En Opel Darracq från 1902/03
som inte har det minsta med texten att göra.
Från tidningen ”Skärgården” måndagen 6 juli 1903:
En amerikansk millionär, bankiren Charles Golden från Massachusetts, har satt sig i sinnet att via Grönlands isfält resa till nordpolen — eller åtminstone komma den så nära som möjligt — pr automobil.
För några dagar sedan ankom Mr Golden jemte sin hustru och en fransk chaufför till Liverpool, med den automobil, som skall användas för expeditionen
Automobilen är byggd med hänsyn till den planerade färden. Den är försedd med ett solidt järntak samt kristallrutor, så att man inifrån fullständigt kan öfverskåda vägen, som på långt avstånd upplyses medelst kraftiga elektriska lampor.
Vagnen är fullkomligt tillsluten så att nordpolsfararne kunna göra turen helt och hållet inom fyra väggar. Blir det för kallt för dem ha de en elektrisk värmeapparat, som sörjer för den nödiga temperaturen.
Om det skulle bli nödvändigt att hastigt stanna på grund av en eller annan oförutsedd fara, är automobilen försedd med en särskild bromsinrättning, ett slags ankare, som borrar sig ned i snön eller isen. Denna apparat, som är mycket sinnrikt konstruerad, kan förändras till en propeller, och då automobilens nedre del har formen av en båt, är man i stånd att färdas i vatten, om öppet sådant skulle påträffas i närheten av polen.
Mr Golden medför proviant och benzin för en resa på 200 mil, och då man ämnar använda slädar så långt mot norr som möjligt, skall färden från denna punkt kunna företagas på ett tiotal timmar.
Äfven om det skulle taga litet längre tid, vore det ju i alla fall ett vackert rekord, om amerikanen nådde nordpolen pr automobil och planterade stjärnbaneret där.
Visst väcker notisen en hel del frågor — såväl om det praktiska, som den mänskliga naturen.
Jag hittar inte det minsta om denna expedition på nätet, får bara en klapp på huvudet och ett nedlåtande Ai-svar som säger att jag nog blandat ihop saker och ting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar