lördag 20 februari 2010

Jämställdhet

Titta, hon trampar på en pedal när hon ska
ha ny rad! Har jag aldrig sett förr!

Min mor, liksom jag, tog god tid på sig innan hon slutgiltigt bestämde sig för vad hon ville ägna sig åt. Båda prövade vi oss fram — och lärde oss mycket på vägen.
Under några år på 40-talet arbetade hon som utrikeskorrespondent på Enskilda Banken. Det var lärorikt, trist och låg lön. Klädkoden var strikt — även för personalen som aldrig syntes offentligt — inga färger fick förekomma. Vitt ansågs också vara en färg, återstod bara svart. Min frispråkiga mor stod inte ut med att vara svartklädd från topp till tå, utan aviserade att hon ämnade ikläda sig en vit blus nästa dag. Ingen protesterade, och de andra anställda var lättade över att få använda vitt.
Efter ett par år vågade hon sig in till chefen för att be om löneförhöjning. Svaret blev: "Men fröken E. är ju bara en dam".

14 kommentarer:

  1. Det låter som någon replik från en gammal engelsk roman, tycker jag. Hur länge stod hon ut?

    SvaraRadera
  2. Det var inte illa att hon var en dam, hon kunde ju varit ett fruntimmer.
    mvh R

    SvaraRadera
  3. Lisette,
    Visst låter det osanolikt. Jag tror hon stannade i närmare fyra år.

    Renée,
    Ja, det är precis vad hon säger själv - fast det gav nog inte mycket tröst.

    Margaretha

    SvaraRadera
  4. Jag hade en kollega som för ca 20 år sedan ombads söka en tjänst. Hon undrade förvånat varför. Hon ville inte ha den och visste dessutom att den var vikt för en man.Jo, blev svaret, vi tänkte att vi kunde komma billigare undan om en kvinna också sökte... Idag hade man inte vågat säga det rakt ut men tänkesättet är säkert inte utdött.
    Nej, nej! Hon sökte inte!

    SvaraRadera
  5. För jäkligt!
    Hoppas du har det bra?

    SvaraRadera
  6. Olgakatt,
    Ibland blir jag missmodig och undrar om det någonsin kommer att bli riktigt jämnställt och rättvist. På ytan kanske - men det räcker inte.

    Kaja,
    Ja, det är det minsta man kan säga.
    Jag är ledsen att du fått vänta så länge på svar både på kommentarer och mejl.
    Boken om Ida Norrby, finns möjligtvis på något bibliotek - och med lite tur kan du kanske hitta den antikvariskt. Sök på nätet!
    Mitch Albom gjorde uppenbarligen inget djupare intryck på dig eftersom du inte minns den.
    En av bloggarnas stora fördel är ju att man utan att såra bloggarna kan läsa bara dem man är intresserad av.

    Margaretha

    SvaraRadera
  7. Det var inte illa att hon var en dam, hon kunde ju varit ett fruntimmer.
    mvh R

    SvaraRadera
  8. Det låter som någon replik från en gammal engelsk roman, tycker jag. Hur länge stod hon ut?

    SvaraRadera
  9. Det låter som någon replik från en gammal engelsk roman, tycker jag. Hur länge stod hon ut?

    SvaraRadera
  10. Jag hade en kollega som för ca 20 år sedan ombads söka en tjänst. Hon undrade förvånat varför. Hon ville inte ha den och visste dessutom att den var vikt för en man.Jo, blev svaret, vi tänkte att vi kunde komma billigare undan om en kvinna också sökte... Idag hade man inte vågat säga det rakt ut men tänkesättet är säkert inte utdött.
    Nej, nej! Hon sökte inte!

    SvaraRadera
  11. Men vad i all världen har hänt?
    Har blogger börjat reprisera all kommentarerna i mitt namn? Och en kommentar bara försvann - vet inte ens vem den kom från - Debbie?
    Är det samma troll som förosakar detta, som gör att jag inte fått uppföljningsmeddelande på en månad. Får ni andra meddelanden om kommentarer?
    Margaretha

    SvaraRadera
  12. Jag får meddelande om kommentarer per mejl.

    SvaraRadera
  13. Olgakatt,
    Det ante mig att det inte drabbade alla. Har inte läst några klagomål om det på någon blogg.
    Undrar hur jag ska göra för att få funktionen tillbaka.
    Margaretha

    SvaraRadera
  14. Olgakatt,
    Det ante mig att det inte drabbade alla. Har inte läst några klagomål om det på någon blogg.
    Undrar hur jag ska göra för att få funktionen tillbaka.
    Margaretha

    SvaraRadera