Skönt att få litet rent på sig

— sa’ sotarpojken, vände skjortan på julafton. 

The Little Laundery Girl

Pierre Bonnard 

TVÄTTNOTA

(I Wesmanska familjen)

Fruns kläder och lifstycken 

Med hennes tröja nätt, 

Uppskrifven till en tvätt,

Som nu lär blifva mycken: 

Kalsonger, trenne par, 

Och aderton näsdukar, 

En dito hufva rar, 

Som hon om natten brukar. 

Nock strumpor, som man ser, 

Till tio par skall tvättas; 

Kjolsäckar, som berättas, 

Blott tvenne, men ej fler; 

Och tretton, märker jag, 

Af hvad på soffor sättas 

Af var och öfverdrag. 

        Carl Michel Bellman 

”Stör mig inte, jag räknar tvätten.” Läser jag i Östergrens ”Nusvensk ordbok” — hur nusvensk den är, vill jag låta vara osagt för det slår mig att ordet tvättnota förmodligen inte är ett gångbart ord nu för tiden.

När jag var barn, och vi bodde i lägenhet, skickade vi bort vår tvätt, så jag har varit med om det rätt tråkiga jobbet att räkna tvätt. 

Däremot är tvättmärken något jag bara läst om i deckare — något som i bästa fall kunde hjälpa till att identifiera mordoffret.

(Som i Ashton-Wolfes ”Det ondas tjusning”: Näsduken med vilken hon blivit strypt identifierades genom tvättmärket därpå.)

Det fanns tydligen en uppsjö av olika sorters märken — och det fanns pennor, man kunde märka plaggen med, märken som inte syntes förrän kläderna belystes med ultra-violett ljus. (Det har jag lärt mig av min vän Perry Mason).

(Som i Ashton-Wolfes ”Det ondas tjusning”: Näsduken med vilken hon blivit strypt identifierades som min genom tvättmärket därpå.)

 Washing Day

Elin Danielson Gambogi 

Tankar som kom till mig nu, när jag äntligen kan hänga ut tvätten. Visserligen fick jag rusa — skynda, är nog närmare sanningen — ut när det började åska. Ett kort åskväder som avslutades med en lika kort regnskur.

The Laundress

Edouard Frère 

Så värst mycket att stryka eller mangla gav inte den här tvätten, inte mer än att jag kan stå på kökstrappen och stryka medan solen skiner och fåglarna kvittra.

”Till en tvätt på 100 kg. behöfves en half spann .. god aska”, läser jag i Mathilda Langlets ”Husmodern i staden och på landet”, och jag glöder mig åt att slippa den sortens byk.

Sen läser jag kapitlet ”On Washing” i Catharine Esther Beechers ((ja, syster till Harriet Beecher Stowe) bok ”A Treatise on Domestic Economy; For the Use of Young Ladies at Home and at School” och inser att inte ens i kristider skulle jag klara av den sortens bykdagar. 

Flera sidor går åt till att räkna upp allt man behöver för att kunna tvätta — allt från blåelse och klädstreck (sea-grass, or horse-hair is best;), till bykkar, klädnypor och en träskopa (metall rostar).

Washing on the Tiber

Heinrich Dreber

Klarälven och Tibern är ungefär lika långa, hur det är med vattenkvaliteten vet jag inget om — bara mjukt vatten duger till tvätt, säger Catharine — men vilka kriser vi än må drabbas av, hoppas jag slippa ligga på knä på en klappbrygga, i Värmland eller Italien.

Så slutligen ett tips för dig som tvättar kalikåplagg:

”Beef's-gall, one spoonful to two pailfuls of suds, improves calicoes.”

STADENS TVÄTTERSKOR

Förbi den gamla staden flyter en flod

och två gamla kvinnor tvätta kläder i denna flod,

klappar kläder på rinnande tvättbräden

och vrider ur dem glittrande vatten.

De sköljer bort staden smuts i floden

och vita tvättkläder tar flaxande simtag,

kvinnornas munnar fladdrar och sladdrar,

de göder sina själar med stadens hemligheter

och snyter sina rinnande näsor i floden.

Mången solnedgång står tvätterskorna vid floden

och sköljer kläder i rinnande guld

och deras klappträprosa flyter in i vårens duvokutter.

Blomfrön, trädfrön kommer med vattnet

och guldprickar tvätten,

och floden brusar upp vid slagregnen

och sköljer förbi med trädgrenar

och döda kattor, förlorade trätofflor

och fågelbon med pipande ungar i —

och tvätterskorna väntar på klart vatten

och snyter ilsket sina sura näsor i floden

och mumlar om fattighuset.

     Arthur Lundkvist