De första afrikaböcker jag kom att tänka på är sådana man inte ska tänka på. Fick mig att fundera över värdering och gränser.
Presenterar mina förbjudna böcker sist.
”The Man in the Brown Suit” är en tidig Agatha — en bok som på engelska presenteras som en ”thriller”, snarare än en deckare. Jag hittar ingen bra översättning på thriller — finns det någon? Rysare, trillare, rafflande bok..
Hur som helst så är det en spännande bok som börjar i London, men snart fortsätter i Sydafrika.
”Scoop” av Evelyn Waugh är en rolig bok om hur William Boots skickas till Afrika för att bevaka ett, ännu inte utbrutet, inbördeskrig.
Problemet är bara det att William som skriver om småfåglar och grodor för sin tidning, har förväxlats med en utrikeskorrespondent.
Sen sätter beslutsvånda in i valet mellan en sann barnbok (”Följ med till Afrika” av Anny Marwig Rubin) och ”Vattenkriget”, en lika sann historia som utspelar sig i Sudan. En spännande bok om en biståndsarbetare som blir anklagad för mord — det är svårt att lägga ifrån sig boken innan man vet hur det går.
”Vattenkriget” av Berthil Åkerlund.
Naturligtvis vimlar det av rasistiska uttryck och beskrivningar, både i äldre
barnböcker och böcker för vuxna.
Du hittar det i Lennart Hellsings böcker, liksom i Georges Remis (Herges) serier om Tintin.
Liksom i Edgar Rice Burroughs 25 böcker om Tarzan.
Böckerna om Babar av Jean de Brunhoff är inte heller oantastliga… Så kan man fortsätta i det oändliga, vilket jag inte tänker göra. Jag har skrivit om icke salongsfähiga böcker tidigare, så nu låter jag ämnet vila i några år.
Så har vi Helen Bannermans bok om ”Little Black Sambo”(Lille svarte Sambo), en bok som jag minns från barndomens barnkrubba. Den finns i ett otal olika varianter med illustrationer av varierande kvalitet.
Om den boken, och många andra har Margareta Rönnberg skrivit en mycket intressant artikel på sin blogg.
Som vanligt är det Robert som står för tisdagstrion tema. Hos honom hittar du mer om trion och länkar till dem som tipsar om sina böcker.
Agatha Christie var en berest kvinna, stt mest filmatiseringar. Barnböcker försöker man göra mer politiskt korrekta, inklusive Pippi.
SvaraRaderaHannele,
RaderaJa, Agatha hade sett en hel del av världen, vilket syns i hennes böcker.
Det tycks en hel del om äldre barnböcker, men inte alltid så väl underbyggt. Därför var det intressant att läsa Margareta Rönnbergs artikel.
Margaretha
Åh, om det vore någon ordning på mig skulle jag ansluta till denna temagrupp, men nu är det ingen ordning, så jag lämnar mitt bidrag här i stället, med citat ur "How to write about Africa" av Binyavanga Wainaina: "Man bör lämpligen behandla Afrika som om det vore ett enda land. Hett och dammigt, böljande landskap, långa magra afrikaner. Eller hett och fuktigt med små invånare som äter primater. Förlora dig inte i detaljer. Afrika är stort, mer än femtio länder och bortåt en miljard människor. Håll det hela ospecifikt och romantiskt. Betona hur mycket du älskar Afrika. Det är den enda kontinent man brukar älska. Ta tillvara det!"
SvaraRadera(https://www.karinenglund.com/2011/09/att-skriva-om-afrika/)
Fast jag borde ju ha börjat min kommentar med att ditt val av böcker är spännande och att Evelyn Waughs afrikaböcker är både roliga och träffande.
RaderaWainainas satir gäller främst Hemingway-epigoner (och kanske Hemingway himself) som på något sätt förvandlar Afrika till en dekorativ bakgrund.
Karin,
RaderaVisst kan du ansluta till tisdagstrion, även om du inte får till ett inlägg varje vecka. Gör det!
Ja, ”det står ett skimmer kring Afrika”, Wainainas ord borde förmodligen nå ut till fler. Själv vet jag inte ett dugg om Afrika, och jag är ledsen att jag aldrig kom dit, trots flera inbjudningar.
Har inte följt din länk ännu, men ska göra det.
Margaretha
Little Black Sambo fanns hos oss, jag och min bästis, som var svart, brukade läsa och leka den. Vi tvingade våra småsyskon att vara med och springa runt ett äppelträd, tills vi alla låg i en hög och låtsades vara smör!
SvaraRaderaRönnbladet artikel är väldigt intressant, jag både håller med och får nya insikter.
Debbie
Debbie,
RaderaDet är intressant att se hur barn i alla tider leker sådant de läst.
Visst är Rönnbergs artikel intressant!
Margaretha
Jag läste mycket av Waugh när jag gick på gymnasiet. Skrev något slags enskilt arbete om honom. Minns inte mycket av det, det var ju inte precis igår!
SvaraRaderaDamernas Agatha är ju alltid rolig och spännande, jag vet inte om jag läst den här, måste kolla.
Jag tittade på Margareta Rönnberg blogg, men hade inte tid att lösa just då, har sparat länken.
Maja,
RaderaTänk om man kom ihåg allt man lärt sig i skolan! Jag och min kompis gjorde ett ambitiöst arbete om Inkafolket — tror det var Inka, men är inte säker— men skulle inte kunna återge något av det i dag, annat än några få detaljer.
nu när jag plockade fram några gamla Waugh, så frågade jag mig varför jag lagt honom på hyllan (bokstavligen talat).
Margaretha
Ja en del av illustrationerna är ju förskräckliga, tycker vi idag tack och lov. Idel böcker som jag aldrig har hört talas om tidigare, men det är spännande.
SvaraRaderaMösstanten,
RaderaJa, nog är en del illustrationer förfärliga med dagens ”korrekta” syn på saken. Margareta Rönnbergs artikel fick mig att tänka till.
Margaretha
SvaraRaderaNu har jag också läst Rönnbergs artikel, och jag har skickat länken vidare. Det gav mycket nytt att tänka på — synpunkter som jag inte mött förr.
Christie och Waugh har jag ju läst , men borde kanske läsa om, för det var länge sen.
Vattenkriget låter ju spännande, ska se om jag kan få tag på den.
Mette,
RaderaHoppas du får tag på ”Vattenkriget”, den är läsvärd.
Margaretha
Vattenkriget lät ju intressant. Av Waugh har jag bara läst En förlorad värld.
SvaraRaderaJag är rätt svag för den där barnsången om herr krokodil, fru krokodil och lilla krokodillelilleman, men första raden GÅR ju bara inte att sjunga. När jag sjöng för ungarna så bytte jag ut den mot: I Egyptens land... i stället. Svårare att byta ut bilder.
Jag minns att jag som barn var oerhört fascinerad av hur tigrarna blev smör i Lille svarte Sambo. För mina barn har jag läst den i tappningen Historien om lille Babaji, där man har valt indiska namn och utseende - vilket känns rimligt när det är i Indien den utspelas. De har gillat den och jag har inte upplevt den rasistisk, men jag är rädd att jag liksom är immun, då jag liksom fått i mig den med modersmjölken.
Scylla,
SvaraRaderaDet finns en hel del sånger man undviker i dag — synd om det betyder att en del medryckande melodier glöms bort.
Det verkar som vi är många som minns just den där slutscenen när tigrarna blev smör.
Läs Margareta Rönnbergs artikel så behöver du inte ha dåligt samvete för att du, liksom så många andra, uppskattade en rolig berättelse utan att förfäras av hur man uttryckte sig när de böckerna skrevs.
Margaretha
Ja, tiderna har förändrats. Ibland till det bättre. Det går ju inte att sjunga ursprungsversionen av Herr krokodil. Men negerbollar säger jag i alla fall.
SvaraRaderaFörmodligen använder vi alla ett inkorrekt språk i slutna rum — och i tankarna. Det är svårt att sudda ut alla begrepp man är uppväxt med; det fanns ju en tid då negerkyssar, negerbollar och negermagar (chokladbiskvier).
SvaraRaderaDet var därför jag fann Margareta Rönnbergs artikel så upplysande.
Margaretha