På nätet läste jag nyligen om hur man löst ett par mordfall med hjälp av DNA från mördarens katt*. Det var lätt att få intrycket av det det är något nytt, men jag mindes att jag läst något liknande och plockade fram boken "100 katter som förändrade världen" av Sam Stall. I den kan man läsa om katten Snowball som avslöjade sin ägare — och detta redan 1994. Bokens övriga 99 historier är även de intressanta och nöjsamma att läsa.
Så nu räknar jag med att den bov som ger sig på mig eller min egendom ska kunna åka fast eftersom det är omöjligt att besöka mig utan att gå härifrån med massor av älsklingens DNA på kropp och kläder.
Älsklingen sover gärna middag på gästsängen, så senast jag gjorde i ordning gästrummet bredde jag ut en matta mitt på sängen, just där han alltid ligger, för att slippa plocka katthår inför nästa besök. Jag hann inte ens bädda färdigt innan älsklingen lägger sig tillrätta på sängen — nogsamt undvikande mattan.
*artiklarna hittar du här: 1 och 2.
