Quo vadis

  

en berättigad fråga, kanske mest känd som den fråga som Petrus ställde till Jesus.

Men det är även titeln på en bok av  Henryk Sienkiewicz, från 1885 — en bok som bidrog till att han tilldelades Nobelpriset 1905.

Det finns en handfull böcker vars titlar börjar på Q, då oftast en välkänd fras på franska eller latin.

Men de finns desto fler författare vars efternamn börjar på Q, inte sällan en pseudonym.

Till exempel Ellery Queen, som i verkliga livet var ett par kusiner som skrev deckare tillsammans. Ett par av deras böcker finns hos Litteraturbanken, många är översatta till svenska, fast när jag bläddrar i ”Skomysteriet” blir jag inte imponerad av översättningen.

 

 

 Wolfgang Amadeus Mozart and Maria Anna Mozart, circa 1780

Vore inte mitt piano så gräsligt ostämt, jag en så usel pianist med händer som inte längre kan samarbeta så vore det trevligt att slå sig ned vid pianot tillsammans med en god vän och spela Quatre mains.

Det visar sig att, mot min förmodan, är det precis lika svårt nu, som tidigare i alfabetet, att bestämma sig för vilka  Q-ord som inte får vara med i leken.

Jag har en nederländsk sommargranne som heter 

Quirina, hon är rar men  hennes namn fascinerar mig mer än det gör mig lycklig. Det är ju en femininform av Kvirinius, som jag bara hört, och läst, i Lukasevangeliet.

Har du funderat över varför bokstäverna finns där de finns på tangentbordet? Den vanligaste uppsättningen alltså — den som kallas qwerty — och ser ut som den gör för att armarna (maskinens) inte ska trassla in sig i varandra, om man någonsin lär sig att få upp hastigheten.

Qi Baishi var en kinesisk konstnär, kalligraf & poet som jag tycker mycket om.

En av hans teser var att ”målningar måste vara något mittemellan likhet och olikhet”.

Nu gäller det att komma med inlägg som pekar på det positiva här i livet — det är klimakteriehäxan som uppmanar oss att visa på detta livets goda.