fredag 23 februari 2024

Moderiktiga tankar

 

Fashion window 

August Macke



THOUGHTS THOUGHT ON AN AVENUE


There would be far less masculine gaming and boozing.

But for the feminine approach to feminine fashions, which is distinctly confusing.

Please correct me if, although I don’t think I do, I err;

But it is a fact that a lady wants to be dressed exactly like everybody else but she gets pretty upset if she sees anybody else dressed exactly like her.

Nothing so infuriates her as a similar hat or dress.

Especially if bought for less.

Which brings up another point which I will attempt to discuss in my guttural masculine jargon;

Her ideal raiment is costlier than her or her dearest friend’s purse can buy, and at the same time her own exclusive and amazing bargain.

Psychologists claim that men are the dreamers and women are the realists,

But to my mind women are the starriest-eyed of idealists,

Though I am willing to withdraw this charge and gladlynt eat it uncomplaineously

If anyone can explain to me how a person can wear a costume that is different from other people’s and the same as other people’s, and more expensive than other people’s and cheaper than other people’s, simultaneously.

             Ogden Nash



Det är svårt att inte gilla Ogden  Nashs poesi — just den här dikten framkallar alltid ett minne från min barndom.

Det var sommar och vår familj promenerade mot Slussen på Katarinavägen när vi möter ett par.

Mor bar en färgglad sommarklänning, och damen vi möter bar en exakt likadan klänning, under en lätt kappa — mor som var en utåtriktad person, tyckte uppenbarligen att det var ett lusigt sammanträffande och log stort mot kvinnan. Men den damen var av en annan uppfattning och svepte sin kappa om sig, så att klänningen inte syntes, och snörpte på munnen.

11 kommentarer:

  1. Jag ser Barbro, med sitt tjuvpojksleende, framför mig. Så typiskt för henne!
    Nash är suverän och det är målningen också!
    Kram från Mette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mette,
      Ja, det var nog rätt typiskt för Barbro.
      Både Nash och Macke hör till mina favoriter — man kan bli avundsjuk för mindre!
      Fattar inte vad det tagit åt blogger, förutom plumparna här, så mejlade Kicki och sa att det inte alls gick att kommentera här.
      Margaretha

      Radera
  2. Det var lite ordning på den tiden. Nu ser alla likadana ut utan att man ens rynkar på näsan. Sagt med glimten i ögat förstås.
    Läste Karins inlägg om Slussen för en stund sedan.
    Karin på Madeira

    SvaraRadera
    Svar
    1. MadeiraKarin,
      Trots glimten så har du nog rätt — fast när jag tänker efter inser jag att mycket berodde på i vilka cirklar man rörde sig.
      Margaretha

      Radera
  3. Man får härma andra men ingen annan får härma en själv är min spontana tanke.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hanna,
      Så är det, och det gällde (gäller kanske fortfarande) att känna till de oskrivna reglerna.
      Margaretha

      Radera
  4. Men jag minns när bästisen och jag alltid ville ha likadana kläder, men det var på mellanstadiet. I tonåren var det mer komplicerat, man skulle se ut på ett visst sätt, men man fick inte härma varandra. En svår situation!
    Hur går det?
    Tänker på dig!
    Debbie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Debbie,
      som inte heter Lena, vad än blogger säger.
      O ja, jag minns också den tiden då man skulle klä dig som kompisen, men så länge varade det inte.
      Tack och lov gick jag i en skola där vi nog var friare i vår klädsel, än på många andra ställen — och jag minns inte att någon blev retad för klädsel eller utseende.
      Jo tack, det går — och jag har gått i ide.
      Margaretha

      Radera
  5. Träffsäkert av Nash! Och vilken fin ögonblicksbild från promenaden på Katarinavägen. (Där promenerar man ogärna nuförtiden...)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äsch, nu glömde jag ju att fylla i namnet igen, så att jag blev anonym. Det är jag inte!

      Radera
  6. Oanonyma Karin,
    Det måste vara flera eoner sedan jag gick eller for på Katarinavägen. Varför går ingen där längre?
    Träffsäkra Nash är suverän — det händer att jag plockar fram honom när jag behöver pigga upp mig.
    Margaretha

    SvaraRadera