torsdag 1 januari 2015

Gråare än grått

 Priset vi betalar för plusgrader är ett sällsynt trist gråluddigt väder — det känns som en jätte stjälpt sin våta yllemössa över mig. Det krävs dådkraft för att kravla sig fram under mösskanten och vidtaga humörhöjande åtgärder.
Jag provar så smått med en kombination av nyårskonserten, te, choklad och gutenberg.
"Manners and Rules of Good Society", av en anonym författare ger mig en hel del att vara tacksam över. Att slippa hålla reda på hur mina visitkort ska se ut, och reglerna för hur, när och var de ska överlämnas. 
Solid Silver Art Deco Card Case
snodd från nätet
 "It should not be a thin card, and should be three inches and five eighths in width, and slightly under two and a half in depth." (Bara vetskapen om att vi här på våra breddgrader, slipper räkna ut hur mycket fem åttondels tum är, ör uppmuntrande). Kom ihåg att en gift kvinna aldrig får sätta ut sitt förnamn på sitt kort - nej minsann, det ska synas vem du tillhör: Fru Carl Svensson! men vad makens far och äldre bröder har med saken att göra, blir jag inte riktigt klok över: A married lady should never use her christian name on a card, but she should use her husband's christian name before her surname if his father or elder brother is living.
Har du en stor bekantskapskrets, så behöver du en "visitbok", där du kan skriva in alla dina bekanta, när de har lämnat kort hos dig, och när du lämnar ett kort hos dem. 
Det måste ha  varit lönsamt att ha ett tryckeri på den tiden, eftersom man var ytterst generös med att dela ut sin kort, hör bara: When driving, a lady should desire her footman to inquire if the mistress of the house at which she is calling is "at home." If not "at home," and it is a first call, she should hand him three cards—one of her own, and two of her husband's. Her card is left for the mistress of the house, and her husband's cards for both master and mistress.
Ja, det är i sanning en konst att veta hur och när man ska lämna sina kort, och till vem. Ett helt kapitel ägnas detta viktiga och intrikata ämne.
When a lady intends making a call she should ask if "Mrs. —— is at home?" And if the answer is in the affirmative, she should, after making the call, leave two of her husband's cards on the hall table, and neither put them in the card-basket nor leave them on the drawing-room table, nor offer them to her hostess, all of which would be very incorrect; but she might on reaching the hall hand them to the man-servant silently, or she might send them in by her own servant when seated in her carriage, saying, "For Mr. and Mrs. Smith." She should not leave her own card on the hall table, as, having seen the lady of the house, the reason for doing so no longer exists.
Det ser ut som om det regnar ute, men jag tror ändå att jag ska lämna dåtiden och medelst en uppfriskande (?) promenad återvända till nuet.
Vill du försäkra dig om att det kommande året kommer att bli lyckosamt, så ska du i dag äta svartögda bönor. Så varför inte laga till en gryta med Hoppin' John, en rätt med bönor och ris.

6 kommentarer:

  1. Det där med svärfadern och äldre svågrar har med titulaturen att göra. Lever fadern är det han som innehar titeln, Lord Titel. Äldste sonen kallas Master Efternamn och alla yngre söner för Master Förnamn.
    Så det gäller för hustrun till en yngre son att inte låta påskina att hennes make är arvinge till titeln.
    Jag menar, hur skulle det se ut?
    Skandal!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Malin,
      Tack för det påpekandet - naturligtvis gäller det att hålla sig på sin plats!
      Jag tänkte inte ett ögonblick på att boken äe brittisk, och att det faktiskt står att den är skriven : "BY A MEMBER
      OF THE ARISTOCRACY".
      Margaretha
      som nu
      vet sin plats

      Radera
  2. Finns det bruksanvisning för hur man gör om man inte har nån man-servant?
    Ja, man har mycket att vara tacksam för.....
    Har aldrig brytt mig om att skaffa några visitkort, ens. Den som behövt min adress eller telefonnummer har fått det på en avriven lapp. Utan titlar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Jag är rädd för att vi som lever lyckliga och fria utan "footmen", får hanka oss fram bäst vi kan. Jag har inte hunnit så långt i boken att jag vet hur vi förväntas bete oss, om det över huvud taget står något om oss.
      Visitkort har jag faktiskt haft, eftersom far hade försänkningar i tryckeribranschen, fick jag det i julklapp ett år, för mycket lääänge sedan.
      Margaretha
      den titellösa

      Radera
  3. Jag har fått mig berättat av äldre kolleger, uppväxta i garnisons- och residensstäder runtom i landet, att det hölls på sådär här i landet också. Man SKULLE avlägga visit, enligt en besöksordning som var krångligare än reglerna för kontraproposition i riksdagen (före decemberöverenskommelsen). Och hade man tur var den man besökte inte hemma. Då kom man undan med att lämna visitkort. Men det var något med att vika ena hörnet på kortet som jag glömt. Står det något i din bok om det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Jo tack, det har varit noga hör i landet också, jag har känt folk som hållit benhårt på etiketten.
      Jag tror att det var så att man vek ena hörnet på sitt visitkort om man personligen överlämnat personligen.
      Margaretha

      Radera