söndag 16 oktober 2011

Grattis Oscar!

Oscar Fingal O’Flahertie Wills Wilde
16 oktober 1854 - 30 november 1900

Det finns massor att läsa om Oscar på nätet — bland annat hos Oscar Wild Society.
Hans böcker är både roliga och lättlästa — och många av dem finns hos Gutenberg. Som “The Canterville Ghost”, som förutom att den bjuder nöjsam läsning, är illustrerad av Wallace Goldsmith.

"'POOR, POOR GHOST,' SHE MURMURED; 'HAVE YOU NO PLACE WHERE YOU CAN SLEEP?'"

För inte så länge se’n talade Anne-Marie om en film hon sett där man föds gammal och blir yngre med åren. (Smart, då vet man hur lång tid man har på sig att göra vad man föresatt sig!) Jag kom genast att tänka på “The Picture of Dorian Gray”, även om det jag inte tror att det finns några som helst likheter mellan dessa berättelser. Det var den första av Oscar Wilds böcker som jag läste, nå’n gång i tidiga tonåren — och jag minns att jag knappt gav mig tid att äta eller göra läxor förrän jag läst ut boken. Även den finns hos Gutenberg — i tre olika utgåvor och en talbok.

3 kommentarer:

  1. Läste den också för ca 50 år sen - den ingick i litterturen för engelska språket som jag läste i Lund då innan jag blev med barn. Kommer bara ihåg att jag tyckte att den var rätt otäck...

    SvaraRadera
  2. Medan vi har ämnet dryga personer och vår vän Wilde uppe så såg jag programmet om Leif GW:s gode vän Jan Guillo på TV i häromdagen. Obegriplig hemmiljö med alla uppstoppade jakttrofeer, den ena mer makaber än den andra. Märklig mordlust.
    I den första boken i sviten JG nu planerar lät han en norsk bror av tre försvinna till London som bög. I nästa ska han återkomma och då behövdes sk research om hur det var att vara bög i London 1902. Visserligen hade Wilde dött vid det laget men nog har han ett och annat matnyttigt att berätta om saken som är ganska väl beforskad numera.

    SvaraRadera
  3. Ingrid,
    Jag vet inte vilken av böckerna du tyckte var otäck - spökhistorien är ju trots allt rolig. Men Dorian och hans porträtt är kanske den kusligaste av dem.

    Olgakatt,
    Förvånar mig inte det minsta att Jan lever bland sina mordoffer. Har ibland undrat om han är så stroppig och styv i korken som han framstår, eller om det är en fasad för att man inte ska se hur liten och osäker han är.
    Har inte läst något av honom - och kommer nog inte att göra det.

    Margaretha

    SvaraRadera