mer myrprat

Copy of wall painting, tomb of Mentuhotpe, Thebes 

 

Once upon a time there was an Ant sitting on a leaf to think. He was tired of working, and his mother had sent him out to hunt for a little green Worm to stow away in the larder, but he did not want to do even that.

“I never saw such a stupid world!” he said aloud. “All there is to do is to carry out the earth all day long, or else go hunting for the family’s food, and I am tired of it all!”

Det är uppenbart att många har fascinerats av myror, för jag hittar både dikter och prosastycken som handlar om myror.

Inte minst jag själv, hör till de fascinerade, för jag hittar minst fyra blogginlägg om myror, här på bastmattan.

Ovanstående text kommer från en barnbok av Blanche Elizabeth Wade, ”Ant ventures”, med illustrationer av Harrison Cady

The Ant

The ant has made himself illustrious

Through constant industry industrious.

So what?

Would you be calm and placid

If you were full of formic acid?

                    Ogden Nash

Vårtecken

 

nu kryllar det i stacken

Myra med barr  

Streta, streta, streta, 

stanna, se sig om att veta 

vägen, sträfva, tappa 

tag, hugg i, 

släpa, släpa göra en sväng mä’t bära

mera nära, släpa bära, 

mera nära, mera nära 

stacken — släppte jag — rappa 

tag, ohi,

streta och föra 

hem’et — nu käckte det – göra 

jämt ihärdigt, 

jämt ihärdigt, 

jämt ihärdigt,

rulla ikull 

mun full mull, 

opp mä’t, hugg i, ny fart 

streta och föra 

hem’et — nu käckte det — göra 

jämt ihärdigt,

jämt ihärdigt,

huset färdigt,

huset färdigt,

huset färdigt 

snart.

    Gustaf Fröding

Copy of wall painting, tomb of Mentuhotpe, Thebes, 20th century

veckans mening

Roberts lördagsmening lever vidare, här kommer min.

Generation X, 1917

Nick Diggory

Han tillhörde den unga generationen som tycker allting är roligare på engelska.

                        Pär Rådström

stilfull dagdröm



La Parisienne

Konstantin Jegorowitsch Makowski 

Daniel Fallström är för sentimental och yvig för att vara en favorit hos mig. Men när jag ramlade över den här versen som passade så bra in på förrgårdagens tema, kunde jag inte motstå den. 

Chapeau Boulanger 

Den kommit nyss ifrån modisten 
med brätten à la Boulanger; 
hon profvade den framför spegeln,
och hatten var förtjusande.

Ja, den som bar den var det äfven: 
en kysstäck mun, en fin profil, 

och ögonen — ur mörka glober 

flög, säkert riktad, Amors pil.

Men aldrig förr den unga damen 

så chic sett ut i någon hatt: 

när hon gick ut på promenaden, 

hvar herre sneglade besatt, 

»En härlig flicka!» var den tanke,

som låg i hvarje manlig blick, 

där fröken Lilly, spanskt och säkert,

på Drottninggatans asfalt gick. 

Men, ack, hvar flicka har ett hjärta 

det hade fröken Lilly med — 

det slog revelj, när till exempel 

en löjtnant förbi fönstret red. 

Och hade han till förnamn Vilhelm 

och var en käck och ung husar, 

jag svära kan, att hennes hjärta

i eld och lågor genast var. 

Men Vilhelm höll på ungkarlslifvet 

och red som vinden fri omkring 

och tänkte mer på små statister 

än fästmö och förlofningsring. 

Nå, ödet ville nu, att Vilhelm 

den dag, som skildrats ofvanför, 

gick Drottninggatan fram helt solo, 

men vid ett strålande humör.

På långt håll falkade han flickan, 

strök upp mustaschen, fermt och käckt —

ah, hon var söt, den lilla ungen, 

uti sin nobelt enkla drägt! 

Så kom han närmare. En hälsning, 

en vårdslöst elegant honnör 

för chapeau Boulanger vår löjtnant 

från andra sidan gatan gör.

Hon böjde knappast pä sitt hufvud, 

blott ögonfransen sänktes ned — 

förnäm och iskall som en drottning 

förbi på trottoarn hon skred.

Han stannade. För första gången 

förstod han nu, hur det var fatt — 

nej, aldrig sådant näpet hufvud 

han sett i sådan stilfull hatt! 

Hon var det, hon och ingen annan, 

som skulle öfverstinna bli, 

ty öfverste — det var han redan 

uti sin löjtnantsfantasi.

Och så på kvälln till krigsrådinnan 

vår löjtnant kom att dricka te 

och dyrka tvänne mörka ögon, 

han sett i chapeau Boulanger. 

Och dessa ögon lär han frågat,

när skymningen där ute föll, 

om hennes hjärta ej arrestrum 

för löjtnant Vilhelm innehöll. 

Om ej den krigiskt stränga minen, 

när generalens hatt hon bar, 

fick för ett leende ge vika,

när i en löjtnants våld hon var.

Och fröken Lilly lär ha hviskat 

ett litet varmt, förtroligt ’ja’ 

och tillagt: den där generalen — 

hans hatt, förstås — var bra att ha! 

             Daniel Fallström

Jag har bara läst en del av hans dikter tidigare, så för att göra honom rättvisa letade jag rätt på en av hans noveller (finns hos Litteraturbanken), men fann den ännu värre än dikterna.

Stil

 Style is knowing who you are, what you want to say, and not giving a damn” 

                     Orson Welles

Det var stil och värdighet över korvförsäljningen (när butiksbiträdena var klädda i mörk kavaj o. kravatt)

men det var nog inte den här gubben som texten syftar på.

Vem minns inte varmkorvgubbarna — här kan du läsa om dem

Stil ska det handla om i dag, säger Klimakteriehäxan som härskar över ordvalet på onsdagarna.

Och jäspalt så mycket det finns att skriva om! 

 Livsstil, stilfull, handstil, ja till och med ostil hittar jag. Så värst många exempel på ostil hittar jag inte, men ett av dem kommer från Strindberg, som hade en åsikt om det mesta. Om Sèvres-porslin skrev han:

”Vad är det  då som gör Vieux Sèvres så oförklarligt  märkvärdigt och så dyrt? Det är ju icke ens  äkta porslin, varmed ju publiken menar  det bästa; det är icke så elegant i formen  just heller, målningarne äro minutiösa,  petiga; den gröna fonden är tung, död,  och väcker som allt grönt föreställningen  om gift, vilket är en obehaglig egenskap hos tallrikar, således ostil; den middagen (eller supén) skall  serveras i en boudoir, där denna servis skall vara med; det är  fint, men det är mesquint; se på Nevers-fajansen; se de stora  faten; vilka stora människor och vilka små!!”

Jag har inte räknat efter hur många sammansättningar det finns med stil — men klart är att det finns så många att jag redan från början gick vilse bland stilarna när jag hittade spännande sidospår. 

 Så jag börjar, som vanligt, med att ta reda på vad min vän SAOB, har att säga om saken.

”om långsmalt mer l. mindre spetsigt föremål utgörande redskap(sdel) av visst slag samt i anv. som närmast ansluter sig härtill.”

Det är bara att konstatera att de flesta av oss inte passar in på SAOB:s första definition.

Därnäst konstaterar jag att jag knappast är rätt person att hantera ett ämne, som egentligen inte intresserar mig. Eller rättare sagt, mina personliga synpunkter  får många att sucka och himla med en ögonen.

Min vän (SAOB) är grundlig, först när hon gått igenom språklig stil, handstil, och behandlat konstnärliga stilarter och levnadsstilar närmar hon sig, med ett antal utvikningar den personliga klädstilen:

”ngts (egna osv.) sätt att framträda l. ge sig till känna l. te sig o. d., dels om form l. (sammanfattande) former vari sådant sätt ger sig till känna, särsk. i fråga om klädedräkt, liktydigt med: fason”

I ”Hjalmar Willén och hans klass" skriver Hugo Swensson:

”Har du märkt att de alla (dvs. privatister från en viss skola) .. går i samma stil? Inga glänsande prestanda precis, men drivna och drillade på ett centralt minimum.”

Ända sedan jag började klippa sönder familjens kläder, och ta ned husets gardiner & dukar, (detta innan jag uppnådde tonårsstatus) har jag sytt mina egna, och ibland andras, kläder.  Men hur man ska vara klädd har aldrig intresserat mig, modeskapare och deras märken har aldrig intresserat mig. Och även om jag kan sucka över konformiteten i mångas klädsel, så bryr jag mig inte om hur andra är klädda. Jo, jag kan bli upprymd över människor som har en personlig stil — vilken hellre får vara stillös än planerat stilfull.

En del klädmärket har jag naturligtvis noterat även om jag inte burit dessa plagg. Jo, ett skönt Marimekkoplagg använder jag fortfarande. 

Och visst är det välgörande att komma hem till någon som ger så mycket som flyger och far, i alla inredningsmagasins goda råd.

När det kommer till teckensnitt är charter en av mina favoriter, men blogger gillar det inte, så det får bli georgia här i bloggen.

 In front of the Hat Shop 

August Macke

Gäller det konst är svag för den tidiga 1900-tals konsten.

Ett av de vanligaste användningsområdena för ordet stil tycks vara inom litteraturen. Många har skrivit essäer i ämnet, och det är gott om artiklar riktade till skribenter om hur man på bästa vis ska få till artiklar med stil.





”AT the word style the critics at once sit up and take notice. We are all sensitive to style; we either like to drift with an easy, lazy current, or we prefer to fight a turbulent, resisting tide; we enjoy contemplating the moonlight upon tranquil waters, or we find our greatest pleasure in watching the ruffian billows breaking against rough shores. These are largely matters of temperament or of mood. The attitude of many of us changes from day to day, from book to book; but at heart we all have a preference, a prejudice in favor of certain methods of writing, while others awake our antagonism. 

 Så börjar Meredith Nicholsons läsvärda essä ”Style and the Man”, en essä som enbart handlar om kända författares litterära stil. 

läst i bladet

Old Woman Reading a Newspaper, 1895 Paul Knight

Kanske är jag lättroad, men faktum är är jag gärna grottar ner mig i gamla tidningar, där både annonser och notiser kan vara upplysande och obegripliga.

Idag kommer alla klipp från Erik Lindorms ”Bokfilm”.

Naturligtvis undrar jag vad de tre ståtliga männen skulle göra reklam för.

 I Gustaf Hellströms bok ”Kuskar”, gäller det ett föredrag, med det föga inbjudande  ämnet Dödslängtan.

”Dick höll plötsligt in sin häst med ett ryck! 

Hans hjärta slog till! Inne vid en husvägg stod en gammal sandwichman med ett stort plakat öfver sina skuldror.

Dödslängtan stod där i feta, röda bokstäfver på plakatet.

Dick lutade sig framåt, skuggade med handen för solen för att bättre kunna läsa affischen.

”Föreningen Centrum för Högre Tankar.

Möte söndagen den 11 juni kl. 6 e. m.

FÖREDRAG

af

Mr. Hatan Tata, M. A. Oxf.

öfver ämnet

DÖDSLÄNGTAN

Allmänheten inbjudes.

Ordförande: Grefvinnan Garraway.

Lokal: Bond Street 198 B.

             Sekreteraren.”

Att jag inte sett en sandwich-man på åratal, beror förmodligen på att jag sällan rör mig på stadsgatorna — och vem annonserar på detta vis när elektronisk reklam når så många fler.

Ordet sandwich-man är belagt sedan 1907.

En måltid för 2:25 låter ju som ett facilt pris, och förmodligen var det det, för även omräknat till dagens värde verkar det mycket överkomligt.

2.25 SEK år 1927 kunde köpa lika mycket varor och tjänster som 81.39 SEK år 2026 mätt med konsumentprisindex.

Alternativa beräkningar:
• 2.25 SEK år 1927 motsvarade betalning för lika lång arbetstid som 554.0 SEK år 2026 mätt med löneindex för manlig industriarbetare/hantlangare (löntagare fr o m 2005). 

Nog låter det som om den här cyklisten hade varit tacksam över något.