Att blogga

"How vain it is to sit down to write
when you have not stood up to live."
..................... Henry David Thoreau

I stället för att göra vad jag borde så sitter jag här och läser okända människors bloggar. Eskapism, javisst — fast tyvärr finns måstena kvar....

Kan förfäras över den svartvita värld en del människor lever i — väljer att leva i.

Jag tror de flesta religioner är representerade i min bekantskapskrets — liksom olika grader av icke troende. Det har lärt mig att det inte finns något som helst samband mellan vad folk säger sig tro och hur de beter sig. Både "onda och goda" finns representerade i alla grupper.

Bloggarvärlden tycks inte skilja sig från andra världar — och varför skulle den det? Man sluter sig samman i grupper där alla har snarlika värderingar och man kan dunka både andra och sig själv i ryggen och tala om hur bra vi är.

När jag kommit så här långt i min tankegång kommer jag att lyssna på ett radioprogram om hur vi ser oss själva — i spegeln, på foton men också i skrift. I den hemliga dagboken kanske vi försöker att få syn på oss själva men jag anta'r att vi i bloggandet mer försöker att få andra att se på oss som vi vill bli sedda.

Nu har jag förstått att bloggare kan delas in i ett otal grupper beroende på syftet med bloggen. Många tyx använda det som ett familjealbum och jag misstänker starkt att endast en mormor eller farmor återvänder regelbundet till en blog där det finns 23 bilder av Albin som badar och nästan lika många av honom när han sover....

Kanske blev jag lite förvånad när jag upptäckte hur många olika språk det bloggas på — och att engelska inte tycks vara det vanligaste.

Det förefaller som om många liksom jag skriver för en liten grupp vänner. Något som jag ibland ångrar att jag lovade. Nej, jag tänker inte lägga av — inte än. Men ni kära vänner får finna er i att det varken blir regelbundet eller så personligt som ni kanske hoppats.