stilfull dagdröm



La Parisienne

Konstantin Jegorowitsch Makowski 

Daniel Fallström är för sentimental och yvig för att vara en favorit hos mig. Men när jag ramlade över den här versen som passade så bra in på förrgårdagens tema, kunde jag inte motstå den. 

Chapeau Boulanger 

Den kommit nyss ifrån modisten 
med brätten à la Boulanger; 
hon profvade den framför spegeln,
och hatten var förtjusande.

Ja, den som bar den var det äfven: 
en kysstäck mun, en fin profil, 

och ögonen — ur mörka glober 

flög, säkert riktad, Amors pil.

Men aldrig förr den unga damen 

så chic sett ut i någon hatt: 

när hon gick ut på promenaden, 

hvar herre sneglade besatt, 

»En härlig flicka!» var den tanke,

som låg i hvarje manlig blick, 

där fröken Lilly, spanskt och säkert,

på Drottninggatans asfalt gick. 

Men, ack, hvar flicka har ett hjärta 

det hade fröken Lilly med — 

det slog revelj, när till exempel 

en löjtnant förbi fönstret red. 

Och hade han till förnamn Vilhelm 

och var en käck och ung husar, 

jag svära kan, att hennes hjärta

i eld och lågor genast var. 

Men Vilhelm höll på ungkarlslifvet 

och red som vinden fri omkring 

och tänkte mer på små statister 

än fästmö och förlofningsring. 

Nå, ödet ville nu, att Vilhelm 

den dag, som skildrats ofvanför, 

gick Drottninggatan fram helt solo, 

men vid ett strålande humör.

På långt håll falkade han flickan, 

strök upp mustaschen, fermt och käckt —

ah, hon var söt, den lilla ungen, 

uti sin nobelt enkla drägt! 

Så kom han närmare. En hälsning, 

en vårdslöst elegant honnör 

för chapeau Boulanger vår löjtnant 

från andra sidan gatan gör.

Hon böjde knappast pä sitt hufvud, 

blott ögonfransen sänktes ned — 

förnäm och iskall som en drottning 

förbi på trottoarn hon skred.

Han stannade. För första gången 

förstod han nu, hur det var fatt — 

nej, aldrig sådant näpet hufvud 

han sett i sådan stilfull hatt! 

Hon var det, hon och ingen annan, 

som skulle öfverstinna bli, 

ty öfverste — det var han redan 

uti sin löjtnantsfantasi.

Och så på kvälln till krigsrådinnan 

vår löjtnant kom att dricka te 

och dyrka tvänne mörka ögon, 

han sett i chapeau Boulanger. 

Och dessa ögon lär han frågat,

när skymningen där ute föll, 

om hennes hjärta ej arrestrum 

för löjtnant Vilhelm innehöll. 

Om ej den krigiskt stränga minen, 

när generalens hatt hon bar, 

fick för ett leende ge vika,

när i en löjtnants våld hon var.

Och fröken Lilly lär ha hviskat 

ett litet varmt, förtroligt ’ja’ 

och tillagt: den där generalen — 

hans hatt, förstås — var bra att ha! 

             Daniel Fallström

Jag har bara läst en del av hans dikter tidigare, så för att göra honom rättvisa letade jag rätt på en av hans noveller (finns hos Litteraturbanken), men fann den ännu värre än dikterna.

Stil

 Style is knowing who you are, what you want to say, and not giving a damn” 

                     Orson Welles

Det var stil och värdighet över korvförsäljningen (när butiksbiträdena var klädda i mörk kavaj o. kravatt)

men det var nog inte den här gubben som texten syftar på.

Vem minns inte varmkorvgubbarna — här kan du läsa om dem

Stil ska det handla om i dag, säger Klimakteriehäxan som härskar över ordvalet på onsdagarna.

Och jäspalt så mycket det finns att skriva om! 

 Livsstil, stilfull, handstil, ja till och med ostil hittar jag. Så värst många exempel på ostil hittar jag inte, men ett av dem kommer från Strindberg, som hade en åsikt om det mesta. Om Sèvres-porslin skrev han:

”Vad är det  då som gör Vieux Sèvres så oförklarligt  märkvärdigt och så dyrt? Det är ju icke ens  äkta porslin, varmed ju publiken menar  det bästa; det är icke så elegant i formen  just heller, målningarne äro minutiösa,  petiga; den gröna fonden är tung, död,  och väcker som allt grönt föreställningen  om gift, vilket är en obehaglig egenskap hos tallrikar, således ostil; den middagen (eller supén) skall  serveras i en boudoir, där denna servis skall vara med; det är  fint, men det är mesquint; se på Nevers-fajansen; se de stora  faten; vilka stora människor och vilka små!!”

Jag har inte räknat efter hur många sammansättningar det finns med stil — men klart är att det finns så många att jag redan från början gick vilse bland stilarna när jag hittade spännande sidospår. 

 Så jag börjar, som vanligt, med att ta reda på vad min vän SAOB, har att säga om saken.

”om långsmalt mer l. mindre spetsigt föremål utgörande redskap(sdel) av visst slag samt i anv. som närmast ansluter sig härtill.”

Det är bara att konstatera att de flesta av oss inte passar in på SAOB:s första definition.

Därnäst konstaterar jag att jag knappast är rätt person att hantera ett ämne, som egentligen inte intresserar mig. Eller rättare sagt, mina personliga synpunkter  får många att sucka och himla med en ögonen.

Min vän (SAOB) är grundlig, först när hon gått igenom språklig stil, handstil, och behandlat konstnärliga stilarter och levnadsstilar närmar hon sig, med ett antal utvikningar den personliga klädstilen:

”ngts (egna osv.) sätt att framträda l. ge sig till känna l. te sig o. d., dels om form l. (sammanfattande) former vari sådant sätt ger sig till känna, särsk. i fråga om klädedräkt, liktydigt med: fason”

I ”Hjalmar Willén och hans klass" skriver Hugo Swensson:

”Har du märkt att de alla (dvs. privatister från en viss skola) .. går i samma stil? Inga glänsande prestanda precis, men drivna och drillade på ett centralt minimum.”

Ända sedan jag började klippa sönder familjens kläder, och ta ned husets gardiner & dukar, (detta innan jag uppnådde tonårsstatus) har jag sytt mina egna, och ibland andras, kläder.  Men hur man ska vara klädd har aldrig intresserat mig, modeskapare och deras märken har aldrig intresserat mig. Och även om jag kan sucka över konformiteten i mångas klädsel, så bryr jag mig inte om hur andra är klädda. Jo, jag kan bli upprymd över människor som har en personlig stil — vilken hellre får vara stillös än planerat stilfull.

En del klädmärket har jag naturligtvis noterat även om jag inte burit dessa plagg. Jo, ett skönt Marimekkoplagg använder jag fortfarande. 

Och visst är det välgörande att komma hem till någon som ger så mycket som flyger och far, i alla inredningsmagasins goda råd.

När det kommer till teckensnitt är charter en av mina favoriter, men blogger gillar det inte, så det får bli georgia här i bloggen.

 In front of the Hat Shop 

August Macke

Gäller det konst är svag för den tidiga 1900-tals konsten.

Ett av de vanligaste användningsområdena för ordet stil tycks vara inom litteraturen. Många har skrivit essäer i ämnet, och det är gott om artiklar riktade till skribenter om hur man på bästa vis ska få till artiklar med stil.





”AT the word style the critics at once sit up and take notice. We are all sensitive to style; we either like to drift with an easy, lazy current, or we prefer to fight a turbulent, resisting tide; we enjoy contemplating the moonlight upon tranquil waters, or we find our greatest pleasure in watching the ruffian billows breaking against rough shores. These are largely matters of temperament or of mood. The attitude of many of us changes from day to day, from book to book; but at heart we all have a preference, a prejudice in favor of certain methods of writing, while others awake our antagonism. 

 Så börjar Meredith Nicholsons läsvärda essä ”Style and the Man”, en essä som enbart handlar om kända författares litterära stil. 

läst i bladet

Old Woman Reading a Newspaper, 1895 Paul Knight

Kanske är jag lättroad, men faktum är är jag gärna grottar ner mig i gamla tidningar, där både annonser och notiser kan vara upplysande och obegripliga.

Idag kommer alla klipp från Erik Lindorms ”Bokfilm”.

Naturligtvis undrar jag vad de tre ståtliga männen skulle göra reklam för.

 I Gustaf Hellströms bok ”Kuskar”, gäller det ett föredrag, med det föga inbjudande  ämnet Dödslängtan.

”Dick höll plötsligt in sin häst med ett ryck! 

Hans hjärta slog till! Inne vid en husvägg stod en gammal sandwichman med ett stort plakat öfver sina skuldror.

Dödslängtan stod där i feta, röda bokstäfver på plakatet.

Dick lutade sig framåt, skuggade med handen för solen för att bättre kunna läsa affischen.

”Föreningen Centrum för Högre Tankar.

Möte söndagen den 11 juni kl. 6 e. m.

FÖREDRAG

af

Mr. Hatan Tata, M. A. Oxf.

öfver ämnet

DÖDSLÄNGTAN

Allmänheten inbjudes.

Ordförande: Grefvinnan Garraway.

Lokal: Bond Street 198 B.

             Sekreteraren.”

Att jag inte sett en sandwich-man på åratal, beror förmodligen på att jag sällan rör mig på stadsgatorna — och vem annonserar på detta vis när elektronisk reklam når så många fler.

Ordet sandwich-man är belagt sedan 1907.

En måltid för 2:25 låter ju som ett facilt pris, och förmodligen var det det, för även omräknat till dagens värde verkar det mycket överkomligt.

2.25 SEK år 1927 kunde köpa lika mycket varor och tjänster som 81.39 SEK år 2026 mätt med konsumentprisindex.

Alternativa beräkningar:
• 2.25 SEK år 1927 motsvarade betalning för lika lång arbetstid som 554.0 SEK år 2026 mätt med löneindex för manlig industriarbetare/hantlangare (löntagare fr o m 2005). 

Nog låter det som om den här cyklisten hade varit tacksam över något.

presenttips på kvinnodagen

 

Woman Scrubbing the Floor

Daniel MacLise

Jag allt kan ordna uti ett hus:

Brodera, skura och feja. 

Vaggvisor kan jag, en hel skrälldus, 

På mång’ så grann »melodeja«, 

Att, om det bära sig skulle så —

Kan jag nog sköta båd’ en och två. 

         Gustaf Hultgren

Hittar den här annonsen i en tidning från 1925

Undrar om frun inte skulle bli ännu gladare om maken skurade golven — i alla fall ibland.

full av mening?

 

Bläddrar i en bok ”An independent daughter” av Amy Ella Blanchard, för att se om den är läsvärd, och ramlar över denna klämkäcka mening — som förresten är två meningar — och kan inte bestämma mig för om det är ett gott råd, eller bara en moralisk pekpinne. Boken, från 1898) utspelar sig på ett college för kvinnor.

As for myself, I decided long ago that I could be either gloomy, miserable, and burdensome, or cheerful, happy, and helpful, just as I cultivated a contented spirit. It is mainly a matter of cultivation.

He had dropped on his knees beside her, and had gathered her hands in his.

Som så ofta, leder Persis (huvudpersonen) fyra år på college (ett manligt dito tycks finnas i grannskapet) till det eftertraktade Mrs.  

Att stanna upp inför en nyligen läst mening, som vi sedan delar med hugade läsare på bloggen, är Roberts goda idé.

Småskriblerier på kvällskvisten

 

Small Talk By The Fence In The Evening Light 

Sigurd Solver Schou

Kan man småprata så kan man väl småskriva, tänker jag, och hittar till min stora förvåning ordet (småskrivande), men med ett ”kors” framför: ”(†) om ringa l. obetydligt skrivande”. Och det passar mig utmärkt, för något betydelsefullt flyter sällan ur min penna. Om något över huvudtaget kan flyta ur dagens skrivdon är jag osäker på. Men klart är att jag är oerhört tacksam över att kunna skriva, trots att mina händer inte längre är samarbetsvilliga. 

Via ordet skriblera landar jag på ett annat intressant ord: skribbskrabb — ”ett slags vävnad, möjl. av blångarn”, vilket får mig att inse att jag har en skribbskrabbduk, som jag är för lat för att rota fram och fotografera just nu.

den enda bild som finns av Årstafrun

Hur jag därifrån hamnade hos Märta Helena Reenstierna är jag osäker på. Men hon är så intressant att det blev ett långt besök på Årsta gård, och då inser jag att jag har varit där flera gånger eftersom en av mina klasskamrater bodde där. Hade jag vetat då, vad jag nu vet så hade jag väl sett till att få se köket, men dit kom jag aldrig.

Så jag läser vidare och förflyttas snabbt 204 år tillbaka i tiden, till ett par dagar i början av mars 1821:

5 Måndag. Svåra sträng frost — eldning i rummen fördubblades — alla blomkrukor i fönstren ledo, ty jorden frös till sten. Jag bakade 5 tjog Paltbröd, 8 rågbullar, 4 Råmjölks pannkakor, ungefärlig 50 små Sockerkringlor och stekte ett refbensspjäll, det blef allt bra, men gick långsamt uti lilla köksugnen. — Mamsell Lille och jag lade oss ej förrän klockan ett om natten. 

6 Fet-Tisdag. Lindrigare väder. Folket fingo bullar, korf, bränvin, Caffee, olika allt efter mitt eget tycke och deras rang och värdighet.

Om nejpultar har jag skrivit tidigare — men då bara om ordet nejpult, som helt enkelt betyder syskrin — nu hittar jag en bok som talar om vad du ska ha i din sykorg:

”A work-box should contain six or eight of the useful sized white reel sewing cottons, black cotton, and silks, white, black, and coloured, both round and for darning; a few useful tapes, bobbin, galloon, buttons of all kinds, including thread, pearl, metal, and black; also, hooks and eyes. An ample needle-book, containing a page of kerseymere for each sized needle, not omitting the darning, glove, stay, and worsted or carpet needles.”

Detta, och mycket mer, lär jag mig när jag läser ”The workwoman's guide

containing instructions to the inexperienced in cutting out and completing those articles of wearing apparel, &c. which are ususally made at home : also, explanations on upholstery, straw-platting, bonnet-making, knitting, &c.

av Sarah Josepha Buell Hale,en bok från 1838

En oumbärlig, och pedagogisk, bok för dem som är tvungna att själva förfärdiga sina kläder, laga och lappa och dessutom framställa alla textilier som hör till ett hem.

INFANTS’ FIRST FLANNEL GOWNS.

Blandade känslornas

 Uppmaningen från Klimakteriehäxan är i dag tala om känslor, ett väl så omfångsrikt tema som förra veckans kunskap. Dessutom har  de båda orden, känslor & kunskap, språkligt ett gemensamt förflutet.

Känslornas goddagspiltar 

Känslornas goddagspiltar störtar till smörgåsbordet,

staplar assietterna fulla: inlagda boderskap, 

medlidande i hummersås, sorgsna aladåber. Försök vår importerade indignation och den lagrade hatosten! 

Gästernas ögon skiner,  änglakindema glöder. 

Snart är det tid för det småvarma: 

tårar i tomat, helgonglorior i olja. 

Steken väntar därute, fromhetssteken, 

späckad med kärleksfett. 

Känslornas goddagspiltar rapar och slinker ut. 

över pensionatet lyser stjärnor isigt rena. Döda syster, räck mig glaset med en dryck som smakar ingenting.

Så värst positiv kan man väl inte beskylla Olof Lagercrantzs dikt för att vara — och positivt skulle det vara idag.

Men jag är inte säker på att det finns renodlat positiva känslor. Jag tror att vi behöver sorgen, vemodet och upprörda känslor som klangbotten för det positiva. 

Men visst fylldes jag av glädje i morse när jag tittar ut genom fönstret och ser en liten klunga med tappra snödroppar.

Och jag blir mer än glad när jag nås av  budskapet att en av mina bästa vänner har konstaterats nu vara cancerfri, efter en lång och mödosam kamp.

I get a warm feeling among my books.” 

    har Anthony Powel sagt

och visst är det så — jag behöver bara titta på bokhögarna som omger mig — jag har den ovanan att låta böcker jag tycker om ligga kvar inom räckhåll. Här två böcker som är så olika det bara är möjligt, men både fyller mig med glädje.

Minnen har en förmåga att locka fram känslor — alla sorters minnen, och alla sorters känslor. Som när jag skalar apelsiner och minns hur min far oombedd brukade skala mina apelsiner, bara för han visste hur mycket jag ogillade att göra det.

Music Lesson. Two Men and a Woman Making Music with Flute and Hurdy-Gurdy  

Så har vi musiken ”Sången ädla känslor föder, hjärtats nyckel heter sång", sjunger man, i synnerhet om man sjunger i en manskör. Den svenska texten står Johan Jolin för.

Ja visst föder den känslor — massor med sådana — oftast blandade känslor av vemod och glädje i en oskiljbar blandning.

Att upptäcka Elmer Diktonius bok ”Opus 12. Musik” hos Litteraturbanken var också det anledning till en stilla glädje. En bok med korta stycken, lagom att begrunda till eftermiddagstet 

 

Två böcker med titeln ”Blandade känslor” känner jag till, men har inte läst någon av dem. Cecilia Hagens kåserisamling kom 2015 och Thomas Tidholms diktsamling kom 2025. Den senare blir jag nyfiken på, dessutom har den ett vackert omslag.