fredag 20 juli 2012

Klassiskt

strawberries  cirka 1905
Pierre-Auguste Renoir

Tappade två jordgubbar när jag packade upp dem. Den ena hittade jag på en gång — men den andra var som uppslukad av köksgolvet. Så råkade jag titta rakt ned, och där i det ena upprullade byxbenet vilar sig gubben.
Sådant har jag bara läst om i böcker — böcker som är så gamla att man på den tiden hade byxor med slag — och då faller portnyckeln ljudlöst i den mörka höstkvällen. Naturligtvis är det en ung flicka som löser gåtan.



Modet med slag på byxorna lär ha kommit till på 1850-talet, när en engelsman skulle bevista ett bröllop i New York. Det regnade och han vek upp byxorna för att slippa ha dem slafsande kring vristerna. Eftersom han var sent ute, glömde han att vika ned byxorna när han kom fram — så föddes det modet.

10 kommentarer:

  1. Detsamma råkade jag ut för för några år sedan. Men det var batteriet till mobiltelefonen som hamnade i byxuppslaget när jag klev ur bilen och tappade telefonen i knät och den delade sig på kuppen. En lång stund senare när jag letat som en galning efter batteriet i och utanför bilen och frustrerad gett upp kände jag nåt konstigt när jag gick. Det var ett par sommarbyxor där man kunde vira upp benen och fästa med en slejf.
    Moden som kommer till av ett behov tycks mig smaratre än krystade dekorationer. För att inte tala om dagens förfärliga byxmode som lämnar nästan hela rumpan bar vid framåtböjning. Inget behov så vitt jag kan se.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Man blir ju nästan desperat när man tappar något, och vet att det måste finnas, fast man inte kan hitta det.
      Lustigt att byxor som visar hela baken, fortfarande är moderna. Visade en på bloggen en gång, men det måste ha varit flera år se'n. Kanske är det ett ändamålsenligt mode om man har bråttom på toa...
      Margaretha

      Radera
  2. ....så tillvida att man inte vill sola rumpan, förstås:) Kunde inte låta bli att fortsätta på olgakatts kommentar.
    Men byxslag är uppsamlare av både det ena och det andra

    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Skulle vara det då...
      Ja, alla sorters uppslag och veck kan vara riktiga skattgömmor - för att inte tala om dammgömmor.
      Margaretha

      Radera
  3. Grattis på namnsdagen!

    Det har jag bara läst om, i någon flickbok tror jag. Men ska komma ihåg att kolla uppslagen när något försvinner.

    Gråter när jag läser om Laura, men kan inte kommentera, förstår inte varför.
    Jätte-jätte-jättekram från
    Mette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Mette,
      En Lotta-bok kanske?

      Ja, det är sorgligt - varför du inte kan kommentera förstår jag inte. En av bloggers små nycker?
      M

      Radera
  4. Fortfarande har man byxor med slag - tror inte MM har några finbyxor utan. Men det brukar samla sig en hel del i dessa - mest damm.

    Grattis på namnsdagen! Själv har jag grattat Mirren som också heter Margareta och yngsta barnbarnet med samma namn. Ingen av dem har dock detta fina namn som tilltalsnamn - och stackars lilla Clarissa har ingen egen namnsdag i almanackan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingrid,
      Tack!

      Jag är inte så hemma i varken dam- eller herrmodet, så jag vet vad som gäller - men jag tror dig på ditt ord.
      M

      Radera
  5. Ibland händer märkligare saker än att slag fångar upp rymlingen. En midsommardag åt vi fin lunch på fin lokal i Tällberg. Efter avslutad huvudrätt lade jag besticken på sedvanligt sätt på tallriken för att sedan lägga händerna i knät. Vänster hand slog till gaffelns skaft så att gaffeln gjorde en saltomortal högt upp i luften för att sedan landa med skaftet ned och taggarna utåt i min skjortficka. Be mig inte göra om det...

    SvaraRadera
    Svar
    1. ByFånen,
      Nej, jag inser att det inte är någon idé att be dig göra om det!
      Du kanske kunde ha startat ett nytt mode där - en gaffel i bröstfickan!
      Margaretha

      Radera