fredag 11 mars 2016

Virka tills dagen dör

och verka med, för den delen — för när jag förirrar mig till lådor och skåp hittar jag så mycket som jag får lust att tackla.
 
Min tanke, när jag travade iväg till verkstaden var att bobbina garn — gå raka vägen hem och spola upp det garnet. Men säg mig när jag lyckas hålla mig till mina genomtänkta planer! 
  Jag tittade i några lådor i en arkivhurts — oooooh, det skulle jag inte ha gjort. Förutom beskrivningen till en uddspets, en kartong till en knypplad bild, anteckningar som inte längre är till någon glädje och varpordningar, på baksidan av udda papper, som inte heller är till någon större glädje eller nytta, så fanns massor med vävnotor, skisser, klotter och användbara anteckningar. Jag kommer inte bara att virka tills dagen dör — jag skulle kunna verka tills jag dör!
Upptäckte dessutom bortglömda broderade bonader. Var jag ska ha dem, har jag ingen aning om — det första bekymret är hur man rengör bortåt hundra år gamla textilier. Någon som vet?

4 kommentarer:

  1. Så väl jag förstår dig. Det händer samma sak med mig när jag går en trappa upp till min ateljé/förråd. Funderar på om jag borde ha skygglappar på mig, för jag fastnar där obönhörligt, i något helt annat än det som var själv ärendet.

    Karin som inte vet hur man rengör så gamla textilier

    SvaraRadera
  2. Karin,
    Det är skönt att veta att jag inte är ensam om mitt beteende!
    Skygglappar är naturligtvis mycket bättre än att göra sig av med allt som inspirerar - fast jag är inte säker på att de fungerar.
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Visst ska man verka tills man dör! Inte virka hela tiden, dock. Kanske det också värker tills man dör, det finns en viss risk.

    SvaraRadera
  4. Olgakatt,
    Verk-värk, får vi nog räkna med lite till kvinns. Värre om det bara är värk.
    Margaretha

    SvaraRadera