The Three Gossips
Louis Grosclaude
Bor man på en liten ort får man finna sig i ett det finns de som vet mer om en, än vad man själv vet.
Gränsen mellan skvaller och omsorg om nästan, är minst sagt flytande.
Anthony Trollopes roman ”The Way We Live Now” är en träffsäker satir, vari det sladdras utan tanke på nästans väl och ve:
A woman’s chief weapon is her tongue and she never lets it rust! Apt, eh? Devilish apt!
Det är Robert som initierat de meningsfulla lördagarna — läs om det hos honom.
Hm. Vet inte riktigt vad jag tycker här ... devilish? säkert, i vissa fall. Men det gäller inte alla!
SvaraRaderaKlimakteriehäxan,
RaderaDet gäller långtifrån alla! Kanske är det en manlig uppfattning?
Margaretha
Nej, jag tror inte på det — dessutom är det skillnad på skvaller och skvaller — men jag som också växt upp i en liten stad, vet ju att alla håller reda på alla. Men..
SvaraRaderatror jag måste tänka mer på det här, för det kan ju betyda att man bryr sig om varandra.
Debbie
Debbie,
RaderaHur går det med tänkandet?
Själv har jag inte kommit så värst långt med tänkandet — men jag håller med dig om att det inte är så enkelt. (Särskilt inte när hjärnan är ur funktion!)
G’natt
Intressant! Jag har aldrig tänkt att skvaller kan vara omsorg ... men kanske kan det vara så? Jag har mestadels bott i något större städer, och skräms nog lite av att bo i en mindre ort, där man direkt blir "synlig" ;)
SvaraRaderaHelena,
RaderaDet kan vara irriterande att veta att det pratas om en, och att folk håller reda på vad en gör — å andra sidan så är risken att ligga död i flera månader, innan någon hittar en, inte så stor.
Allt beror ju på hur det sägs, och i vilken avsikt.
Margaretha
Har vi inte talat om det förr?
SvaraRaderaSkvaller är ett så negativt ord, som jag tror vi är för snabba att använda. Vi talar ju alltid om gemensamma vänner, och bekanta. Berättar att xx är deprimerad, kanske får det grannar att reagera när de inte sett henne på flera dar.
Jo, Mette, vi har nog talat om det flera gånger. Allt beror på hur det sägs — och jagvill gärna peta in att det inte enbart är en kvinnlig sysselsättning, det finns en hel del skvallergubbar också! Jag som bor nära en skvallercentral vet!
RaderaMargaretha
När jag var ung tyckte jag det var jobbigt att alla visste "allt" om mig hemma i brukssamhället där jag växte upp. Nu när jag efter diverse utflykter i olika väderstreck återvänder dit, till min farmor och farfars hus, som nu är mitt fritidshus, tycker jag det är rätt trevligt att folk har koll.
SvaraRaderaOch jösses vad det inte är en enbart kvinnlig syssla att hålla reda på sin nästa. Karlar kan!
Karin,
RaderaDen sociala kontrollen är på gott och ont. Jag har sett båda sidorna av den, och är kluven till den.
Ja, brukssamhällen är nog speciella — jag har lärt mig att vakta min tunga, och tycker aldrig något om någon. Det händer titt som tätt, när man minst anar det, att personen man talar med säger ”det är min systerson (eller annan släkting)”, när någon kommer på tal. Då är jag mycket glad att jag inte sagt vad jag tycker om personen i fråga.
Margaretha
Styggt med roligt ;)
SvaraRaderaRobert,
RaderaTyvärr är det nog så att det elaka oftast är roligare än det vänliga.
Margaretha