söndag 14 februari 2016

Grattis Anna!


Grattis Anna!
14 februari 1847 - 2 juli 1919
x
Kvinnosakskvinna, predikant och läkare.
Anna som föddes i England kom redan som barn till U.S.A., när hennes familj emigrerade — uppgifter om årtalen, när vad hände i hennes liv varierar, kanske skulle det vara klokt att läsa hennes självbiografi, "The Story of a Pioneer," som finns hos Gutenberg.
På den tiden kunde man göra anspråk på mark, genom att bo och bruka marken i ett visst antal år, blev man rättmätig ägare av den. Det gjorde Annas pappa, det vill säga han gjorde anspråk på mark i norra Michigan dit han skickade sin hustru och fem minderåriga barn, att uppfylla statens krav  själv stannade han i bebodda trakter och engagerade sig i arbetet mot slaveriet.
Annas mamma  som föreställt sig trakten som de leende jorbrukslandskap hon var van vid från England, blev chockad, och djupt deprimerad när hon insåg vad hon gett sig in på. Obruten mark 16 mil från närmaste järnvägsstation och med över 6 mil till en handelsbod, var inte vad hon tänkt sig.
Det blev Anna, som vid det här laget var tolv år, som tillsammans med sina syskon fick fälla träd, hugga upp veden och gräva en brunn — förutom allt annat arbete som faller på en nybyggares lott.
Livet blev inte lättare med åren, ett par av hennes syskon dog, och Anna blev som femtonåring lärare. Efter att ha studerat teologi blev hon vid tjugofyra års ålder pastor i metodistkyrkan. Hon fortsatte att studera, frös och svalt ända tills hon 1886 var färdig läkare. Då var hon redan engagerad i kvinnosaksfrågor och kom snabbt att bli en av rörelsens ledande personer.
När Anna 1911 deltog i Internationella kvinnorösträttskongressen i Stockholm, predikade hon i Gustav Vasa kyrka.

2 kommentarer:

  1. Vad mycket du vet! Henne hade jag aldrig hört talas om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bloggblad,
      Alla de här häftiga kvinnorna, som kämpade för kvinnors rättigheter, intresserar mig. De är alla värda att minnas - och hyllas!
      I mitt stilla sinne kan jag inte låta bli att jämföra dem med dagens idoler, och deras insatser.
      Margaretha

      Radera