Sagornas ö

 är dagen litterära mål, som Robert gett oss. 

När det kommer till isländsk litteratur är mina kunskaper minimala. Den första författaren som kom för mig, var Halldór Laxness, som jag bara har två böcker av. Jag vet att jag läst ”Islands klocka”, som inte gjorde något större intryck på mig. Nu gav jag mig genast i kast med den andra boken ”Världens ljus”, som jag inte trodde att jag läst — men när jag kom till kapitel tre kände jag igen hur bokens huvudperson försöker förenkla arbetet med att mocka i ladugården. 

Jag har inte läst hela ”Den poetiska Eddan” rakt av — det är med den, som med all poesi; den ska avnjutas i små doser, och bara bitar man gillar.

Hávamál är en av dikterna i den, och den dikten jag tycker bäst om, med sina jordnära levnadsråd.
Det finns två översättningar att välja mellan. Björn Collinder var en välrenommerad lingvist, och det finns förmodligen inget att anmärka på hans översättning. 
Åke Ohlmarks var en omstridd man med många strängar på sin lyra — en av dem var att bli osams med andra akademiker.
Att avgöra hur god en översätttning är, är näst intill omöjligt, om man inte kan originalspråket. 
Jag väljer utan tvekan Ohlmarks översättning, som tyvärr inte finns tillgänglig på nätet, för den mustiga svenskans skull.
Jämför själv, här är fyra av Björn Collinders översättningar:

Eld tarvar den som in har kommit
och är kall om knäna:
mat och kläder görs den mannens tarv
som har farit över fjäll.

Man skall ej skryta med sitt skarpa förstånd,
utan visa sig aktsam och var;
tystlåten kommer den kloke till gårds,
den varsamme vållar sig ej våda. 


Boskapen vet när det börjar bli mjölkdags 
och ger sig då bort från betet,
men en vettlös man han vet aldrig 
hur mycket det ryms i hans mage.

En vesäll man ligger vaken var natt
och grubblar på allt upptänkligt;
när morgonen kommer är mannen trött,
all vedermödan är som den var.

Och samma verser översatta av Åke Ohlmarks:

Eld tarvar          den in kommit,
      kåsen och kall om knäna;
mat och mantel        den man tarvar
        som över fjället farit.

För klokhet sin        sig kråme ingen:
      håll dig hellre tillbaka!
Klipsk men tyst,        kommen till gårds,
       sällan på fingrarna får:
trognare vän        träffas ej
        än mycket mannavett.

Nöthjord vet      när nog den fått,
        hem från gräset den går:
ovis man         aldrig vet
       hur mycket hans mage mäktar.

Ovis man      är all natt vaken,
      grubblar och grundar på allt:
matt han är        när morgon gryr —
       eländet ändrat sig ej.

Laura Goodman Salverson var född i Kanada av isländska föräldrar som utvandrat i slutet av nittonhundratalet.

Boken ”When Sparrows Fall” är till stora delar självbiografisk, och som i många av hennes andra böcker skriver hon om immigranternas ofta svåra situation i sitt nya hemland.

älskar, älskar inte…

 

The Arnolfini Wedding. Portrait of Giovanni Arnolfini and his Wife Giovanna Cenami, 1434

Jan Van Eyck 

Följande stod att läsa i Göteborgsposten den 17 april 1909:

 Hvarför gifta männen sig?

En amerikansk kvinnotidskrift har anställt en högst aktuell och alltid intressant enquête: Hvarför gifta männen sig? Denna samvetsfråga sändes till representanter för alla samhällsklasser, diplomater, och arbetare, till millionärer och dagsvärkare, till lärda professorer och olärde män af alla stånd. Tidskriften publicerar nu resultatet häraf, som är ganska förvånande, om man förutsätter, att alla värkligen mena vad de svara, och som bevisar, att vårt århundrade på långt när icke är så materialistiskt, som man värkligen tror.

Hela 43 procent ha nämligen gift sig af kärlek, utan hänsyn till ekonomiska fördelar. Hos 7 procent talade däremot denna hänsyn, så kraftigt, att en helt öppet förklarade, att han gift sig med en blanksmörjefabrik, eftersom detta just var hans bransch. Damen, som följde med affären, var tydligen en bisak för honom. 12 procent af alla männen gifte sig för andra gången för att ge sina barn en mor. De andra gifte sig af mycket olika motiv, bland hvilka fästmannens eller fästmöns goda affärsställning spela en stor roll. Flere stycken (7 procent) förklarade bl. a., att de tagit sig en hustru för att förarga någon annan med ett giftemål. Bara de inte själva få ångra det! Andra åter uppgåfvo, att de blott var den dåliga maten på restauranterna, som drifvit dem in under äktenskapets ok. En gaf en mycket kuriös förklaring: han hade ärft en hel bosättning och då hade han begagnat sig af det gynnsamma tillfället…

En annan hade gift sig, därför att hans utvalda bakade så goda plättar. En stor del av de tillfrågade förklarade, att längtan efter ett eget hem kommit dem att gifta sig.

Dessa uppgifter äro — frånsett de kuriösa svaren — mycket lärorika för giftaslystna unga flickor, då de häraf kunna utgrunda, hvilka egenskaper en kvinna bör ha för att få sig en man. 

The Pancake Woman

Rembrandt Van Rijn 

en mening utan substans

 

Beautiful Coletta. Beer Waitress in the Civil Bräuhaus. 



Det blir två meningar i dag för att du ska veta vilka personer ”de” syftar på. Inte för att det gör texten särskilt begriplig. För vem i dag, har kläm på exakt vad en skänkmamsell egentligen gjorde — vi skulle  kanske säga servitris i dag. Att cigarren fröknar sålde cigarrer är ingen djärv gissning men man man behöver bara läsa gubbarna som skrev kring förra sekelskiftet, så förstår man att dessa flickor hade ett tvivelaktigt rykte.

Meningen har inget budskap och är definitivt inte djupsinnig — jag blev bara tvungen att hejda mig en stund, för att begrunda ordvalet, och innebörden av detsamma.

Jag hittade den i Gusten Backlunds lustspel ”Figge Lundqvist” — ett litet häfte som roar, men som inte är omistligt.

”Skänkmamseller och cigarrfröknar blefvo sjelfva älskvärdheten. 

De spetsade sina små rosentrutar, som när man knyter i hop ett väl fyldt korfskinn;  och deras ögon se’n, dessa blå, grå och bruna, de talade alla ett språk som kunde öfversättas med: Figge, här har du mig!

 

Det är Robert som initierat de meningsfulla lördagarna — läs om det hos honom.

 

användbart snöre

 

 

 A Pair of Shoes

Vincent van Gogh

Försöker (utan någon vidare framgång) rensa i datorn för att den inte ska spricka. Hittar en notering — utan källanvisning:

”The shoestring was invented in England in 1790. Prior to this time, all shoes were fastened with buckles.”

 Enligt SAOB tycks detta snöre ha tagit hundra år på sig för att nå Sverige:

SKOSNÖRE. smalt, jämnbrett band (av textilt material) varmed sko hopsnöres o. fasthålles vid foten; (1893).

Men säker jag på shoestring, vet Merriam-Webster att berätta att:

The first known use of shoelace was circa 1647 

och

The first known use of shoestring was in 1616

Någon av uppgiftslämnarna tycks ha fått något om bakfoten.

Did you know?
In earlier times, wandering peddlers offered townspeople a variety of items and trinkets, such as fabrics, embroidery materials, and even patent medicines. Another popular offering from these traveling salespeople was shoelaces. The fact that such vendors neither earned much money nor charged very much for their wares led to the connection of their literal shoestrings with a metaphorical application of "shoestring" to a very small amount of money. It's still not uncommon to hear of a business being operated on a shoestring (even if these days it's less likely that actual shoelaces are involved), but it's also possible to speak of "traveling on a shoestring" and even "gardening on a shoestring."

Försommar



Det är försommar och tankarna går till en försomrig bok: ”Rasmus på luffen” av Astrid Lindgren.

Somrigare än så här kan det inte bli, och jag blir lätt nostalgisk när jag återupplever barndomens somrar. 

Så värst gott om handelsbodar, av den gamla sorten, med stövlar i taket och tunnor att sitta på, var det väl inte — men de fanns, och jag minns dem med glädje.

Där låg en handelsbod vid vägen, en sådan där liten lanthandel, där man kunde köpa allting från hästräfsor, stövlar och fotogen till kaffe och karameller. Men det var ett paradis som bara var öppet för den  som hade pengar. Rasmus kastade en längtans blick in genom den öppna dörren, och hans fötter saktade farten liksom alldeles av sig själva. Det skulle ha varit så härligt att åtminstone få stanna och titta.

— —

I hagen strax intill gick kor på bete. De kom fram till gärdesgården som ställde sig att glo på inkräktarna. Skällkon lunkade tung och bred ned till vattnet för att dricka, och från hennes klicka kom ett litet klart pingel. Sommarljud tänkte Rasmus.

böcker att läsa

om öar, på öar — och annorstädes

 Summer Sunlight (Isles if Shoals)

Childe Hassam



AVLÄGSNA ÖAR

Avlägsna öar lösgör sig ur havet varje skymning.

Jag har även sett väldiga skepp lämna sin farled

och sakta stiga över månens berg

medan de vinkande passagerarna ännu trängdes vid relingen

som anade de inte alla resors förvandling.

       Werner Aspenström

 

 Les Îles dOr, 1891-1892. 

Henri Edmond Cross

Vi är många som gillar öar — somliga bara en bestämd ö medan andra tycker om öar i största allmänhet. De som har ordet i sin makt skriver gärna om öar, i en eller annan form, vilket gör att litteraturen är full av öar — ofta hemlighetsfulla öar med mysterier och bovar (här ligger nog Enid Blyton i topp). Robinsonader är väl representerade liksom alla författare bosatta på öar.

Mitt första val är ursvenskt, en sommarö i Östersjön, får mig att längta till ”min” sommarö.

Marianne Zetterström fångar allt som jag alltid längtar till, i sin novell ”Vi behöver öar”, som du hittar i novellsamlingen ” En sån vacker dag”.

”Livet på en ö är som en lugn melodi,  ett enkelt tema. Jag tror att nutidsmänniskan behöver öar. Det djupast egna i henne behöver någon gång en ö. Om också bara för en stund, en dag, en natt som den här. Att i tystnad och ensamhet vara avskuren från vår snåriga värld.”

   ur novellen ”Vi behöver öar”

Eftersom jag läst ovanligt många deckare på sistone, passar jag på att slänga in en med passande tema:

”The Obeah Murders” av Hulbert Footner.

Inte någon av de allra bästa deckare jag läst, men den utspelar sig i Karibien, och målar upp vackra vyer och visar på motsättningarna mellan ”herremännen”, alla vita, och urinnevånarna, som här benämns kreoler.

”Obeah är en term som används för att beskriva folkmagi, trolldom och religiösa traditioner av västafrikanskt ursprung som utövas i delar av Karibien, särskilt i de tidigare brittiska kolonierna. Den inkluderar healing och spellcasting. Obeah har sina rötter i västafrikanska traditioner men har också blandats med europeiska och sydasiatiska element.” 

Island of Enchantment

Howard Pyle

Öarna Spice Islands ligger i Indonesien, medan kryddorna som säljs under varumärket Spice Island har sitt hemvist i Iowa, och har, såvitt jag förstår inget med ögruppen att göra — inte annat än det kryddiga namnet.

Jag som har en böjelse för reklambroschyrer, kunde naturligtvis inte låta bli att ta en titt på det här recephäftet från 1959.

Här finns inga recept som kommer att revolutionera din matlagning, men kanske kan det ge inspiration. Jag vet inte ens om alla kryddorna finns att få tag på här oss oss (i synnerhet inte hos mig).

Vad sägs om en böngryta med morötter i ingefära?

Speedy Mixed Bean Pot

(8 Servings)

For this quickly-made hearty casserole, use whatever canned beans you have on the shelf—baked beans, pork and beans, garbanzos, limas, pintos, etc. Made from vegetarian-type beans, you can have a completely meatless main dish with a good smoky flavor.

3 one-pound cans beans such as vegetarian baked beans, limas, pintos, kidney beans, etc.

2 tablespoons SPICE ISLANDS Instant Minced Onions soaked in 2 tablespoons water

2 tablespoons salad oil

¼ cup chili sauce

2 tablespoons molasses

¼ teaspoon SPICE ISLANDS Hot Mustard

2 teaspoons SPICE ISLANDS OLD HICKORY Smoked Salt

Empty beans into 2-quart casserole. Cook Onions in oil until tender but not brown. Stir into beans along with chili sauce, molasses, Mustard and Old Hickory Salt. Bake in a 350°F. oven for 40 to 50 minutes.

Gingered Carrots

(4 Servings)

1 pound carrots

½ cup water

½ tsp. SPICE ISLANDS MEI YEN Seasoning Powder

½ teaspoon SPICE ISLANDS Ground Jamaica Ginger

½ teaspoon sugar

2 tablespoons butter

Scrape carrots. Cut into julienne strips. Cook in ½ cup water seasoned with Mei Yen Seasoning Powder. When tender, add Ground Ginger, sugar, and butter. Continue cooking 3 or 4 minutes, tossing gently.

Map for Treasure Island 

John Cameron

Hos Robert kan du läsa mer om tisdagstrion.

Småprat

 

Ernest H. Shepard

Läser av och till ”Augustinus tretton brev”. Brev att läsa långsamt och begrunda. 

Det är ju personliga brev, och jag kan inte låta bli att fundera över vad han skulle ha sagt, eller skrivit, om han vetat att hans brev skulle vara tillgängliga för allmänheten ett par tusen år efter hans död.

Mycket av det han sa var ju varken unikt eller på något vis remarkabelt — och det är väl det som gör honom så mänsklig.

Min mening är en sån som vi alla säger eller tänker lite då och då. Särskilt om vi är ute och går med små barn (och särskilt om vi har bråttom).

”Hur många vardagliga ting trampar vi inte på, som skulle fylla oss med häpnad om vi noga betraktade dem?”

Det är Robert som initierat de meningsfulla lördagarna — läs om det hos honom.