måndag 27 juli 2015

Själens spegel


Första gången jag överhuvudtaget reflekterade över "talande ögon", var när en klasskamrat, sa något som sårade en annan klasskamrat. Hon insåg omgående att hon trampat i klaveret, och bad om ursäkt, och tillade: "jag såg på dina ögon att du blev ledsen". 
Visst hade jag också sett att Britt-Marie blev ledsen — men inte för att ögonen visade det, utan för att hennes minspel och kroppshållning visade det.
I de flesta böcker talas det om olika personers ögon:
"Han hade livliga blå ögon och ett behagligt leende."

"Lils bärnstensfärgade ögon såg begrundande efter Carl Herman, och det kom en glimt av något hårt i dem."

"De skiftande ögonen var nu bruna och sorgsna."

4 kommentarer:

  1. Jag tycker att ögonen avslöjar väldigt mycket! Utan kroppsspråk kanske de blir svårare att läsa, men jag har ett färskt exempel. En bekant med ett livfyllt uttryck och glittrande ögon som lyser upp omgivningen, sa när jag påtalade att hon utstrålar och delar med sig av sin energi: åh, jag som är så trött... Och på bråkdelen av en sekund slocknade glansen. Min man som sällan kan avläsa människors ögon och minspel, sa att det nästan var lite läskigt hur hon förvandlades från glittrande energispruta till grå och livlös. Och det bara genom ögonen.

    Vissa kan le med enbart ögonen, och min mamma fostrade oss barn genom att skicka ögonkast som sa ALLT.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bloggblad,
      Jag har en väninna som har många vänner som bär niqab - när jag träffar dem kan jag inte för mitt liv avläsa deras sinnesstämning.
      Margaretha

      Radera
  2. Ibland tänker jag att jag lärt mig väldigt mycket dumt i mitt läsande. Lösryckta meningar som stannat kvar beträffande människors utseende kopplat till deras karaktär. Till exempel att hög panna skulle vara liktydig med hög intelligens och tvärs om eller att ett slappt handslag vittnar om dålig karaktär. Min erfarenhet har lärt mig att det är bara i denna delen av världen som man grabbar tag och trycker till annars är det ganska slappt, om man ens tar i hand. Marianne Arne skrev om en tjock svart kvinna på en buss i USA att det var helt uppenbart att hon aldrig läste en bok. Ja, sådär går tankarna. Förresten är det inte så att bruna ögon är falska?
    Renée

    SvaraRadera
    Svar
    1. Renée,
      Har du lärt dig det där om bruna falska ögon i en Lotta-bok?
      Vi vill så gärna etikettera våra medmännniskor, och då är det frestande att ta till färdiga mallar.
      Margaretha
      i regnet

      Radera