Dagens namnsdagsbarn

 

är Alexander — så vad är naturligare än att låta dagens namn styra valet av de tre böcker vi väljer.

Alexandra Mikhailovna Kollontai 

1872-1952, 1910s

Aleksandra Kollontaj var den jag först kom att tänka på. 

Det stora problemet är bara att jag inte hittar den boken av henne, som jag vet ligger i någon av de ännu inte uppackade lådorna — och jag minns inte vad boken heter. 

Det blir till att välja tre andra böcker, men följer du den här länken hittar du många av hennes intressanta skrifter.

Alexandra Gripenberg var en intressant finländsk författare tillika kvinnosakskvinna.

Hon utsågs som delegat till en internationell kvinnokongress i Washington 1888. Efter vilken hon stannade kvar, och reste runt i USA i ett halvår.

Om detta skrev hon boken ”Ett halfår i Nya Verlden. Strödda resebilder från Förenta Staterna”, 1889,  en högst läsvärd bok som finns hos projekt Runeberg 

Hon rapporterar inte enbart från kongressen, utan kommenterar om allt hon finner intressant — och det är mycket:

”Amerika är nötternas forlofvade land. Här finnas kokos- och valnötter, ärt-, smör-, hassel- och hickorynötter. Synnerligen omtyckta äro ärtnötterna och gatpojkarna här ha lika stor skicklighet i att under tuggandet spotta ut skalen, som ryssarna ha att befria sig från skalen af solrosfröna. 
ötver allt på New-Yorks gator hör man knastrandet från de små kolugnarna, i hvilka ärtnöttema rostas. En lika omtyckt läckerhet är „popcorn“, rostad majs.

— —

New-York ligger på en ö och dess framtid är derfor oroväckande. Årligen tillväxer den, såväl genom emigrationen, som på naturligt sätt, och har dock icke rum att tillväxa. Den har nu redan omkring 
1,300,000 invånare och

lefnadskostnadema äro mycket dyra. 
Genom sitt läge vinner den emellertid präktiga utsigter öfver Hudsonfloden och utåt hafvet. En af de vackraste är från Brooklyn bron. Denna ingeniörvetenskapens triumf bär på sin nacke två banspår, två vägar för åkande och flera för gående. 

— —

Hvad som deremot är ofantligt utbredt, är vanan att uppträda offentligt, utan att dö af förskräckelse. Amerikanskan rör sig vid dylika tillfällen med lugn ledighet, ofta med verkligt behag.”

Miss Katherine Alexandra Climpson är en av mina favoriter när det kommer till romanfigurer — visserligen ingen huvudperson, men hon är till ovärderlig hjälp när det gäller att snoka rätt på detaljer som en man inte har tillträde till. I synnerhet inte om mannen är en välkänd, och därtill adlig, amatördeckare. Naturligtvis talar jag om Lord Peter, Dorothy Sayers skapelse, som jag vänder mig till när jag behöver muntras upp.

Miss Climpson är en medelålders (tror jag) tant som förefaller aningens virrig, men är både skärpt och observant. Hon rapporterar oftast skriftligt till Lord Peter, långa pratiga brev med många understrykningar.

Hon förekommer bara i två av romanerna, ”Unnatural Death” och ”Strong Poison”, (båda finns att läsa hos FadedPage), dessutom omnämns hon i några av de andra böckerna.

Ett smakprov på Miss Climpsons brevskrivningskonst hittar du också i ”The Wimsey Papers—The Wartime Letters and Documents of the Wimsey Family”.

”From Miss Katherine Alexandra Climpson to Lord Peter Wimsey, somewhere abroad.

Flat 718, Utopia Court,

Oxford Street, W.

Sunday, Nov. 19th (24th after Trinity).

My dear Lord Peter,

I am just seizing a moment this evening to write you a little letter PERSONALLY: of course all the reportshave been duly sent in every week regularly to the PROPER QUARTER—and I must tell you again how proud and delighted all the members of the “Cattery” (to use your own humorous phrase!) are feeling to know that they are really being of use to their country in this terrible time of emergency. Especially the older ones—because it is so humiliating and depressing when one comes to a certain age, to feel that one is NOT WANTED, and though you are always so wonderfully sympathetic, I’m sure even youcan’t realise the callousness, well really one might almost say cruelty, with which older women are sometimes treated when they apply for  employment, either in a national or a civil capacity.  

Would you believe it, a man actually said, only the other day, to a highly trained University woman of only THIRTY-SIX—a most able person in the prime of her intellect and capacity—that she was too old for a position of responsibility on his staff, and had the brutal insolence to add: “We don’t want you to die on our hands, you know”!! ”

 Hela brevsamlingen, 52 sidor, hittar du hos FadedPage

Det är lätt att glömma bort att A. A. står för Alan Alexander — överhuvudtaget är det lätt att glömma bort att A. A. Milne hade skrivit så mycket mer än Nalle Puh, vilket irriterade honom storligen.

Han skrev både romaner och skådespel, och en deckare:

”The Red House Mystery”.

Den har jag inte hunnit läsa ut, så jag kan inte säga något om den än — inte annat än att den börjar lovande och att jag läst mig till att den var mycket populär då den kom ut.

Adventsläsning

Hanging the Mistletoe, 1860 

Gabriel Charles Rossetti

 ”It was the warmest day of the winter, this day before Christmas, with all the glitter left from a week of frost, and so bright a sun that shadows lay violet-blue in hollows everywhere. The wintering birds had come renewedly awake to a sense of quickened life, and men and women in the Tenterden neighborhood looked out of the windows and involuntarily planned for spring. Celia Eastman had come home from her two months’ visit the day before, and she and her mother were in the kitchen, this forenoon, talking things over. There was a great deal to tell, and Mrs. Eastman was embarking with delight on the full flood of things happened.”

Vad sägs om en romantisk novell, så här i (nästan) juletid.

”Mistletoe—A Christmas Eve Love Story” skrevs av Alice Brown, en författare från New England där den här berättelsen utspelar sig. Personerna talar dialekt, men låt det inte avskräcka dig, den är lätt att förstå.

Adventsläsning

 

Women Christmas shopping 

Ernst Heilemann

VI KLAPPAR IHOP!

Vi ska inte ha några julklappar i år. Förvisso, det säger alla. De har inte råd, och tiderna är inte såna, och för resten har alla mostrar och människor allting förut, och vem tänker på Jesusbarnet? 

Läs hela Bangs kåseri hos Litteraturbanken

Adventsläsning

 

”Mr Campion sat in the armchair before the greying fire while Poins, the Red Setter, sat on the rug and sniffed dubiously at a holly berry which had fallen from the bough over the mantelshelf. They were both upset and preoccupied.

Amanda was stamping about upstairs, they could hear her heels sounding crisply on the oak boards. The scorch mark on the plaster between the ceiling beams remained in evidence of the evening's disaster. The flame had seared it when Mr Campion had driven a four inch nail through the new house-wiring in a poor if honest attempt to hang up a bunch of mistletoe under which to kiss his wife. The mistletoe lay in the waste-paper basket where he had thrown it after the lady amateur electrician had ceased to speak her mind and had stalked off to mend the fuses.

It was after half-past eleven o'clock on Christmas Eve and although the lights had come back, Amanda had not. In view of what she had said before she went, Poins wondered if she ever would and so, he feared, did Mr Campion.”

Har du läst någon av Margery Allinghams deckare om Albert Campion?

Som så många deckare är böckerna rätt otroliga, men personligen gillar jag den sortens fantastiska handlingar eftersom det gör böckerna mindre otäcka.

”Word in Season. A Story for Christmas” är en mycket kort berättelse — bara fem sidor.

Adventsläsning

 

The sky on the north side of Paris on December 20th

Det är advent

Om dagen går stormen stark och tung genom trädkronorna, men natten står bebådande tyst och stjärnljus. Dagen ropar mig, natten blickar djupt ned i min själ. Dess viskning når mitt hjärta med sällsamma hemligheter. — 

Vart går jag, vart gå vi alla? Mot förnyelsen måste vi gå, mot förnyelsen glider tiden hän, mot ett nytt år och en ny vår.

                    Ragnar Jändel

Ragnar Jändel är i allra högsta grad en läsvärd författare — både hans prosa och lyrik.

Adventsläsning

  Christmas Holidays

Heap on more wood—the wind is chill;

But let it whistle as it will

We’ll keep our Christmas merry still.

                        Walter Scott

Hurrah! Christmas holidays at last!” said

Susan, running into the house joyfully. She

was just back from boarding-school with her brother Benny, who had broken up the same day.

He came into the house behind her, carrying a heavy bag. His mother was paying the taxi outside.

Benny set down the bag, and gave a yell.

“Ann! Peter! Where are you? We’re back!”

Ann and Peter were the younger brother and sister still at home. They came tearing down the stairs and flung themselves on Benny and Susan.

“Oh! Welcome back! You’re earlier than we

expected! Do you know we’re going to the pantomimenon Boxing Day?”

“Are there any Christmas cards for us?” said Susan. “Have any come yet? Ooooh—I do love Christmas time.”

The Christmas Book  av Enid Blyton

Mer Blytonskt än så här kan det inte bli — kärnfamilj, internatskola och traditioner.

I den här boken är kunskaper och traditioner inbakade i en berättelse om hur en familj med fyra barn firar jul.

Vad man än tycker om den förkättrade Enid Blyton, så är det ett faktum att hon är älskad av tusentals barn. 

Själv är jag fascinerad av denna komplicerade kvinna — vilket jag skrivit om tidigare.

He took the box carefully down the ladder, then down the stairs and into the hall, where the others were bringing in the Christmas tree.

“Oh, what a lovely big one!” cried Peter, in excitement. “It’s bigger than last year’s, I’m sure it is. Isn’t it a beauty?”

It really was. It was in the wooden tub that och was used year after year. The children would soon wrap red, crinkled paper round it to make it gay. They put the tree in its place, and it towered up high, taller than any of the children.

Adventsläsning

 

Oxford Street at Christmas

Jag vandrar i ett julpyntat Göteborg, under lampor som regntungt gungar. Klockan två på eftermiddagen skumnar himlen över Gullbergsvass, Götaälvbrons konturer löses upp; på Drottningtorget står tidningskolportörerna i regnet, hopkörda 

som höglandsboskap; på Centralens perronger hänger cigarrettglödar i mörkret; på refugerna vid Polhelmsplatsen river blåsten i krulliga snörknutar på röda paket; och på Friggagatan gör en polispatrull årets glöggkontroll.

Så börjar Kristian Wedel sin berättelse ”Byråchefens julblåsning”.

Adventsläsning

 

Christmas Fun 

Cecil Charles Windsor Aldin

Christmas Games

The shops are putting on their Christmas dress. The cotton-wool, that time-hallowed substitute for snow, is creeping into the plate-glass windows; the pink lace collars are encircling again the cakes; and the “charming wedding or birthday present” of a week ago renews its youth as a “suitable Yuletide gift.” Everything calls to us to get our Christmas shopping done early this year, but, as usual, we shall put it off until the latest possible day, and in that last mad rush we shall get Aunt Emily the wrong pair of mittens and overlook poor Uncle John altogether.

Before I begin my own shopping I am waiting for an announcement in the papers. All that my paper has told me is that the Christmas toy bazaars of the big stores are now open. I have not yet seen that list and description of the new games of the season for which I wait so eagerly. It is possible that this year will produce the masterpiece--the game which possesses in the highest degree all the qualities of the ideal Christmas game.

Så här börjar den korta novellen ”Christmas Games”, av A. A. Milne — ja, han med den välbekante nallebjörnen.

Eftersom årets julklapp sägs bli ett sällskapsspel så är det väl en passade berättelse.

Undrar någon vad i all världen ”Tiddleywinks” (tiddledywink) är, så är det vad vi kallar för loppspel på svenska — ett spel vars existens jag helt glömt bort, tror inte jag spelat det sedan jag var 10 år.

Drömmar

 Drømme, drømme, — hvorfor drømme?

Tro mig, dagens dåd er bedre!

                                   Ibsen

Oh, så mycket skrivet om drömmar det finns — inte minst romantiska böcker.

Och min första bok får nog räknas till den kategorien: ”Drömflickan” som bara i svensk översättning passar in i dagens tema. I original heter den ”The Harvester” och skrevs av Gene Stratton-Porter.

Hennes böcker var ofantligt populära under första hälften av 1900-talet. 

Gene Stratton-Porter var sedan barndomen mycket naturintresserad, och blev med åren kunnig i allt som rörde naturen — i synnerhet fåglar. För mig har behållningen av hennes böcker varit naturbeskrivningarna. Men i tidens anda la hon i en del av sina böcker in oförklarliga händelser — och som i den här boken en dröm som kommer att slå in.

Jag har på sistone återvänt till H. G. Wells, i hopp om att komma över mitt motstånd mot en del av hans böcker — inte helt säker på att det kommer att lyckas.

En del av vad han skrivit uppskattar jag mycket — men jag är inte säker på att ”The Dream” är rätt bok för en återförening.

Redan 1995 skrev Barack Obama memoarboken ”Dreams from My Father: A Story of Race and Inheritance”, jag läste den först sedan han blivit president, förmodligen 2009. 

I översättning av Thomas Engström heter den ”Min far hade en dröm”