söndag 21 december 2014

Wirsén-jul


Som i en dröm

Julbasarens fönsterglas,
Skimrande i sken av gas,
Tusen vackra ting förråda.
Utanför tvenne små,
Trasigt klädda begge två.
Tröttna ej att allt beskåda.
Dockor med karmin på hyn
Locka lilla flickans syn
Och en théservis med koppar.
Från soldater i en ask
Till ett leksakssvärd, en kask
Gossens blick belåtet hoppar.
Hvadan denna lugna fröjd?
Kan en anblick göra nöjd,
Då man aldrig vinner saken?
Ack, förr'n afund hjertat bär,
Som en dröm det hela är,
Och man drömma kan fast vaken.
Nöjda med sin vackra dröm,
Genom människovimlets ström,
Gå till  hemmet de tillbaka,
Till en mor som feber har,
Till en snäsig supig far
Och en knappt tillskuren kaka.

Jag ej vet, det var ej blott
Lifvets ojemt delta lott
Som för ögat nyss de ställde,
Nej, det var en enkel mild
Försyn och förebild,
Hvilken mig och alla gällde.
Se, som i en dröm, den glans,
Som i verldens krambod fanns,
Se, som genom rutan bara,
Glittret utan allt begär:
Det den vises uppgift är — 
Och så vist ett barn kan vara!

Ingen ska inbilla mig att fattiga ungar, varken då eller nu, inte hade begär! Uppgivna realister må de vara, som vet att livet är orättvist, men den lugna fröjden får stå för herr Wirsén.

2 kommentarer:

  1. Du menar att de INTE hade eller har begär.
    De hade/har de alldeles säkert. Men många ungar vet att föräldrarna inte har råd och håller därför inne med sina begär. Andra tjatar hål i öronen på omgivningen.

    SvaraRadera
  2. Olgakatt,
    Märkligt, jag var där och stoppade in ett inte, innan jag publicerade...
    gör om det
    Många ungar är otroligt solidariska, och håller inne med sina önskningar.
    Det sorgliga är att nu, mer än hundra år efter den här versens tillkomst, finns det massor med ungar som inte har så värst mycket jul att se fram emot.
    Margaretha

    SvaraRadera