påtårspekoral

 

Woman Grinding Coffee, 1881

Vincent van Gogh 

Fastnar hos Dan Korn, hans ”Västgötaböcker. En resonerande bibliografi över västgötalitteraturen” bjuder på mycken intressant och rolig läsning — inte minst kapitlet med pekoral:

 

En av den svenska pekorallitteraturens förgrundsgestalter var folkskolläraren August Olsson i Hova. 

Hans lilla sköra diktsamling "Naturrim” 

besjunger skilda ämnen, som en ny sommarvilla vid Skagerns strand, ett kafferep i Hova prästgård.

Kaffedrickande är ett stående inslag i många pekoral, men August Olssons dikt "Kaffetåren” överträffar det mesta i genren :

O kaffetår du ädla dryck,

För gamla som för unga!

Det är behof, det är ej nyck, 

Som för dig till vår tunga.

 Hvad vore lifvet utan dig? 

En tung, odräglig börda,

Tag mot, tag mot, tag mot och nig!

Vi gratis, gratis skörda.

På Java, på Borneo du 

Har kostat mången möda: 

Kanske vi njuta, njuta nu 

Frukt — skördad af de döda. 

En dricker tåren uppå bit,

En annan älskar doppa;

Men jag, som ock har kommit hit,

Jag kokar den till soppa.

Gamla västgötar brukade koka soppa på öl, men August Olsson tillför alltså Västergötlands kulinariska skatter en ny delikatess: Kaffesoppa. Receptet meddelar han välvilligt i en fotnot: "Kokar först kaffet på vanligt sätt, slår det sedan på en öppen panna samt tillsätter det med hvetemjöl — Rekommenderar mitt kaffe hos det täcka könet.

 

Kylens stilla liv

 

 Lyssnade häromdagen till ett inslag på radion som handlade om Herman Bergmans Konstgjuteri 

Intressant, men jag somnade, så snart programmet var slut — eller möjligtvis innan det var slut, ibland är det svårt att avgöra när vakenheten övergår i sömn. Och där någonstans, i glipan mellan sömn och vakenhet, kom jag att tänka på ett annat radioprogram som jag hade hört delar av — det handlade om att ställa ut konst i sitt kylskåp, jag tror att det kallas ”fridgescaping”. Utanpå mitt kylskåp har jag barnsligt många fotografier, som alltid piggar upp mig när jag har ett ärende till det hörnet där frys & kyl står.

Men varför inte ordna en miniutställning i kylskåpet. Kanske kan det göra det mer lustfyllt att torka av hyllorna, tänkte jag, när jag hämtade Astri Taubes lilla statyett ”flicka med fisk”. Eftersom Herman Bergman var Astri Taubes far, var valet givet.

Lördag med Gutenberg

  

 Coffee Table 

 Ernst Ludwig Kirchner

Johannes hade mycket att erbjuda i dag — ändå höll jag på att fastna i kaffelektyren.

1794 skrev någon ”Då den altför Angenäma Caffe-Drycken Landförwistes”, 17 verser om denna älskade dryck — vill du läsa alla 17 verser, får du bege dig till Litteraturbanken.

Ach, du ädla Caffe-smak

Du är att beklaga.

Du, som under låga tak,

     Hjelpt så mången maga,

Du, som mången Piga lärdt,

      At sin fru få härma:

At ej lefwa waret wärdt,

     Utan Caffe-wärma.

Du, som brännwin öfwergådt,

     Doch, förnuft behållet,

Fast man ofta har förstådt,

     At Du armod wållet 

Ty se’n Du en wana blef

     Hos en almän skara,

Du til panter ofta dref 

     Husets bästa vara.

Nästa bok, som även den krävde sin tid, var ”Från Washingtons salonger och hvardagslif m. m. Skildringar i bref till en väninna” av F. U. Wrangel

Jag har inte kunna reda ut om det är en roman eller en ”äkta” brevväxling — jag lutar åt det förra, och är inte helt övertygad om att den är värd att offra tid på.

I grottan bor ett litet troll, 

som heter Trump och hyser groll 

mot fåglars kvitter,

solars glans,

dryaders lek och älvors dans.

 — Men, fast dess håg är sur och grå,

ett hyggligt troll det är ändå.

En vers jag bara inte kunde gå förbi — trots att slutraden visar att det inte handlar om det förfärliga troll, som just nu sätter en ära i att skrämma upp en hel värld.

Ruth Milles, som jag har talat om tidigare, var liksom sin lillebror skulptör, men hon skrev också sagor och dikter, som hon illustrerade, i sagoboken ”Trollskrattet”, får vi möta trollet Trump.

En befogad önskan

  

Design for Field Operation 

Anton Kolig 

Man kan bara hoppas att rätt personer lyssnar på Sineva Ribeiro (Vårdförbundets ordförande) när hon uttrycker en önskan inför 2026:

”Börja bocka av åtgärdslistan och prioritera vården lika högt som försvaret, så att hälso- och sjukvården får tid för trygg och säker vård. Vi ser också fram emot att regeringen tar nästa steg i omställningen till nära vård. I dag går det alldeles för långsamt. Särskilt behövs krav på samverkan och fast vårdkontakt, tydligare ansvar för medicinsk bedömning dygnet runt och en stärkt roll för vård utanför sjukhus, inklusive digitala lösningar.”

Hvila & läsning

Ohelsan, om hon tigh påkommer, så botas hon .. genom Fasto, och Hwilo. 

skrev Johannis Schroderus 1639 — något de flesta av oss nog håller med om. Nåja, man kan ju ta det lite lugnt med fastandet, även om de flesta nog bara mår bra av att dra ner på ätandet, en aning.

Men dra inte ner på läsandet för rätt lektyr är läkande. Bara att lägga några böcker på pulpeten, kan stimulera läslusten.

Om min beundran för Fredrik Boye har jag talat flera gånger tidigare. Under 26 år gav han ut ”Magasin för konst, nyheter och moder”, Sveriges första modemagasin.

En modern Hvilo- eller Läse-stol

Medan de unga roa sig i gungan och luften försöka sina  hufvudens styrka, utan at svindla i höjden, böra vi icke glömma den åldrige, den erfarne, den stadgade, som i stilla betraktelser vill hvila sig ifrån arbetet eller arbeta under hvilan. — Närlagde teckning visar en ländstol så inrättad, att man kan gifva honom en mer eller mindre lutande ställning förmedelst fjädrar eller remmar som äro i förbindelse med fotpallen och ryggstödet, hvarigenom den äfven kan begagnas til säng. Pulpeten vid sidan är så rörlig, at den kan vridas i hvilken rigting man behagar. Hela denna möbel är classisk i styl och smak, när den genom bronze och sidentyg upphöjer själva trädarbetet af mahogoni.

25 december

 

Julkort av Adéle Söderberg

Jag har många gånger funderat över hur produktiva kvinnliga författare hann skriva så mycket som de gjorde — och inte bara böcker, de var ena baddare på att skriva långa och intressanta brev också.

Hur Selma Lagerlöf gjorde vet jag inte, men kan tänka mig att hon gjorde som Fransiska Burén, huvudpersonen i ”Grannarne”, som tog vara på varje stund — om det så bara var några minuter i kyrkan, innan predikan började.

Juldagen.  

Den trefliga Julaftonen hos Dahls; barnens fröjd vid deras Jul-träd, fulla af ljus och gåfvor och konfekt, Serenas moderliga fasoner med dem, mitt nöje deraf, Julgröten, Julnatten, allt hoppar jag öfver i hast, för att komma dit hvart Serena och jag gjorde upp att gå med björn, och dit du nu, söta Maria, måste följa mig, neml. till   

Jul-ottan.  

Vi äro i kyrkan. Dess stora, sköna hvalf strålar af tusen ljus. Altare, pelare, läktare, allt tindrar, allt lyser så herrligt och gladt. Orgeln ljuder ej ännu. Det råder ett högtidligt lugn i templet, som det sakta suset af den böljande mängden snarare ökar än stör. Vi sätta oss i choret. En lamprad midt emot kastar på oss ett starkt sken. »Du ser helt förklarad ut!» sade björn, i det jag satte mig. Jag tyckte detsamma om Serena. Min själ var full af glad andakt. 

      ur ”Grannarne” 

      Fredrika Bremer

Jag 

24 december

 

 Merry Christmas (Fröhliche Weihnachten) Viggo Johansen





EN JULQVÄLL . 

Hör nu, snälla Yngve lilla, 

Låt oss vänta här så — stilla. 

Mamma nu vår julgran kläder, 

0, livad jag deråt mig gläder! 

Se! så präktig pepparkaka, 

Jag fått hjelpa till att baka. 

Mången leksak vi fått redan, 

Men det bästa kommer sedan! 

Ingen vet hvad som kan hända, 

Ack! när ljusen blifva tända, 

Då, jo då, det skall väl gälla; 

Nu vi måste vara snälla. 

De tre första verserna ur Mathilda Gestrins 21 verser långa dikt ”Julqväll”.