The Picnic
En gökotta
Vid doften ut af “mocka” skrifva Jag vill en “bit” på detta blad,
Och må den som ett minne blifva Utaf en morgon, ljus och glad,
Då i naturens friska sköte
Tre “glada gökar” stämde möte.
Från fästet solen sina strålar
I floder öfver jorden göt,
Och fåglar sina sånger sjöngo
I skogens täcka, svala sköt.
Så ock vid doften ut af “mocka”
Man hörde göken fjärran “skrocka.”
“Så härligt“ och “så roligt“ ljuder Det ofta ifrån munnar tre,
Och “Benjamin“ på elden sjuder För att dem präktigt kaffe ge,
Och Pytt från stenen på dem tittar
Till sockret vägen se’n han hittar.
Ja, han lät sockret väl sig smaka, När obeaktad där han gick.
Ej för naturens friska skönhet
Den rackar’n hade någon blick. Han var en arg materialist,
Som tyckte färden var så trist.
När så de komma att uppfriska.
Sig med en liten kaffetår,
Så, — hur fatalt! — det socker fattas,
Och därför “stygga Pytte” rår.
(Tag ej på gökottor med Eder
En illa fostrad hund, jag beder.)
Kort är all jordisk fröjd, så denna.
De skiljas snart i morgonstund
Och solen sina strålar kastar
Så varm ock ljuf på fält och lund
Och så var ”Ottan” blott ett minne
Som stundom glädja skall vårt sinne.
ur ”På försök. Visor och kupletter”
av John Morén
Så passande!
SvaraRaderaJag förstår inte var du hittar alla gobitar.
Johanna
Det var förmodligen en trevlig gökotta, och versen rolig även om jag läst bättre. Var du uppe och lyssnat på göken?
SvaraRaderaMinns den enda jag varit med om.