Franska pumpor

 

Oktober

Carl Larsson

I sin bok  Kvarstadsresan (2007) ägnar Strindberg  ett helt kapitel åt Carl Larsson. Om målningen "Oktober", som ibland kallas pumporna, skriver han:

Detta hindrade icke den flitige mannen att i våras hava tre salongtavlor färdiga, en i olja och två i akvarell av vilka senare en tog tredje medaljen. Det är icke någon  djupsinnig tavla, men den är vacker och det vackra dyrkas än i Paris, endast dock i det fall att det är sant; och Larssons tavla är sann och enkel. En bit av pensionsträdgården i den lilla byn Grez par Nemours där han slagit sig ner i ro från Parisbullret;  ett land med gula pumpor, en gumma som står i begrepp att välja den största och gulaste, några äppelträn och som bakgrund ett stycke av pensionens flygelbyggnad. Detta är allt! Med de lovord som landsmän alltid vinna då de hedra gamla Sverige inför utlänningen blandades som vanligt talet om att nu skulle Larsson vara förlorad för den svenska konsten. Härutinnan kan jag med anspråk att bli trodd, skingra farhågorna, ty Larsson själv tillmäter icke sitt salongspris någon för hans  utveckling epokgörande verkan; han har tvärtom denna sommar återgått till sina buxbomsstockar och illustrerat Böghs kända arbete, på svenska Sanningens vallfärd, vilket vid detta lag bör vara både bekant och berömt. Och hans planer äro, såsom jag ovan antytt, icke att söka lyckan, äran och rikedomen  i Paris som målare, utan att så snart han anser sig ha fulländat sina studier som tecknare, återvända till det fattiga hemlandet och på allvar bli illustratör, kanske han till och med går så långt att han själv kommer som etsare att utföra det hantverk  som förut var jämte en del av hans artistöde lämnat i träsnidarens omilda händer, och därför böra landsmännen, om det är  möjligt vara tacksamma mot Carl Larsson.

 Carl-Larsson gårdens hemsida ger mer fakta: 

År 1882 påbörjade Carl Larsson målningen Oktober. Året därpå blev den klar och ställdes ut på Salongen där den fick medalj av 3:e graden. Här har Carl målar mére Morot med korg på armen bland pumporna i sin trädgård. Även Karin Bergöö, målade en tavla med detta motiv och det var de nyförlovades första samarbete. Carl beskriver det i boken Larsson som utkom 1902: ”… Och så målade vi mère Morot tillsamman. Och fjällen föllo från mina ögon! Jag hade dittills ej fått någon fason på min så kallade talang, men nu gjorde jag genast ett litet mästerverk, antar jag, ty jag fick medalj för tavlan, köpte anbud af franska staten, och genom mina vänner Birger och Pauli fick jag den per telegraf såld till Pontus Fürstenberg…”