onsdag 27 maj 2015

Att bita i gräset


Vandrar efter gräsklipparen och förundras över att den biter av gräset snarare än biter i det — gräset är högt, tjockt och fuktigt, men min trogna (om än något nyckfulla) gräsklippare kämpar på.
Jag har inget emot att klippa gräs, det ger mig gott om tid att fundera över vad jag hört och läst, eller bara låta tankarna fara i tid och rum. 
Grunnar över de perfida tingens djupa motvilja till samarbete, som är en evig källa till irritation. Efter att i en vecka försökt, men inte lyckats, starta gräsklipparen, ger jag upp och ringer gossen som säljer och sörvar slika maskiner. Han kommer farande med släpkärra, redo att ta den med sig till verkstaden — men först vrider han om nyckeln, och maskinskrället startar hur snällt som helst. "Lagen om alltings", kallades sådant ända till man tyckte att engelska låter mer världsvant än svenska, och uttrycket ersattes med ett engelskt. 
Som bekant, är jag löjligt blödig när det kommer till att meja ner den vackra grödan, men jag biter ihop och kör över kärrvioler, humleblomster och alla vackra gräs, som pryder mina mossmattor, och det känns bra att veta att jag är i gott sällskap. När Thoreau står inför valet att låta ogräset ta över bönlandet, eller att så småningom kunna skörda bönor, beklagar han sig över nödvändigheten av att göra "orättvisa distinktioner".
I sin bok "En andra natur. En trädgårdodlares  bildningsväg" (Second Nature: A Gardener's Education) filosoferar Michael Pollan över idén med en trädgård, om livet, amerikaner och deras förhållande till gräsmattor, och naturligtvis vad män som Emerson och Thoreau hade för förhållande till naturen. Både Bokus och Adlibris har hans böcker, de är många.

Pelle Holm vet att berätta varför det heter att bita i gräset; urspr. med syftning på en iakttagelse att dödligt sårade i dödskampen bet i marken. - Jfr Homeros, Iliaden 2,418

5 kommentarer:

  1. Ja, förr eller senare måste man göra orättvisa distinktioner och så typiskt det är att maskinen startar när sörviskillen kommer. Ibland har jag det likadant här hemma hos oss. När jag inte får igång en apparat efter ihärdigt testande och klagar högljutt så kommer Uffe och påtar på maskinen som snällt går igång som om den aldrig har gjort någonting annat. Hmfr....
    Bita i gräset är ungefär som att kasta in handduken, tror jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Hela livet, och inte bara trädgården, är fullt av orättvisa distinktioner.
      Undrar ibland om det behövs manlig auktoritet för att få saker att fungera.
      Ja, ungefär så, men kastar man in handduken har man ju livet i behåll.
      Margaretha

      Radera
  2. Haha! Sådär brukar min dator göra. Tvärvägra. Och när IT-killen (för det är oftast en kille) kommer puttrar den igång hur snällt som helst. För min syster är det diskmaskinen. Hon brukar kalla det handpåläggning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller den envetna, oöppningsbara senapsburken. När Hussen tittar på den, glider den upp med ett sugande smack och ler försmädligt.

      Radera
    2. Mira,
      Om det ändå hjälpte med att hota - men nej, apparater (och burkar) ger sig inte förrän man stämt träff med en expert, och helst en dyr sådan!
      Margaretha

      Radera