Opp o poppa

  

Det sägs att popcorn är världens äldsta godis. Arkeologer har funnit spår av poppade majskorn, som är omkring 4000 år gamla.

Fullt så gammal är inte burken med popcorn som jag hittade längst in på översta hyllan i ett skåp — även om jag glömt bort burkens existens, så blev jag inte överraskad eftersom jag bloggade om samma burk för nio år sedan.

På burken står det: ”Guaranteed to Pop, or your money back.” Undrar om det fortfarande gäller.”

”No plans had been made for Christmas Eve at home, so everyone had much to do. In the kitchen Laura was popping corn in the iron kettle set into a hole of the stove top from which she had removed the stove lid. She put a handful of salt into the kettle; when it was hot she put in a handful of popcorn. With a long-handled spoon she stirred it, while with the other hand she held the kettle’s cover to keep the corn from flying out as it popped. When it stopped popping she dropped in another handful of corn and kept on stirring, but now she need not hold the cover, for the popped white kernels stayed on top and kept the popping kernels from jumping out of the kettle.

Ma was boiling molasses in a pan. When Laura’s kettle was full of popped corn, Ma dipped some into a large pan, poured a thin trickle of the boiling molasses over it, and then buttering her hands, she deftly squeezed handfuls of it into popcorn balls. Laura kept popping corn and Ma made it into balls until the large dishpan was heaped with their sweet crispness.”

I synnerhet i den amerikanska litteraturen, så äts det stora mängder popcorn. I många av Laura Ingall Wilders ”Little House” böcker poppas det, som i det här citatet från ”By the Shores of Silver Lake”.

En snabbkoll på bastmattan visar att jag skrivit en hel del om popcorn tidigare  — men jag har inte berättat varför man talar om ”ear of corn”.

Den här förklaringen hittade jag på nätet för några år sedan:

“Ear" comes from the ancient word “ahs," which meant “husk of corn." In English, sometimes the ear also is referred to as a “cob" or a “pole."

The ear is the spiked part of the corn plant that contains kernels. The kernels are the delicious yellow tidbits we love to nibble on in the summertime.

Each ear of corn is wrapped in a husk. The husk is the green, leafy layer that we peel back before feasting on this summer treat.

Don't feel foolish if you thought an ear of corn had something to do with your ears — you're not alone!

Det första kända belägget för ordet popcorn i engelskan, var 1823.

I Sverige fick vi vänta till 1876 innan ordet införlivades i svenskan.

Har du planer på att börja rosta majskorn i större skala, för avsalu, så kan jag rekommendera

”Knott's pop-corn book” som finns hos Gutenberg.

 

Jag blev en gång lovad att få en gammal ”wire popper”, men innan jag hann hämta den hade någon slängt den.

 

Popcorn Vendor 

Thomas Waterman Wood

Gamla poppiga inlägg:

Rostad majs i rostebrödet

Sliskigt & pladdrigt

Julgransprydnader

 

 

 

smultronlunch

 

Smultron och mjölk, måhända en nysatt välstannad filbunk

Ih – med grädde som skinn! – Det vattnas redan i munnen! –

Väntar till kvälln det svettiga, hungrande, törstande slåfolk

Så diktar Strindberg i ”Sterbhusnotarien”,

Ja visst är det gott, fast jag äter mina smultron till lunchyoghurten.

Blåbären blir större, blåare och sötare för dag, så jag låter dem stå kvar ett dygn till eftersom jag fick ihop snudd på 150 g smultron på min morgonpromenad.

Länge leve uppfinningar som varken kräver elektricitet eller batterier. Här i obygden, kan vi inte bara kvista över till en affär för att införskaffa hjälpmedel, så den här enkla lilla vågen har, utan att knota, gjort sin plikt, i flera decennier.

Fast naturligtvis hade bären varit lika goda ovägda…

Struls

Hagdahls kokerska

Har du ätit struls?

Det har inte jag heller, men när jag läste om ordet strula, upptäckte jag att det finns en maträtt som heter struls. Jag är inte övertygad om att jag kommer att prova denna klimp — för klimp är det — och skulle jag mot förmodan gripas av klimpabstinens, är jag inte säker på att jag skulle koka denna klimp i tre timmar.

Eftersom Kajsa Wargs recept (från 1755) är skrivet i fraktura, har jag skrivit om det, och hoppas att det blivit korrekt eftersom det är lite knepigt att se vad som står närmast bokryggen — förutom att stavningskontrollen har en bestämd uppfattning om hur det ska vara.

Struls. 

Hwispa tilhopa et qwarter watten och 2 ägg, samt så mycket godt hwetemiöl, at degen blifwer det lösaste han kan handteras, sedan utkaflas degen helt tunt på et bord, men göres lång och ej bredare än 2 händer, då öfwerstrykes hon rätt wäl med smält smör, Derpå rifwes litet muskott och sedan öfwerstös hon med groft stötte hwetekärnor; Derefter omwikes degen litet på båda sidor, och sammanrullas efter längden i en klimp hwilken lägges uti en serviette som omswepes och sedan tilhopa, festes med en knapnål; lägg det uti en kokande watten-gryta med litet salt i wattnet, och låt koka i tre timmar med låck. Men när han skal anrättas, då tag honom utur servietten och skär honom uti skivor; men fatet ställes litet på ett eldfat; slå sedan smält smör öfwer, eller sådan sauce som wid slutet på Märg-Budding.

Här sätts inte P för läsning

 Dagens, av Ugglanoboken valda tema, är boktitlar som börjar på P.

 In The Garden, 1902 

William Bruce Ellis Ranken

No book is really worth reading at the age of ten which is not equally – and often far more – worth reading at the age of fifty and beyond.

                     C.S. Lewis

Ja, jag vet att jag skrivit om Nevil Shute här, lite då och då — och nu gör jag det igen, därför att jag tycker hans ”Pied Piper” (”Mannen med sälgpiporna”) är så bra. Krig, barn och flykt, tycks vara ett ständigt aktuellt ämne, och för några år sedan skrev jag om boken.

”Pojken som kallades Det”, ett barns kamp för att överleva, (”A Child called It”), är en självbiografisk bok av Dave Pelzer.

Berättelsen om ett oönskat barn är en förfärlig historia — visserligen har det höjts röster som hävdar att boken överdriver en hel del. Hur det är med den saken vet jag inte, att barn överhuvudtaget försummas är upprörande nog.

En annan bok jag skrivit om tidigare är den charmiga barnboken ”Pie” av Sarah Weeks.

I varje kapitel presenteras ett pajrecept, nu när det nog snart är persikosäsong kanske det är lämpligt med ett recept för en persikopaj.

I midsommartid

 

The Close of a Midsummer's Day 

Sir Ernest Albert Waterloo

Så här, bara några dagar efter midsommar, har ingen snö hunnit lägga sig över den midsommarfagra nejden, så jag sitter utanför stugan med nybryggt te och möjligheten att koppla upp mig (på grannens WiFi). Jag har nämligen ofrivilligt levt utan varken internet eller någon möjlighet att koka tevatten. 
Då är det gott att kunna konsultera Litteraturbanken (och ett hundratal andra ställen som är viktiga i mitt liv). En av de oräkneliga böckerna jag fastnade för är ”En midsommarsfest på landet” av Per Johan Gällstedt. Det är en kort bok, som en lång novell, där en del av behållningen är att alla orter som nämns är verkliga platser.

” Om ock hela naturens fägring är flyktad sin kos, om ock blommor och blad under det hvita glänsande snötäcket gömmas i sin kalla graf, låten likväl, mine läsare och läsarinnor, edra tankar ila tillbaka till sommarens försvunna solskensdagar: jag vill bjuda eder till en midsommarsfest på landet, der den okonstlade glädjen och förnöjsamheten fira en af sina gladaste högtider. Det var tidigt på morgonen sjelfva midsommarsdagen; foglarne hade knapt hunnit vakna ur sin lätta slummer, för att helsa den uppgående solen och upp stämma sina morgonhymner till skaparens ära, som afspeglade sig i den rena, högblåa himlen, hvars azur ej ett enda moln fördunklade, samt i den herrliga och praktfulla naturen, som nyss återhemtat sig under nattens stilla frid. 
Just denna dag tänkte äfven kommercerådet Riik företaga en liten lustfärd utåt landet; han hade bestämt Löfsta, ett af de största jernverk i riket, till målet för resan. Hästarne voro redan otåliga öfver dröjsmålet vid alla de små tillredelser, som gjordes i och för afresan; men, tack vare kommercerådets påminnelser, innan kort voro fruntimren vederbörligen instufvade i vagnen, som nu i rask fart rullade genom staden. I händelse någon af våra respective läsare icke förut gjort någo lustresa åt del hållet eller besökt de så kallade Dannemoraverken, så kunna vi nu, om det behagas, göra komraercerådet ressällskap.”
Resten av novellen hittar du hos Litteraturbanken.

Hårda paket

 med mjuka titlar

 

Portrait of Marie Jeanette de Lange  1900 

Jan Toorop

Marie Jeanette de Lange chaired the Vereeniging voor Verbetering van Vrouwenkleding (Association for the Improvement of Women’s Clothing), which propagated hygienic, loose-fitting, natural clothing that allowed women greater freedom of movement. In February 1900 she posed at home, seated and dressed comfortably, for Jan Toorop. Using tiny dots of colourful paint, the artist created a sparkling portrait of a modern woman on the threshold of a new century.              

Ett örngott och en Sammetsrock

       En gång förtroligt samtal hade,

       Då rocken, ibland annat, sade:

       (Ty Sammetsrockar tala ock)

Ack, hvad vår ägare bör säll och lycklig skatta!

       Han lefver ju de bästa dar;

Utaf allt jordiskt godt ej något honom fattas:

Hela dikten av Anna Maria Lenngren kan du läsa hos Litteraturbanken

 

Förutom en kudde med ett lagom slitet örngott, så finns det nog inte mycket som är mjukare än en katt — eller hund — därför börjar jag med ”The Dog Who Rescues Cats”, av Ginnys husse Philip Gonzalez och Leonore Fleischer, en rar liten bok, med sanna berättelser om katter som hunden Ginny räddat.

Jag är väl medveten om att moln inte alls är mjuka — men nog kan vita bulliga sommarmoln se väldigt inbjudande ut, därför väljer jag ”Clouds of Witness”, som på svenska heter ”En sky av vittnen” av Dorothy L. Sayers.  

En pikéblus är kanske inte lika mjuk som ett slitet örngott, i alla fall inte om det är äkta piké, men en blus tycker jag är mjuk nog för att passa in på dagens tema.

”Den lilla pikéblusen” av Eva Mattsson är en av de böcker som jag hittade i bokhyllan, och inte har en aning om hur den hamnat där — inte heller författarens namn sa mig något. Nu minns jag att jag, när jag läst boken, tänkte att jag måste läsa fler böcker av henne. Varför har jag inte gjort det. 

När Märit Dahlström plötsligt dött, försöker hennes man, och den vuxna dottern Bea, nysta i moderna liv — varför minns så få människor henne, och var finns alla vackra kläder hon designat?

 

förhäxad genom trollsånger

 

Ja, för så säger SAOB att galen betyder. Att jag slog upp ordet beror på att jag sedan tidigt i våras har varit omgiven av flera ovanligt högljudda och ihärdiga gökar. Så nu vet jag att galen har med ordet gala att göra — och även om vi nu för tiden bara anser att tuppar och gökar gal, så använde man gala om kvitter i största allmänhet.

”Lärkan drillar och göken han gal” sjunger Glunten, och det var Kellgren som konstaterade att ”Man äger ej snille för det man är galen”.

Ordet har hängt med sedan senare hälften av 1300-talet — men jag förmodar att vi människor var galna långt dessförinnan.

Fast att ”hoppa i galen tunna” lär vi ha börjat med först 1640.

Det finns en hel del, mer eller mindre (mest mer), märkliga dikter, essäer och noveller om galenskap. Förhoppningsvis ska jag få tid att ägna mig åt de skriverierna framöver.

Vill du ha liten galen förströelse, kan jag rekommendera ”Crazy Rhythm” av Frederick Shiller Faust.