söndag 28 september 2025

veckans fotografier

 de trettioförsta

 Hay harvest at Eragny 


 Det blåser vind från östansjö;

han drifver skur

mot vägg och mur,

han stångar ner min hässjas hö

i stubben, grå och sur.

Fyll lustigt dina lungor, höst,

låt vattnen bäfva vid din röst

och snäckans segel spänn!

     ur ”Fridolins visor”

     av Erik Axel Karlfeldt 



Jag är övertygad om att det finns många goda skäl till att svepa in höet i plast och sedan lämna ”kossornas toarullar” på åkrarna. 

Men lika vackert och somrigt som de gamla hässjorna eller höstackarna är det ju inte.



Efter en viss tvekan hänger jag ut tvätten — kanske för sista gången i år — det är 6° och 70% luftfuktighet, händerna domnar kylan och jag undrar om jag kommer att bli tvungen att eftertorka plaggen i tumlaren.


Ingen tvekan om att hösten lurar bak knuten, och vid första frost kommer jag att bli tvungen att acceptera att sommaren går i ide. Nu gäller det att njuta av de blomster som envist håller sig kvar. På väg in efter att ha hängt tvätten trampar jag nästan ner ett exemplar av stor ormrot — den bara står där, som ett uppkäftigt utropstecken på rymmen. 



Den har övergett sin ursprungliga plats i en, numera vanskött,  rabatt vid huset.



Nästa överraskning är en krasseblomma. Inget märkvärdigt med det kan man tycka, men den gläder mig för det är en inackordering som jag lovat att se efter när dess rättmätiga ägare nu åkt hem till England. Hon sådde fröna tidigt i somras, från en nyinköpt fröpåse, men några blommor har inte synts till förrän nu.



Som fanatisk friskluftsfantast har jag kunnat fortsätta att tillbringa större delen av dagarna ute, men jag har en känsla att det inte blir så många fler tillfällen till uteliv.


Idén att skildra sin vecka med fem foton kommer från Åke.


PåSladden:

Tvätten var lagom stryktorr när jag tog in den på eftermiddagen.




18 kommentarer:

  1. Det ser ju väldigt somrigt ut på din trapp, och grönt och lummigt utanför.
    Så det är ormrot den heter, det fina utropstecknet, vi har också den i trädgården, men det är utblommad nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mette,
      Ja, det var somrigt — men inte så i dag — exkys, borde ha svarat på en gång, men jag e’ som bekant sén av mig.
      Ja, också här är ormroten överblommad, förutom just den här tuffingen, som är en trödgårdsvsriant, finns vilda också — hör till mina favoriter.
      Margaretha

      Radera
  2. Så lycklig du är som kan hänga ut din tvätt, jag har bara husets tvättstuga, som inte är så kul att använda.
    Här är för kallt för att sitta stilla ute.
    Johanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Johanna,
      Ja, jag är glad att jag kan hänga ut tvätten, i synnerhet som jag inte har någonstans att hänga den inne. Då får det bli tumlaren, som inte är lika rolig.
      Margaretha

      Radera
  3. Vi hängde också ut tvätten i dag men frågan är hur länge det fungerar. Är ganska så fuktigt även här...
    Ibland får man se till det praktiska och dit hör väl inplastade balar. Sedan är det inte alls samma känsla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Znogge,
      Har en känsla av att det kanske var sista gången jag kunde hänga ut tvätten i år — nu blir det till att vänta 6-7 månader på nästa tillfälle.
      Försökte kommentera flera gånger hos dig i går, men blir inte insläppt — minst sagt irriterande.
      Margaretha

      Radera
  4. Ah, underbara Pissarro, och så Karlfeldt ovanpå det. Bättre kan det inte bli!
    Kolja

    SvaraRadera
  5. Så fint du har det på din kökstrapp, hoppas du kan sitta där lite till.
    Kram från Pia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pia,
      Det är nog bara att acceptera att det är slut på utelivet för den här säsongen.
      Margaretha

      Radera

  6. Krasse är en av mina favoriter, så roligt att den blommar. Jag har för mig att du hade ett inlägg om humlor för några år sedan, men jag hittar det inte.
    Här i norr är det nog sluttorkat ute, och jag hukar under tankarna om en lång mörk vinter.
    Var rädd om dig!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Siv,
      Jag gillar också krasse — den förflyttar mig till barndomen och gör mig så smått nostalgisk.
      Jag har nog skrivit en hel del, både om krasse & humlor, kanske är det något av dessa inlägg du tänker på:

      https://bastmattan.blogspot.com/2018/08/ett-blommigt-ord-med-doft-och-minnen.html?m=1


https://bastmattan.blogspot.com/2016/10/har-ar-gudagott-att-vara.html?m=1

      https://bastmattan.blogspot.com/2014/08/humlor-aga-foretrade.html?m=1

      Vi tar oss nog igenom vintern med hjälp av våra böcker, tiden rinner iväg med en förfärande hastighet — snart är det vår och du står där bland humlor och maskrosor och hänger tvätt!
      Margaretha

      Radera

  7. Jag fattar inte heller … somliga bloggar går att kommentera också för mig, men inte alla. Ge 17 i att kommentera i kväll.
    Sätt ett dropp, lägg dig och läs något trevligt, så har det kanske fixar sig till i morgon.
    love,
    M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Flette-Mette,
      Den råd lyder är vis — jag gjorde som du sa!
      Det halp! Om inte tekniken så humöret.
      Margaretha

      Radera
  8. Så vacker dikt! ”Kossornas toarullar” så fyndigt ;) Här vid mig ylar traktorer fram och tillbaka med rullar på last nu när hösten lurar bakom knuten. Härliga talande bilder frpån Margareta :) Trevligt att du visar upp i temat och jag bugar stort för länken :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. 
Åke,
      Motorljud är inte det bästa jag vet, särskilt inte när en gosse i grannskapet tränar snabba starter inför en tävling av något slag.
      Försökte kommentera även hos dig i går, men kan bara konstatera att Wordpress betraktar mig som persons min grata. Är rädd för att det kommer att bli knöligt att deltagarna med söndagsfoton.
      Margaretha

      Radera
  9. Fin krasseblomma! Perfekt med stryktorr tvätt, här torkar jag tvätten inne sedan den gamla torkvindan gav upp. Ha nu en bra start på nya veckan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lilla Syster,
      Visst är det skönt när tvätten är stryktorr — jag är så lat, att om den inte är det blir den ofta liggande, väntandes på bättre tider.
      Margaretha

      Radera