Time for a little something

  

 

Nobody can teach you how to make the perfect cup of tea. It just happens over time. 

Wearing cashmere helps, of course".

                           Jill Dupleix        

Det här var sannerligen inte lätt — jag har en känsla av att författare är hängivna ”fikare”. I synnerhet de som skriver för barn. En väninna sa en gång om barnen i Enid Blyton böcker: ”de äter och äter, men går aldrig på toaletten”. 

”Fru Berg smålog och klappade henne . — Nu ska jag koka choklad åt er, och så springer Kristen efter färska bullar och se’n är ni nog så snälla och går bort till apotekarfrun med den här klänningen, som jag har sytt färdig i rappet. Det följde alltid en sådan känsla av lugn och trygghet med fru Berg. Stillsam, liten och blek gick hon omkring och pysslade och ordnade med allt, utan fjäsk och brådska. Det blev ett riktigt trevlig litet mellanmål, och Elin drack med stor aptit chokladen och åt bullarna till, hungrig som hon var. Därefter gingo Elin och Kristen utför backen.”

       ur ”Klasskamraterna”

       av Kathrine Lie

Nalle Puh var en hängiven fikare — han höll noga reda på sina honungsburkar, och såg till att hans blodsocker höll sig på en jämn (hög) nivå.

                                    

Eeyore frisked about the forest, waving his tail so happily that Winnie-the-Pooh came over all funny, and had to hurry home for a little snack of something to sustain him. And, wiping his mouth half an hour afterwards, he sang to himself proudly:

Who found the Tail?

  "I," said Pooh,

"At a quarter to two

  (Only it was quarter to eleven really),

I found the Tail!"

Fika, risp, mellanmål — jag har insett att det finns en hel del synonymer till den lilla trevliga måltiden som man kan klämma in i livet praktiskt taget när som helst. 

Eftersom te är det enda jag dricker så betraktar jag dagens tema som ett te-tema.

Det finns gott om böcker om både te och kaffe — ofta tjusiga böcker som nog ofta blir liggandes sedan man bläddrar igenom dem.

 

 

En av böckerna som inte blivit liggandes här är ”A Proper Tea” av Joanna Isles.

Nuförtiden plockar jag fram den för de ljuvliga illustrationerna, mer än för recepten.

Jag 

”The Alpine Path,

The Story of my Carreras”

Lucy Maud Montgomery såg till att de personer hon befolkade sina personer med hade tillgång till fika — och många gånger fick vi vara med i köket när godsakerna kom till.

Du kan välja vilken bok, eller novell av henne, som helst, så nog fikar man — eller bakar. I en av berättelserna kan vi läsa om den gången hon bjöd på en kaka som innehöll liniment. En historia som hämtats från hennes eget liv.

På nätet hittar du massvis med böcker om hur man bjuder på såväl

enkelt fika, som tjusigare varianter med brutna servetter, och hur du går till väga om du vill öppna en tesalong. Något som jag har en känsla av var betydligt enklare när man varken behövde  befara besök av skatte- eller hälsovårdsmyndigheter. Men hur man tillredde sitt te på huvudstadsvis har jag inte lyckats lista ut:

”Samtalet afbröts af prostinnan, som bad ungdomen på mellanmål. Detta bestod i thé, som var anrättadt ”på hufvudstads vis” allt för att hedra eller surprenera Otto.”

    ur ”Granriskojan”

    av Axel Gabriel Ingelius

Däremot kan du få reda på hur din framtid kommer att gestalta sig om du lär dig att spå i tebladen. Det skrev jag om för några år sedan.

Det har varit en stökig vecka, jag har skrivit några ord när jag kommit åt, och är inte ens säker på att jag fått med tre böcker av den uppsjö av fikarelaterade böcker som finns.  

Det är Robert som ger oss våra veckliga temata.