Bara barnböcker

 Som vanligt är det Robert som står för tisdagstrion tema. Hos honom hittar du mer om trion och länkar till dem som tipsar om sina böcker.

Böcker om barn, med barn och för barn, här finns sannerligen att välja på! Och jag väljer att välja böcker som är skrivna för barn.

Bauernjunge beim Lesen einer Broschüre von Iwan Iwanowitsch Tworoschnikow 

Varje likhet i elefantskildringen

med någon som helst

av döda eller nu levande elefanter

är en tillfällighet

och inte författarens avsikt.

Allt jag lyckats lista ut om Gunhild Hesting är att hon var en dansk författare, och att hon skrivit åtminstone två barnböcker. Den ena har jag läst — en liten tunn och mycket charmig bok ”Brumle-Brumle, historien om den blommiga elefanten”.

En bok jag skulle välja som högläsningsbok om jag hade barn i min närhet. Barn mellan fem och hundra år — barn som låter sig roas av det osannolika.

Jag ser att boken finns att köpa på nätet

Erich Kästner, den tyska författaren som sex gånger nominerades till Nobelpriset, och vars böcker brändes på bål av nazisterna — alla böcker utom en av hans barnböcker, ”Emil och detektiverna”.

Jag kan inte välja bara en av hans böcker så läs vad du råkar få tag på av hans böcker!

Många av hans böcker finns översatta till svenska — har du inget emot att traggla dig igenom dem på tyska, hittar du många av hans böcker hos InternetArchive, där en del också finns på engelska.

Jag tror inte att Jeanne Birdsalls fem böckerna om de fyra systrarna Penderwicks, deras pappa och hunden Hound, är översatta till svenska, men jag vet att många svenska barn i dag läser engelska böcker tämligen obehindrat. Förresten behöver man inte vara barn för att uppskatta böckerna — varför inte läsa böckerna tillsammans‽ De är innehållsrika och borde kunna ge upphov till många diskussioner.

I den första boken är flickorna mellan fyra och tolv år, i den sista boken har de hunnit bli nio år äldre.

”What should she do? She couldn't just lie here all day. Was she desperate enough to clean? Even to her jaded eyes, her half of the room looked dreadful. Reluctantly, she got off her bed and  wandered around, pushing stuff hither and yon. Each time she pushed, she found herself closer to her desk, where she'd been reading, The Exiles in Love, just happened to be lying open. I won't look at it until I've straightened up, she told herself, but somehow, she looked at it anyway, and soon she was sinking to her bed, lost in the story, which all too quickly came to an end. Jane closed the book and put it back on her bookshelf. She hated finishing one of her favorite books, because she knew she'd have to wait a few months before she could read it again. It was a rule she'd imposed on herself after reading The Various twice in a week — a disaster, like eating three large slices of chocolate cake at one sitting.”

   ur ”The Penderwicks on Gardam Street”                                                           av Jeanne Birdall

FÖR ÖVRIGT ANSER JAG ATT TRUMP BÖR FÖRGÖRAS

Varfördagen

Why I Declare 

 Harry B Neilson

Jag fortsätter att titta närmare på alla varför jag hittade i förra veckan.

Varfördagen    

VARFÖR SUPER JEPPE?  

VARFÖR SLOG UTBILDNINGS- PROGNOSERNA FEL?  

VARFÖR TIGER VI OM DÖDEN?  

står det i Dagens Nyheter  

Ja inte vet jag  

Varför målade Rembrandt så få stora naketstudier? 

 står det i Svenska Dagbladet  

Ja inte vet jag  

Jag vet bara mera varför  

Varför har dom metar-tävlingar? 

    Ingrid Sjöstrand 

      ur ”En dag i vilda världen”

FÖR ÖVRIGT ANSER JAG ATT TRUMP BÖR FÖRGÖRAS

Media

 Ännu ett inlägg genererat av Klimakteriehäxan

Woman Watching Television

Mavis Blackburn

Varför tittar jag så sällan på program i TV4?

Därför 

att jag inte har någon TV (och inte nyttjar möjligheten att glo via datorn)

Sonora Radio, c.1930

Varför har jag inte fastnat för en endaste podd? 

Därför 

att jag varken lyssnar regelbundet på poddar eller andra radioprogram. Men visst händer det att jag råkar ramla in på någon ibland.

(Min stavningskontroll vägrar att ha något att göra med ordet poddar — den föredrar piffar).

Black-and-white television

Philips Vinckboons - 1951 

Varför blir jag så irriterad på trailerverksamheten i Sveriges Television? 

Det blir jag inte eftersom

 jag slipper se något på TV

Old Woman Reading a Newspaper, 1895 

Paul Knight

Varför vill jag inte vara utan papperstidning? 

Det vill jag inte, men jag sade upp alla prenumerationer när jag insåg att det kunde gå veckor utan att jag läste dem.

Dogmatic" Nam June Paik 

Varför tittar jag aldrig på morgon-tv (oavsett kanal)? 

Av samma skäl som jag angett i svaren till ovanstående TV relaterade påståenden.

 

En mening om skvaller

 

 The Three Gossips 

Louis Grosclaude

Bor man på en liten ort får man finna sig i ett det finns de som vet mer om en, än vad man själv vet. 

Gränsen mellan skvaller och omsorg om nästan, är minst sagt flytande. 

Anthony Trollopes roman ”The Way We Live Now” är en träffsäker satir, vari det sladdras utan tanke på nästans väl och ve:

A woman’s chief weapon is her tongue and she never lets it rust! Apt, eh? Devilish apt!

Det är Robert som initierat de meningsfulla lördagarna — läs om det hos honom.

Afrika nästa

Leroy Campbell  

Black girl

Det var inte böcker jag först kom att tänka på när jag såg dagens tema — nej, det var alla afrikanska sånger vi sjöng, då, för så länge sedan att jag inte ens minns texten till många av dem.

De första afrikaböcker jag kom att tänka på är sådana man inte ska tänka på. Fick mig att fundera över värdering och gränser.

Presenterar mina förbjudna böcker sist.

”The Man in the Brown Suit” är en tidig Agatha — en bok som på engelska presenteras som en ”thriller”, snarare än en deckare. Jag hittar ingen bra översättning på thriller — finns det någon? Rysare, trillare, rafflande bok..

Hur som helst så är det en spännande bok som börjar i London, men snart fortsätter i Sydafrika.

”Scoop” av Evelyn Waugh är en rolig bok om hur William Boots skickas till Afrika för att bevaka ett, ännu inte utbrutet, inbördeskrig. 

Problemet är bara det att William som skriver om småfåglar och grodor för sin tidning, har förväxlats med en utrikeskorrespondent.

Sen sätter beslutsvånda in i valet mellan en sann barnbok (”Följ med till Afrika” av Anny Marwig Rubin) och ”Vattenkriget”, en lika sann historia som utspelar sig i Sudan. En spännande bok om en biståndsarbetare som blir anklagad för mord — det är svårt att lägga ifrån sig boken innan man vet hur det går.

”Vattenkriget” av Berthil Åkerlund.

Naturligtvis vimlar det av rasistiska uttryck och beskrivningar, både i äldre 

barnböcker och böcker för vuxna.

Du hittar det i Lennart Hellsings böcker, liksom i Georges Remis (Herges) serier om Tintin.

 Liksom i Edgar Rice Burroughs 25 böcker om Tarzan.

Böckerna om Babar av Jean de Brunhoff är inte heller oantastliga… Så kan man fortsätta i det oändliga, vilket jag inte tänker göra. Jag har skrivit om icke salongsfähiga böcker tidigare, så nu låter jag ämnet vila i några år.

Så har vi Helen Bannermans bok om ”Little Black Sambo”(Lille svarte Sambo), en bok som jag minns från barndomens barnkrubba. Den finns i ett otal olika varianter med illustrationer av varierande kvalitet.

Om den boken, och många andra har Margareta Rönnberg skrivit en mycket intressant artikel på sin blogg.

 Som vanligt är det Robert som står för tisdagstrion tema. Hos honom hittar du mer om trion och länkar till dem som tipsar om sina böcker.

Man frågar sig

An Unexpected Question, 1922 John Seymour Lucas

Ett lustigt sammanträffande är att jag på sistone intresserat mig för olika frågeställningar. Det började med att jag upptäckte att ordet kvestion finns i svenskan. 

(jfr t. quästion, eng. o. fr. question; ytterst av lat. quæstio (gen. -ōnis), vbalsbst. till quærere, söka (få veta ngt), fråga. — Jfr KVESTIONERA, KVESTOR)

Och bäst som jag sitter där med frågetecken upp över öronen, så presenterar frågerskan Klimakteriehäxan sin senaste måndagsunderhållning.

Detta verbala fynd ledde till att jag plötsligt insåg hur ofta en bok har en fråga i titeln.

Som i ”Samlade skrifter 11. Essäer och journalistik (1983)”, där Stig Dagerman har med essäen: ”Varför mörda basfiolen?”

Där är intet question om mindre .. än att illuminera hela Stockholm genom min närvaro. Så skrev Kellgren 1776

Snacka om gott självförtroende!

Men jag kan tänka mig att det inte var så allvarligt menat.

Tackar som frågar

 Frågarinnan Klimakteriehäxan har tagit upp sitt måndagsfrågande, nu med en liten annan vinkel — men lika roligt som tidigare.

Det var noga med genus förr i världen — både frågerska och frågarinna användes.

To Decide the Question  

John George Brown

Varför 

är alla dukar hos mig släta? 

Därför   

att jag inte kan tänka mig att lägga en ostruken duk på bordet — och jag har ingenting emot att stryka.

Men med tanke på hur enormt många dukar jag har, är det synd och skam att jag inte använder dem oftare.

 

Varför 

manglar jag aldrig mina lakan? 

Men det gör jag ju!

 

Varför 

har jag köpt en robotdammsugare? 

Nej, det har jag inte gjort. Jag misstänker att jag skulle tycka att det var lika besvärligt att sparka igång en sådan, som jag tycker det är att ta fram den gamla hederliga dammsugaren

Varför 

har jag så många tavlor på väggarna? 

Därför

 att jag varit för oföretagsam för att göra något åt saken — fast i sanningens namn har jag ställt undan rätt många.

Varför

 får inga fler böcker plats i våra hyllor? 

Därför 

att jag är fäst vid dem — och ofta konsulterar dem.

meningsfull fred

 

Carl Fredrik Reuterswärds skulptur Non-Violence.

I ett inlägg med titeln: ”Per Anders Fogelström och kampen för fred”, skriver Ulf Bagge på sin blogg:

”Martin Luther King kunde vi hylla på bekvämt avstånd, men hade han varit verksam i Sverige, skriver Fogelström, hade han kanske fängslats som totalvägrare och kastats i fängelse som en farlig uppviglare.”

Det är Robert som initierat de meningsfulla lördagarna — läs om det hos honom.