torsdag 17 oktober 2013

Bedagade skönheter

 Inte märks det att jag rotryckt gullris, hela sommaren. Så här års borde de heta gråris, eller dammvippor. Fast tillsammans med rönnsumaken ser det riktigt piffigt ut — i alla fall på bild.
 Allt som borde göras i trädgården, så här års, finns kvar att göra  och snart är det för sent att göra det. Jag kan i alla fall glädja mig åt att jag fått in krukväxterna, som varit på sommarnöje i trädgården. Den röda oxalisen (Oxalis regnellii atropurpurea, tror jag), fortsätter snällt att blomma och jag funderar på om man skulle kunna använda den i matlagningen när receptet säger "sorrel". För några år sedan diskuterade vi harsyra i matlagningen här, fast det blir nog inte mycket kvar av min planta om jag provar de recepten.

Dagen är gråare än grå, en fuktig älskling kommer in efter att ha rumlat på småtimmarna — jag somnar om, med honom på magen, och känner mig nästan redo att börja dagen, när jag vaknar. 
På väg till byn, blir jag tvungen att köra mycket långsamt eftersom två rådjurskid, och deras mor strövar framför mig en lång stund, innan de med några graciösa hopp försvinner in i moraset på sidan av vägen. Dagen känns genast lite vänligare.

2 kommentarer:

  1. Det är vackert där du bor. Och du har ju en "naturtomt" vilket måste vara perfekt - en sådan tomt är vacker som den är. :)

    SvaraRadera
  2. Anne-Marie,
    Ja, det är fint här - men även en naturtomt behöver hyfsas till ibland. Tur att jag inte bor i ett radhus, då skulle jag nog få alla grannarna på mig!
    Margaretha

    SvaraRadera