läs mer sist i inlägget
Man skall näppeligen bland invånarna i Stockholms nyare stadsdelar anträffa någon individ, som icke är anfäktad af snufva och hosta, och detta är ju också oundvikligt, när de ständigt måste röra sig på oblygt öppna gator, som skära hvarandra i räta vinklar, hvaraf det naturnödvändigt uppstår ett olidligt korsdrag. En liten krökning här, en liten svängning där, en parkanläggning till vänster, en fontän till höger, och Nissens bröstkarameller skulle sjunka i pris! I min födelsestad finna de sannerligen inte många afnämare, ty där har stadsplanen allt ifrån början varit ägnad att afvärja förkylningar. Där skall man aldrig lyckas skåda tvänne parallella husrader, som i oändlighet draga sig fram, tills de försvinna i det blånande intet och på regelbundna distanser korsas af andra lika beskaffade rader, som förlora sig i ett likadant intet. Nej då, för det första stå inte husen så där hopkörda och hålla hvarandra under armen gatan utefter, utan de samla sig i smärre slutna sällskap, allt efter sina personliga sympatier, eller dra sig misstroget ifrån hvarandra med litet plank och småsaker emellan. Inte häller stå de och fåna på samma linje, utan somliga spatsera ett stycke ut på trottoaren för att se sig om och delta i världsvimlet, under det andra, som äro blygare af sig, förskrämda hoppa tillbaka och gömma sig innanför ett staket eller några popplar.
Straße mit Kirche in Kandern, 1911
August Macke
För tillfället läser jag Klara Johanson, en synnerligen intressant och läsvärd författare. Citatet ovan kommer från hennes "En stadsplan utan vinklar". Jag gör en paus och letar fram mina anteckningar om bröstkarameller. För det var inte så länge sedan ett gammalt minne — när jag blev bjuden på kandisocker — trillade över mig. Tror inte jag sett den sortens godis sedan dess, och naturligtvis undrar jag vad det egentligen var. Så här säger Wikipedia:
Kandisocker (Kandi, fr. candi, av arab. kand, sanskr. khanda), även kallat bröstsocker, är ett godis som huvudsakligen består av kristalliserat rörsocker, och har stora gulbruna kristaller av varierande storlek. Kandisocker har tillverkats sedan mycket länge i Indien och Persien, normalt genom att trådar hängs ner i en övermättad sockerlösning, varefter kristallerna växer kring dessa trådar. Redan i äldre tid förekom att tillsatser användes som gav sockret färg eller aromer.
Jaha, då fick jag veta det, och tänkte inte mer på saken förrän jag vid ett besök hos Runeberg trillar över en läcker kokbok från 1896:
"HUSMANSKOST En hjälpreda för sparsamma husmödrar. efter mångårig erfarenhet författad af A. H." med förord af Onkel Adam.
Här finns många intressant recept, där husmodern förväntas ha grundkunskaper i matlagning, här är inget daltande med steg för steg instruktioner.
Med hjälp av ett lexikon, för här var google
translate inte till någon större nytta, så säger
den pyttiga texten under bilden ungefär:
Vi lägger i en uns lakrits, femton gråsuggor ...
en aning malva en gnutta brunt socker ...
så återstår bara för oss att lägga till två sniglar
och en charmig ödla ... när det kommer i
dagstidningarna görs vår förmögenhet! ..
Det som fångade mitt intresse var recepten på "medel mot hosta" och "bröstkarameller":
Medel mot hosta
2 lit. (1 kanna) stark vört kokas med 500 gr. (1 1/2 skålp.) bröstsocker tills hälften är kvar. Häll upp det i burkar och bind väl öfver. Man tager vid behof en tesked däraf i munnen några gånger om dagen.
Bröstkarameller
25 centilit. (10 kubiktum) rostadt kornmalt kokas med 25 centilit. (10 kubiktum) vatten, till hälften inkokat, hvarefter massan vrides genom rent linne och därefter filtreras; vörten sättes sedan på elden med 400 gr. (1 skålp.) hvitt socker. Detta får nu koka tills, då en träsked doppas däri, sockret som fastnar på den ser klart ut och springer sönder, då det brytes af. Massan slås då på en med olja eller tvättadt smör smord plåt, och med en smord knif skäres massan i remsor, hvilka vridas, eller ock klippes den i små bitar.
Råkar du ha stark vört och rostat kornmalt hemma, så kan du ju prova, så länge du inte drar ned hostmedicinen i lungorna är jag övertygad om att det är mindre skadligt än desinfektionsmedel.
Har du varken kornmalt eller charmiga ödlor till hands, så finns en hel mängd recept på bröstkarameller på nätet.
Hos norrkopingprojekt´s Blog hittar jag följande information om Nissens karamellfabrik:
Fabrikören Carsten Nissen hade startat Nissens Manufacturing redan 1867, men företaget blev aktiebolag när Nissen dog 1898 och etablerades i Kneippen. Bild: Google bilder Doften från karamellfabriken spred sig över samhället. Man gjorde choklad, konfekt, marmelad och lakrits och Nissens bröstkarameller var rent av berömda. Fabriken hade 100 anställda, men hårdare tider kom och 1966 lades fabriken ner. Ruljansen hade övertagits av Cloetta. Efter Nissen kom Sangfab AB, som gjorde sängkläder, men 1979 flyttade Sangfab till Butängen. Den gamla godisfabriken revs och man byggde radhus på marken.
