måndag 28 mars 2016

Jag tog det personligt

mycket personligt.

I dag fick jag ta i med hårdhandskarna för att förmå mitt sämre jag att ta en promenad. Jag hade bara en timme på mig, så  det fanns inget utrymme för spännande avvikelser eller eventuella raster i soligt söderläge. Så där plöjer jag fram med blicken på mina fötter, surt muttrande om livets illvilja.
Då skymtar jag något gult i vänstra ögonvrån — ingen trasig förpackning eller godspapper. Fyra små tussilago, årets första, och jag tar det som en personlig välgångsönskan. De får mig att tänka på Per Wästerbergs inträdestal i Svenska Akademien
Werner Aspenström var en av dem som förstod. Han läste i mineralernas skikt, befriade fossilen från dess fångenskap i trappsteget och gav sig ut i zodiakens stjärnvimmel för att spana efter en tussilago, något gult att värma sig vid.
Per Wästberg
Det är gott att ha något att värma sig vid i snålblåsten!

10 kommentarer:

  1. Så fint att tänka på då man hittar tussilago. Jag har också sett årets första idag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Viola,
      Ja, visst blir man glad - och en varm inombords!
      Margaretha

      Radera
  2. I förrgår såg jag min första ynka lilla blåsippa, igår gick jag knappt ut i snålblåsten, men idag var det ljuvligt väder och blåsipporna trängdes riktigt för att vinka till mig och säga: glad vår!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bloggblad,
      Här, där jorden är sur, har vi ont om blåsippor - jag kan sakna ostkustens blåsippshav. Vinka till dina sippor från mig!
      Margaretha

      Radera
  3. Inga tussilago i sikte här i Mogata. Det är hoppfulla blommor om att våren är på väg.
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingrid,
      Det förvånar mig att du, som bor så mycket längre söderut än jag, ännu inte har skådat små gula solar. Du får gå ut och lyfta på de torra höstlöven!
      Margaretha

      Radera
  4. Klart dom siktade på dig, de där små gula energiknippena!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Ja, jag tar dem som personliga uppmaningar till vårglädje!
      Margaretha

      Radera
  5. Jag tror att blommorna har blivit till för att göra oss glada, för vem kan låta bli när de bara står där och lyser

    Karin

    SvaraRadera
  6. Aspelut, så är det PettasKarin,
    för vem kan motstå en tussilago - den liksom etsar sig in i medvetandet, och vägrar att låta mig deppa!
    Margaretha

    SvaraRadera