Jag har arbetat på den amerikanska marknaden och retade mig ofta på att det inte räcker att vara bra, man måste tala om det också. Inte bara en gång, utan stup i kvarten!
    Gott självförtroende innebär ju inte att man skräpper om sig själv hela tiden - snarare tvärtom.
    I sanningens namn känner jag svenskar som framhåller sig själva i tid och otid (mest otid), och blyga amerikaner som avskyr att synas och märkas. Och jag har sett hur man förtalat och mobbat varandra även "över där", så den mänskliga naturen är sig nog tämligen lik överallt.

    Q,
    Ja, du om någon, vet hur det är.
    love,

    Margaretha

    SvaraRadera