onsdag 11 augusti 2021

Hemlös

 


I alla fall om det är sant vad som sägs i sången, ”Wherever I lay my hat, that's my home”, för jag kunde inte för mitt liv hitta min hatt. En rätt förfärlig svart historia som jag, trots allt, var fäst vid. Jag visste ju att jag tvättat den, men när jag skulle stryka den, fanns den bara inte.


Ett par veckor senare var det ånyo bra torkväder och jag laddar tvättmaskinen.

Det är när jag ska hänga tvätten, som jag upptäcker att mitt hem de senaste veckorna varit på en klädlina. 



7 kommentarer:

  1. Aha, det är där du brukar hänga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, därtill är jag alldeles för oväntad.
      Margaretha

      Radera
    2. Jädrans stavningskontroll — ohängd är vad jag är!
      M

      Radera
  2. Trevlig hatt! Förstår att du saknade den!
    Och alltid roligt när något some försvunnit kommer tillrätta igen! Jag saknar fn en svart top som är ganska anspråkslös men väldigt bra att ha. Och en bok som jag verkligen behöver för mitt nya forskningsarbete. Hoppas att de ska flyta upp till ytan på något oväntat sätt snart igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annika,
      En katolsk väninna lärde mig att man ska vända sig till Sankt Anthony, om man förlorat något(även kärlek). Du får kanske be honom om hjälp — det finns massor av böner, till honom, på nätet, men inte den lilla vers som Donna lärde mig. Säker på att jag bloggat om det, men hittar det inte.
      Saker brukar ju komma till rätta, när man inte längre behöver dem — hoppas du hittar din bok snart! Det finns få saker som är så irriterande, och ibland mycket mer än så, än att inte hitta det man söker.
      Margaretha

      Radera
  3. Underbart skönt att hatten kommit till rätta och du med den! Än ska det väl bli soliga dagar då dess brätten behövs...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Viola,
      Ja, det var en lättnad — för även om värmen inte återkommer så kan solljuset vara för starkt.
      Margaretha

      Radera