Tulubb, filiströs & riffkabyl

A merchant in a fur coat 

Boris Kustodiev

Jag gratulerade Anna-Lisa Wärnlöf på hennes hundraårsdag, vilket snart är nio år sedan, men jag har inte glömt bort henne, nu senast har jag piggat upp mig med de kåserier av henne som finns hos Litteraturbanken. Kåserier skrivna på 50-talet, på ett språk som ser till att jag håller mig vaken.

Det knackade på köksdörren, och poeten hoppade tacksamt ner och dök in i en själskinnstulubb, som  tillhört en kronofogde på 60-talet.

Jag skyndar över till SAOB:

TULUBB tulub4 (vard. -lup’ LoW (1889)), r. l. m.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(tolup 1811. toulubb c. 1809. tulubb (-ub) 1810 osv. tulupp (-ll-, -up) 1808–1848)

Etymologi

[jfr d. tulup, t. tulup, fr. touloupe; av ry. tulup, av altaiturk. tulup, samhörigt med turk. tulum, garvat djurskinn; förändringen i sv. av -p till -b beror möjl. på anslutning till SJUBB, formen kan också vara utlöst ur sådana ssgr som sv. dial. tulubbspäls, tulubb (jfr SJUBB)]

(numera bl. i skildring av ä. förh.) lång pälsfodrad överrock; päls; äv. om skinn till foder. Uti Kryddboden wid Drottninggatan .. finnes till salu en Tulupp af Siberiska Lammskinn, tjenlig att fodra alla sorter Peliser med. DA 1808, nr 5, s. 6. Men djupt i den gamla tulubben / det bodde en hederlig själ. Fröding Eftersk. 1: 99 (c. 1890, 1910). Han hade tulubb, cylinder i nacken och röda doggskinnshandskar. Siwertz Sel. 1: 45 (1920). — jfr RES-TULUBB.

Jag har inte träffat på en tulubb tidigare, och får erkänna att jag inte förstår om själskinn, är ett tryckfel, eller en vits som jag inte förstår.

Så värst stor användning har jag väl inte av detta underbara ord, får kanske gå in för filiströs istället:

 Fråga mej inte, sade majorskan. Jag är en filiströs, ignorant gumstrutta.

FILISTRÖS, adj.; adv. -T. [jfr d. filistrøs; av t. philiströs] utmärkande för en filister; kälkborgerlig; ”brackaktig”, ”brackig”. 

Kanske får jag hålla till godo med gumstrutta för jag är inte helt övertygad om att filiströs är ett politiskt korrekt ord. Men det finns andra ord i dessa kåserier som kan vara bra att lägga på minnet, som till exempel riffkabyl. Fast vid närmare eftertanke inser jag att även det är ett ord att använda sparsamt, helst i slutna sällskap:

manlig individ av en i Atlasländerna i norra Afrika boende, till de berbiska folken hörande folkstam; särsk. om individ av stammarna i bärgstrakterna i Algeriet; i pl. om individer av detta folk utan hänsyn till kön.

Jag gillar stavningen av berg med ä, hade en gång en äldre släkting (född 1878) som skrev både bärg och pängar. 

Grattis Anna-Lisa!

Anna-Lisa Wärnlöf

15 mars 1911-1987

Jag har länge tänkt skriva om Anna-Lisa Wärnlöf, Claque, så upptäcker jag att hon skulle ha fyllt hundra år i dag. Det kan jag ju inte missa, även om jag inser att jag vet väldigt lite om personen bakom de fantastiska böckerna om Pella. För det är kanske den serien som är mest känd, även om jag vet att många läste och tyckte mycket om “Boken om Agnes” som är en självbiografisk berättelse om hennes barndom. Jag vet att hon finns med i samlingsvolymer om svenska barn- och ungdomsförfattare (Min väg till barnboken?), men det är länge se’n jag läste de böckerna. På nätet finns det ytterst lite att hämta, annat än verksförteckningar. Kanske är det så hon ville ha det för hon lär ha levat ett undandraget liv. Har ni inte böckerna i den egna bokhyllan, gå till biblioteket, be att de rotar fram dem från magasinet eller beställer hem böckerna — alla! De är i allra högsta grad läsvärda, humoristiska men ibland med en mörk underton, kanske märks den tonen mest i “Fredrikes barn” och “Pojken en trappa upp“. Skulle du liksom jag ha läst dem alla, kan jag bara rekommendera en omläsning.

När en av mina bästa vänner var trött på livet, och inte såg några ljuspunkter, satte jag böckerna om Pella i händerna på henne. Långt efteråt har hon berättat att det var början på vägen tillbaka till ett normalt liv.

För övrigt tycks hennes man, konstnären GustavAdolf Wärnlöf vara lika anonym — kan bara finna några få rader om honom på nätet.