Läsning för gottegrisar

 

The Pretty Pastry Cook 

Joseph Bail

 What fun it is to bake a cake

Designed and baked by me

I love creating this wonderful

Sweet and pretty delicacy

There are many different cakes

For every single occasion

It’s what ever a person likes

So many sugary persuasions

A birthday cake can be designed

For a kid or an adult either one

You can put on what the person likes

Whether it’s a husband, daughter or son

Easter cakes are fun as well

And wedding cakes are very fancy

You could always make a dirt cake

But it may be a little bit chancy

Or perhaps you find a contest

And try to make the fanciest one there

You use all kinds of decorations

Going by rules to make it fair

Whatever kind of cake you make

I know you’ll have such fun

Just as sweet outside as inside

And admired by everyone! 

               Marilyn Lott

BAKVERK~ sammanfattande benämning på hvad som bakas, i sht då det är af finare beskaffenhet. 

säger SAOB

Även om ordet bakelse inte börjat synas i svenska språket förrän mot slutet av 1600-talet, finner vi ett tidigt belägg för själva bakverket i en förteckning på de rätter som under en veckas tid serverades på kung Gustav Adolfs bord på Strömsholms slott år 1623.

  från ”Bakelser”

av Bo Lönnqvist

Har ni tänkt på att det finns inte något riktigt bra ord för bakelse på engelska?

Den vedertagna översättningen är ju pastry, ett ord som inte framkallar bilder av överdådiga kaloririka bakelser för mitt inre öga.

I dag fick jag problem med att välja, och välja bort böcker. Efter att ha ändrat mig flera gånger bytte jag till slut en halvtrist deckare (Agatha Raisin), mot en betydligt mer intressant biografi.

”The Short Life & Long Times of Mrs Beeton” är en precis vad titeln säger, en bok om Isabella Beeton, kvinnan vars böcker om hushållsarbete och handarbete, som näst intill varje invånare i England känner till.

För några år sedan bloggade jag om henne.

Jag vet att jag nämnt Alexander McCall Smiths böcker om Isabel Dalhousie förr, men nog bara i förbifarten, och bara första boken i serien om ”The Sunday Philosophy Club”.

”Friends, Lovers, Chocolate” är den andra delen i serien — böcker som inte behöver läsas i ordning.

När den kom ut kallade ”The Times” den för ”sleuthing for softies" och tillade ”I longed for more drama”. 

Kanske är det det långsamma tempot, och de många utvikningarna om konst, musik, litteratur och filosofi, som gör att jag tycker om serien. Att boken utspelas i Edinburgh, som författaren kan utan och innan, är också något jag uppskattar.

 The Lure of the Ranges av

N. de Bertrand Lugrin (1876-1962)

 

”A buxom young woman in a maid’s uniform was making cakes in the window for all the world to see. When she had mixed them and put them in their tins, she placed them in the oven of the large nickel-trimmed electric range. While one thing cooked she started to work on another. There were “ohs” and “ahs” when she took the things from the oven, placed them on a table and began at once to decorate them. She decorated them with icing and meringues until they were completely camouflaged, then ostentatiously displayed them where they could best be seen and admired.

Jag har upptäckt en ny (för mig) författare, som jag blivit mycket förtjust i, Ann de Bertrand Lugrin. Det finns inte mycket att läsa om henne men FadedPage har några av hennes böcker, som jag tänker titta närmare på, nu när jag läst ”The Lure of the Ranges”. 

Jag har läst böcker med liknande handling, här är det personbeskrivningarna och dialogerna som fängslar mig.

Veckans tema, som Robert gett oss, är ”Bakverk och konfektyr på omslag eller i innehåll”

Le Petit Pâtissier

Chaïm Soutine 

Därför

You can find magic

wherever you look.

Sit back and relax,

all you need is a book.

Dr. Seuss

A Young Lady Reading in an Interior 

George Goodwin Kilburne

Varför väljer jag att läsa om en speciell bok flera gånger?

Därför att Lord Peter alltid piggar upp mig med sitt lättsamma nonsenspladder, och korta stunder kan jag avundas honom som har Bunter att luta sig emot. Dessutom är det en njutning att sjunka ned i Dorothys språk.

PåSladden: jag har rätt många böcker som jag gärna återvänder till (som Christina Rossetti), men Dorothy Sayers står nog överst på favoritlistan.

Varför tröttnar jag aldrig på att äta bananpannkaka till lunch?

När det kommer till mat är min regel nummer ett att det ska vara enkelt och snabbt undanstökat.

Varför väljer jag att se om vissa filmer, inte bara en gång? 

Nej tack, jag läser hellre — mina inre bilder är bättre än alla filmer i världen.

 

Varför skulle jag kunna ha Jan Johanssons "Jazz på svenska" på repeat i mina öron? 

Jag tröttnar aldrig på Haydn — det finns ju onekligen mycket att välja på, och jag gillar allt, men i synnerhet det småskaliga, som hans stråkkvartetter.

 

Varför bjuder jag ofta både mig själv och andra på lax? 

Lax har jag aldrig bjudit på, och nu för tiden bjuder jag sällan på mat.

Quiche & sallad har varit ofta återkommande rätter här, ännu enklare är soppa & nybakat bröd.

Klimakteriehäxan fortsätter att forska i sina bloggkollegors vanor & ovanor

 FÖR ÖVRIGT ANSER JAG ATT TRUMP BÖR FÖRGÖRAS

meningslösa löften

 Det är Robert som initierat de meningsfulla lördagarna — läs om det hos honom.

Widow with a justice official

Eugene Dadel

Blev nyligen påmind om en författare jag inte läst sedan jag var i tonåren, Florence L. Barclay — en av alla de kvinnor som, på sin tid, var omåttligt populär. De var många kvinnor som skrev, vad som lite föraktfullt kommit att kallas för underhållningslitteratur — ofta hade dessa böcker ett uttalat kristet budskap.  Men här och nu tänker jag inte gå in på alla tankar som läsningen av hennes bok ”The Wall of Partition” genererade.

Meningen jag fastnade för handlar om en fattig änka (i England) som sökt hjälp från samhället, och fått reda på att hennes fall skulle undersökas, men sedan aldrig hörde något mer.

Boken är från 1914, men nog känns den här situationen bekant. 

Investigation, sir, is a long word and takes time. While the process is going on, we poor people starve, go under, and disappear. This simplifies the investigation.”

Nu är det vår!

Playing at Marbles, 1906 

Francesco Bartolozzi

Nu är det vår!

Hör, lärkan drillar måsarna skriar med hesa rop.

Anna på gården trillar ner i en smetig grop.

Unifo

 

Shades of Sleep 

Odilon Redon

heter en av mina filer där jag sparar sådant som jag avser att läsa senare — eller bara är osäker på vad jag ska göra med, och där blir det liggandes. Men nu ska här rensas! 

Problemet med den sortens rensning är att det snarare leder till mer intressant läsning — och fler citat och länkar som jag sparar. 

Överst på sidan hittar jag ett utdrag ur ett brev skrivet av Adolph Thörneros till vännen Paul Gabriel Ahnfelt, för precis 200 år sedan:

”Läsning och återläsning röfvade med sig den ena timman efter den andra, och först efter midnatten tilläto de framströmmande sommarminnena, hvilka, gynnade af tystnaden omkring mig, nästan stockade sig till en half verklighet, — — först sent framsläppte dessa Morpheus att inströ några sömnkorn öfver mina uppjagade sinnen.”

Nu är sömnkorn det sista jag behöver, men jag förstår att långt fler har problem med att sova än att hålla sig vakna. Det märks bland annat när man tittar närmare på ordet sömn — det finns massvis med sammansatta ord, som innehåller sömn eller sova.

Man kan twinga en til blunda, men icke til sofwa. 

Vem kan väl motstå en sömntuta?

Till Österland vill jag fara,

eftersom veckans tema, som Robert gett oss, är islam.

 En verklig klassiker i det här sammanhanget är ”Tusen och en natt”, sagosamlingen kom till Europa först på 1700-talet, men den är betydligt äldre än så — de flesta av sagorna kan spåras till 800-talet e.kr.

Jag har letat som en galning efter mina exemplar av boken, för de fina illustrationernas skull. Men de hör till de böckerna som ännu inte hittat tillbaka till sin rätta plats, efter evakueringen av mitt bokbestånd för över ett år sedan.

Många kända konstnärer och illustratörer har inspirerats av ”Tusen och en natt”.

Arabian Nights. Pl. 11. The Tale of the Ebony Horse. “He went up to the couch and found a young lady asleep, chemised with her hair as she were the full moon rising over the Eastern horizon…”

Marc Chagall


Det råder verkligen ingen brist på böcker med ”harem” i titeln — av övervägande manliga författare. Men det finns även böcker skriva av feminister med egna erfarenheter av haremslivet.  

 ”An Englishwoman in a Turkish Harem” av  Grace Ellison är en sådan bok, finns i handeln 

I ”The Works of Guy de Maupassant” finns novellen ”The Odalisque if Senichou”, som något förvånande börjar i Prag, för att fortsätta till Smyrna (av alla platser)!

Vill man lära sig något om islam och muslimer, tror jag inte att Guy de Maupassant är den bästa källan, vilket inte hindrar att han alltid är läsvärd.

En bok som inte har det minsta med  islam att göra är Barbro Alvings kåserisamling ”Femte resan”, men ändå tangerar ämnet i ”Hugos harem” — rekommenderas för dem som behöver tänja på smilbandet.

FÖR ÖVRIGT ANSER JAG ATT TRUMP BÖR FÖRGÖRAS