”Detta ska hädanefter bli min musik”
sägs vara vad Karl XII sa när han när han landsteg på Själland 1700, och hörde kulorna vina kring öronen.
Jag kan inte gå i god för sanningshalten, men det sägs att Voltaire la orden i Karl XII mun, i sin bok ”Histoire de Charles XII, Roi de Suède”. (ce sera là dorénavant ma musique).
Här viner inga kulor men på uppmaning av Robert ägnas dagens tema åt musik — läs mer om det på hans blogg.
Med värme och ömsinthet tecknar Selma porträtten av de något bedagade männen, alla av välkända värmlandssläkter, som en kväll strax efter jul, samlas på Mårbacka för att roa sig.
”Alla dessa kommo överens, att de skulle mötas på Mårbacka en dag under julhelgen, medan det ännu fanns något kvar av julölet och julskinkan och vörtebrödet.”
Löjtnant Lagerlöf ser till att alla gubbar får ett instrument i handen, så är orkestern bildad.
Berättelsen ”Orkestern” hittar du i ”Mårbacka” av Selma Lagerlöf.
”The String Quartet” (”Stråkkvartetten”)
Det tog en stund innan jag fick något grepp om berättelsen. Som så ofta i Virginia Woolfs berättelser kastas man huvudstupa in i handlingen, och får ofta gå tillbaka i texten för att reda ut vem, eller vilka, som talar eller tänker.
I den här novellen förstår jag efter en stund att lösryckta citerade meningar är vad berättarrösten hör runtomkring sig innan konserten börjar.
När musiken väl börjar är det hennes fragmentariska tankar och känslor som snabbt flödar fram i texten.
The Cat Who Sang for the Birds
”The Cat Who Sang for the Birds” är den tjugonde boken av trettio (tror jag) om journalisten Jim Qwilleran (Qwill) och hans katt Koko. Det är underhållande lätt gods, men välskrivet, alltid med ett mord, som Koko hjälper till med att lösa.
Som vanligt är det Robert som står för tisdagstrion tema. Hos honom hittar du mer om trion och länkar till dem som tipsar om sina böcker.
Trallar du om morron, så trillar du om kvälln!
