en mening

 eller kanske två, som jag försöker få någon rätsida på.

Young Man Reading 

Georges Valmier

Hittar en bok ”Blindness”, av en för mig okänd författare, Henry Green.

Men okänd är han inte, Wikipedia har en artikel om honom, där läser jag:

Green's novels are important works of English modernist literature. His best-regarded novels are Living(1929), Party Going (1939), and Loving (1945) (now often published together).

Läser vidare och kommer till den meningen som jag fortfarande grunnar på:

Green had his own opinion of what writing should be: "

”Prose is not to be read aloud but to oneself alone at night, and it is not quick as poetry but rather a gathering web of insinuations [...] ”

Jag skulle bra gärna vilja veta hur resten av meningen lyder!

Sen följer ytterligare en mening som förefaller vara en direkt fortsättning på ovanstående citat:

”Prose should be a direct intimacy between strangers with no appeal to what both may have known. It should slowly appeal to fears unexpressed, it should in the end draw tears out of the stone."

Hos Robert kan du läsa mer om våra lördagsmeningar.

Sömnlysten*

 

Kvällsläsning

Georg Pauli

Slåpkammaren, och förhoppningsvis Jonne, väntar (han med paraplyet).

”Tu kant icke förtaga migh dricka en slåpendrunck, Ty hwar iagh honom icke haffuer, kan iagh icke soffua.”

Skrev Laurentius Petri 1557. Förmodligen avsåg han inga starka drycker eftersom det står att läsa i hans skrift ”Emoot dryckenskap. Några wigtiga orsaker, hwarföre alla menniskior sigh wachta skola för dryckenskap. Item. Några insagor, som drinckare plägha förebära, och swar ther vppå”.

Slafen väntar — godnatt.

*Kroniskt sömnlysten är vad jag är, och har inget behov av gamla kurer som

”Att taga in opium och att repetera multiplikationstabellen fram- och baklänges äro, som hvar man vet, beprövade medel mot sömnlöshet.”

En sonett

 

Study of Chickens 

William Huggins

Sonnet for the Chickens

av Tom Healy

The picture of elegance, my grandfather. 
I wanted his photograph in the dictionary. 
Alone of the men I knew as a kid,  
he always wore a shirt with a collar, 
always shined his shoes. Equanimity 
in a family on the run from itself. 
He amazed me once with a cardboard box 
of baby chicks, each in a small square as if 
he’d waved a wand over a carton of eggs. 
A fuzz of feathers, beaks and fragile lives. 
No more afraid than all of us, he said. 
Just sit with them, tell them apart, listen. 
Only if you see someone, can you become 
someone. Long gone, he still is and they are.

About this poem

“There is a rough beauty to rural life. But elegance? I grew up very poor on a small dairy farm, on a dirt road far away from almost everywhere. The only clue I had to what elegance might be was my mother’s father. He rarely came to visit us, but he always arrived in a gleaming Oldsmobile, wearing a suit and tie and beautiful shoes that were quickly covered in the mud of our lives. My grandfather was a mystery to me. And I learned from him to try to love the mystery in all living things.

Tom Healy

Vilse bland orden

 

Horse and Sledge in Winter Landscape

Thorolf Holmboe 

Letar efter några ord, och plötsligt ser jag bekanta ortsnamn, Rådom, Fryckzände, Thoressbyn och Lysswijk. Bekanta namn, även om stavningen är ålderdomlig. Naturligtvis måste jag titta närmare på vad som visar sig vara en dagbok:

”Diarium Gyllenianum eller Petrus Magni Gyllenii dagbok 1622–1667”. 

Denne Petrus skrev några rader så gott som varje dag — något jag finner beundransvärt med tanke på att han kuskade runt i Värmland, predikade och hade förrättningar i olika kyrkor nästan varje dag. Förmodligen kan jag inte ens föreställa mig hur vägarna såg ut då för 361 år sedan.

Jag hamnar i slutet av dagboken, på 1663 års sista dag, och vet inte mer om Petrus än vad jag har läst på Wikipedia. Kanske är lilla Annicka hans dotter:

 

J Wåäress j detta åhr,  tå jagh war på mina Sockner; lärde Annicka lilla at gåå. giffve gudh at hon sin gångh rätt kan ställa j thenna onda werlden, icke wandra på the otrognass bane, och Syndarenss vägh ey ståå, och fly bespottarenss wane: uthan styra sina fötter in på fredsenss wägar och Saligheeteness Stijgar, och trängia sigh igenom then trånga och smala wägen, som drager til ewigt Lijff. Amen.  

På 1664 års första dag skriver han:

Den 1. fick jagh häst j Rådom och reste bittida til kyrkian,  ther iagh predijkade om nyåhrssdagen j Fryckzände kyrkia, om Christi omskärelse, Lu. 2. jagh skrifftade, messade och berättade them som til Herranss Nattwardh gingo, och jagh uptogh mina Sockner j Thoressbyn aff heela Socknen.  Effter gudztiensten war jagh j prästbool til mältijdh, ther war och Sal: Mårten Heffnerss Enkia hooss sin Sonehustru och någre andre; och om quällen thädan til Lysswijk, och wij foro öffver Fryken nordh j enden som ijsen baar, sedan Landvägen en ganska backott och ondh Strandh till Bade,  til natten, tijt wij kommo sent, och war måneliust.

Den tredje januari går det att köra över Fryken på isen:

Den 3.  predikade jagh j Lysewijkz kyrkia, om Christi Doop. Matt. 3. jagh skrifftade, messade och berättade them som gingo til gudz bordh, och j kyrkiebvn uptogh iagh mina Soknar. Och effter gudztiensten sändess hästen medh Sakerna til Sunnet, och vij foro öffver Fryken til Tåssebergh, siön war sombligestädz ränder, och sompt öpen; altså måste wij roo myckit krokot. 

 Den 6. Thädan til Sundzkyrckia, ther iagh predikade om the wijsen män. Matt. 3. och war myckitt folck j then stoora kyrkian, och månge fremmande jfrån Carlstadh, och andre ortter budne til julegästebudh til kyrkioherden; och effter gudztiensten war jagh ochså medh j  prästegården ther mänga woro tilhopa, och sent om quällen gick jagh till klåcka[re] gården till natten.  

Den elfte är han på väg till Karlstad när vädret slår om:

Den 3.  predikade jagh j Lysewijkz kyrkia, om Christi Doop. Matt. 3. jagh skrifftade, messade och berättade them som gingo til gudz bordh, och j kyrkiebvn uptogh iagh mina Soknar. Och effter gudztiensten sändess hästen medh Sakerna til Sunnet, och vij foro öffver Fryken til Tåssebergh, siön war sombligestädz ränder, och sompt öpen; altså måste wij roo myckit krokot. 

 Den 6. Thädan til Sundzkyrckia, ther iagh predikade om the wijsen män. Matt. 3. och war myckitt folck j then stoora kyrkian, och månge fremmande jfrån Carlstadh, och andre ortter budne til julegästebudh til kyrkioherden; och effter gudztiensten war jagh ochså medh j  prästegården ther mänga woro tilhopa, och sent om quällen gick jagh till klåcka[re] gården till natten. 

 För dem, som liksom jag, har svårt att slita sig från Petrus, finns mer att läsa, bland annat i en bok av Alf Åberg:

”De fann Sverige åt oss (1968)

Petrus Gyllenius – Värmland”

Titta, det snöar

 

Andreas Reading  

Edvard Munch 

“Many people, myself among them, feel better at the mere sight of a book.” 

                   Jane Smiley

  

SNØ

Snø i luften

snø i alle himmelretninger

Snø med små og store bokstavera

Hävert korn som faller et tyst ord

et dikt på min vindu 

Snø over byen og alle tak

snø over fjell og hav

snø over havna og havnebassenget

og over rundkjøringen og riksveien

og alle kjøretøy

Snø over Redningsselkapet og Regnskapskontoret

snø over spurv og kråke og sjur og måse 

over havørn og markmus 

snø over de 124 elgene i Vågan

snø på kryss og tvers 

snø istedet for regn

snø over den snø som falt i fjor

Snø over alt og all 

Lars Lerins vackra bok ”Snø”, har förutom vackra akvarellillustratiner, en sparsmakad text om snö.

 Alt er så kjent —

det store i det små

det malende havet

de grå veiene

steinenes søvn

Mennesker innen dørs

med alle lamper tent

Jag har förstått att alla deckarfantaster känner till, och uppskattar Auguste Groner, för mig är hon en tämligen ny bekantskap.

Hon skrev inte enbart kriminalromaner, men det är vad hon är mest ihågkommen för. ”The Case of the Pocket Diary Found in the Snow” var hennes första bok i den genren — och den första (och hitintills den enda) som jag läst. Men jag tänker ge mig på fler, inte för att hon på något vis var enastående, men jag vill veta om hon blev bättre. Det borde hon ha blivit eftersom hon är ihågkommen och det till och med finns pris uppkallat efter henne, ”Die Goldene Auguste”.

Boken var inte dålig, men den ”lyfte” aldrig, den känns som ett förstlingsverk av en tonåring som förläst sig på Sherlock Holmes.

The Great Blizzard 

             Albert Edward Idell

En bok som kom ut 1948, men utspelar sig 1885 — 1888. Även om det är en roman, så var snöstormen ”The Great Blizzard” i allra högst grad verklig.

Den kostade mer än 400 människor livet, och skador för bortåt 25 millioner dollar.

Som vanligt är det Robert som står för tisdagstrion tema. Hos honom hittar du mer om trion och länkar till dem som tipsar om sina böcker.

Snowman with Musical Score Christian Kaempf

 

Snøfnugg

snøfokk

piggsnø

puder snø

regnblandet snø og snøblandet regn

en enda mening

 

 

Sinclair Lewis hör till de författare som jag med ojämna mellanrum återupptäcker — nu har det hänt igen, och jag blev lika upprymd över fyndet, som alltid.

Mitt enda problem är att välja bara en mening. Det är den sortens bok som man känner sig tvungen att dela med sig av. Råkar man sitta tillsammans med andra läsare, är det lätt hänt att man irriterar dem, när man för sjunde gången på tio minuter säger: lyssna på det här. Det vill till att medläsarna är ordsamlare, och dessutom har samma sorts humor och är lika nördiga som jag, när det kommer till beskrivningar av natur, textilier, maträtter och inredning, och andra detaljer.

Det är mycket möjligt att jag återkommer någon lördag med fler Sinclair-meningar.

Bokens huvudperson, Clair, befinner sig på en enslig gyttjig landsväg i hällregn i mellanvästern, med lera upp över hjulnaven på sin stora tunga lyxiga bil:

She also remembered how jolly and agreeably heroic the accounts of their mishaps had sounded—a week after they were over.

  ur ”Free Air” av Sinclair Lewis

Hos Robert kan du läsa om tanken bakom lördagsmeningen.