stafett

 Relay

Aleksandr Deyneka 

Nu blåsa skogarna 

och sända hälsningsvågor 

från gran till gran,

vårens stafett föres omkring till alla växter

och i rishögens skägg krypa myror ut på sommarens första fälttåg.

Man går och är innehållsrik med anledning av vart enda gräs — 

och man glädjes en minut trots att det överallt i världen 

finnas pomaderade skägg 

och stövlars tunga vals på oskyldiga liv.

            Harry Martinson 

Stafett

Ett roligt ord, så här säger SAOB om det:

av t. stafette, liksom fr. estafette av. it. staffetta, avledn. av staffa, stigbygel, lån från en langobardisk motsvarighet till fht. stapfo, fotspår (mht. stapf(e), t. stapf, stapfe), till fht. stapfōn, gå, etymologiskt identiskt med feng. stæppan (eng. step, se STEPPA), resp. direkt av fr. estafette l. it. staffetta (se ovan); benämningen syftar på att ilbudet icke fick ta foten ur stigbyglarna förrän budet effektuerats]

Och nu ska här ”stafetteras” på somliga bloggar. Jag är rädd för att jag inte är någon förebild i det här sammanhanget — men hos Klimakteriehäxan kan du läsa hur det ska gå till. 

Själv tar jag fötterna ur stigbyglarna med jämna mellanrum, och lägger upp dem. 

Så ska jag då berätta tio ting om mig själv som bloggare, så jag börjar väl från början  (det blir så bra utfyllnad när man kommer dragandes med oväsentliga detaljer)

1 den 2 februari 2008 satte jag igång — men vad som fick mig att börja minns jag inte.

2 sedan dess har det hänt mycket i bloggosfären — många av bloggarna har upphört — jag saknar många av dem

3 mycket har hänt även i mitt liv, och bloggens karaktär har nog förändrats en hel del.

4 Bastmattan är lika trasslig som den var den där februarilördagen 2008.

Någon dagbok är bloggen inte även om det händer att det dagliga livet lyser igenom.

5 böcker upptar en stor del av mitt liv, vilket förmodligen märks i inläggen.

6 I övrigt har inga ämnen företräde — ofta kan ett ord, en bild eller artikel initiera ett inlägg.

7 Hittar jag något som jag inte känner till är det ofta början på en jakt som leder till mer kunskap i ämnet. Problemet är då att jakten leder vidare till något annat  — som leder vidare…

8 En rolig biverkan av bloggandet är att jag fått nya vänner. En del har förblivit e- vänner, andra har jag träffat i levande livet.

9 jag har en liten, men trogen skara som följer mig — somliga kommenterar andra inte, några väljer att kommentera utanför bloggen, jag blir glad hur det än sker, kort eller långt.

10 visst händer det att jag funderar på att lägga ned bloggen — men hitintills har jag alltid skjutit det på framtiden. Vetskapen om livets oberäknelighet har varje dag gjort mig medveten om att det kanske är i dag som det är dags att sluta.

Så till några av de bloggar som jag tycker är intressanta:

Stuck in a Book

The Neglected Books Page

Görel Kristina Näslund

A Psychotherapist in Paris

Lesser Known Artists sig World War One 

Karin Englund

Den lilla blå byrån

Timmer & masonit

The Happy Wonderer

Fabric Fiber Thread

mer myrprat

Copy of wall painting, tomb of Mentuhotpe, Thebes 

 

Once upon a time there was an Ant sitting on a leaf to think. He was tired of working, and his mother had sent him out to hunt for a little green Worm to stow away in the larder, but he did not want to do even that.

“I never saw such a stupid world!” he said aloud. “All there is to do is to carry out the earth all day long, or else go hunting for the family’s food, and I am tired of it all!”

Det är uppenbart att många har fascinerats av myror, för jag hittar både dikter och prosastycken som handlar om myror.

Inte minst jag själv, hör till de fascinerade, för jag hittar minst fyra blogginlägg om myror, här på bastmattan.

Ovanstående text kommer från en barnbok av Blanche Elizabeth Wade, ”Ant ventures”, med illustrationer av Harrison Cady

The Ant

The ant has made himself illustrious

Through constant industry industrious.

So what?

Would you be calm and placid

If you were full of formic acid?

                    Ogden Nash

Vårtecken

 

nu kryllar det i stacken

Myra med barr  

Streta, streta, streta, 

stanna, se sig om att veta 

vägen, sträfva, tappa 

tag, hugg i, 

släpa, släpa göra en sväng mä’t bära

mera nära, släpa bära, 

mera nära, mera nära 

stacken — släppte jag — rappa 

tag, ohi,

streta och föra 

hem’et — nu käckte det – göra 

jämt ihärdigt, 

jämt ihärdigt, 

jämt ihärdigt,

rulla ikull 

mun full mull, 

opp mä’t, hugg i, ny fart 

streta och föra 

hem’et — nu käckte det — göra 

jämt ihärdigt,

jämt ihärdigt,

huset färdigt,

huset färdigt,

huset färdigt 

snart.

    Gustaf Fröding

Copy of wall painting, tomb of Mentuhotpe, Thebes, 20th century

veckans mening

Roberts lördagsmening lever vidare, här kommer min.

Generation X, 1917

Nick Diggory

Han tillhörde den unga generationen som tycker allting är roligare på engelska.

                        Pär Rådström

stilfull dagdröm



La Parisienne

Konstantin Jegorowitsch Makowski 

Daniel Fallström är för sentimental och yvig för att vara en favorit hos mig. Men när jag ramlade över den här versen som passade så bra in på förrgårdagens tema, kunde jag inte motstå den. 

Chapeau Boulanger 

Den kommit nyss ifrån modisten 
med brätten à la Boulanger; 
hon profvade den framför spegeln,
och hatten var förtjusande.

Ja, den som bar den var det äfven: 
en kysstäck mun, en fin profil, 

och ögonen — ur mörka glober 

flög, säkert riktad, Amors pil.

Men aldrig förr den unga damen 

så chic sett ut i någon hatt: 

när hon gick ut på promenaden, 

hvar herre sneglade besatt, 

»En härlig flicka!» var den tanke,

som låg i hvarje manlig blick, 

där fröken Lilly, spanskt och säkert,

på Drottninggatans asfalt gick. 

Men, ack, hvar flicka har ett hjärta 

det hade fröken Lilly med — 

det slog revelj, när till exempel 

en löjtnant förbi fönstret red. 

Och hade han till förnamn Vilhelm 

och var en käck och ung husar, 

jag svära kan, att hennes hjärta

i eld och lågor genast var. 

Men Vilhelm höll på ungkarlslifvet 

och red som vinden fri omkring 

och tänkte mer på små statister 

än fästmö och förlofningsring. 

Nå, ödet ville nu, att Vilhelm 

den dag, som skildrats ofvanför, 

gick Drottninggatan fram helt solo, 

men vid ett strålande humör.

På långt håll falkade han flickan, 

strök upp mustaschen, fermt och käckt —

ah, hon var söt, den lilla ungen, 

uti sin nobelt enkla drägt! 

Så kom han närmare. En hälsning, 

en vårdslöst elegant honnör 

för chapeau Boulanger vår löjtnant 

från andra sidan gatan gör.

Hon böjde knappast pä sitt hufvud, 

blott ögonfransen sänktes ned — 

förnäm och iskall som en drottning 

förbi på trottoarn hon skred.

Han stannade. För första gången 

förstod han nu, hur det var fatt — 

nej, aldrig sådant näpet hufvud 

han sett i sådan stilfull hatt! 

Hon var det, hon och ingen annan, 

som skulle öfverstinna bli, 

ty öfverste — det var han redan 

uti sin löjtnantsfantasi.

Och så på kvälln till krigsrådinnan 

vår löjtnant kom att dricka te 

och dyrka tvänne mörka ögon, 

han sett i chapeau Boulanger. 

Och dessa ögon lär han frågat,

när skymningen där ute föll, 

om hennes hjärta ej arrestrum 

för löjtnant Vilhelm innehöll. 

Om ej den krigiskt stränga minen, 

när generalens hatt hon bar, 

fick för ett leende ge vika,

när i en löjtnants våld hon var.

Och fröken Lilly lär ha hviskat 

ett litet varmt, förtroligt ’ja’ 

och tillagt: den där generalen — 

hans hatt, förstås — var bra att ha! 

             Daniel Fallström

Jag har bara läst en del av hans dikter tidigare, så för att göra honom rättvisa letade jag rätt på en av hans noveller (finns hos Litteraturbanken), men fann den ännu värre än dikterna.