dagar kvar
i
måndag 31 augusti 2020
söndag 30 augusti 2020
lördag 29 augusti 2020
fredag 28 augusti 2020
torsdag 27 augusti 2020
Ute och cyklar
Tyvärr är klippet inte daterat, men det verkar ju vara en krutgumma. Grunnar på om bilden är retuscherad, cykeln ser inte ut att ha ett stödhjul — så där måste ha funnits en stödmänniska. Inte ens en krutgumma torde kunna sitta blick stilla på en tvåhjuling tillräckligt länge för att få en skarp bild.
onsdag 26 augusti 2020
tisdag 25 augusti 2020
måndag 24 augusti 2020
söndag 23 augusti 2020
Söndag
"Sunday at the Beach"
I Didn't Go To Church Today
I didn't go to church today,
I trust the Lord to understand.
The surf was swirling blue and white,
The children swirling on the sand.
He knows, He knows how brief my stay,
How brief this spell of summer weather,
He knows when I am said and done
We'll have plenty of time together.
Ogden Nash
lördag 22 augusti 2020
fredag 21 augusti 2020
torsdag 20 augusti 2020
onsdag 19 augusti 2020
Tidens flykt
Three generations, 1923
PREFACE TO THE PAST
Time all of a sudden tightens the tether.
And the outspread years are drawn together.
How confusing the beam's from memory's lamp are;
One day a bachelor, the next a grampa.
What is the secret of the trick?
How did I get so old so quick?
Perhaps I can find by consulting the files
How step after step added up to miles.
I was sauntering along, my business minding,
When suddenly struck by affection blinding.
Which led to my being a parent nervous
Before they invented the diaper service.
I found myself in a novel pose,
Counting infant fingers and toes.
I tried to be as wise as Diogenes
In the rearing of my too little progenies,
But just as I hit upon wisdom's essence
They changed from infants to adolescents.
I stood my ground, being fairly sure
That one of these days they must mature.
So when I was properly humbled and harried,
They did mature, and immediately married.
Now I'm counting, the cycle being complete,
The toes on my children's children's feet,
Here lies my past, good-by
I have kissed it; Thank you, kids,
I wouldn't have missed it.
Ogden Nash, 1950
För den som brukar besöka bastmattan är det knappast någon överraskning att höra mig prata om en av mina favoriter — Ogden Nash — betrakta det som en hyllning på hans 118 års födelsedag.
Solidaritet
I flickskolan
gick flickorna
två och två
Hela den långa
flickskoletiden
gick de så
Den som inte fick någon att gå med
fick gå där ändå och se på med
långa ögon
Vad lärde sej
raden av flickor
som gick två och två?
Och vad lärde sej
den som såg på?
Vad lärde de sej om gemenskap
och solidaritet och kamratskap
och sådana viktiga ting?
Om sådant lärde sej ingen
någonting
Vad de lärde sej var rivalskap
och skvaller och konkurrens
— för att vinna trygghet bland andra
var detta de medel som fanns
Det lärde de sej varenda dag
hela den långaflickskoletiden
Och nu
under grundskoletiden
Vad lär man sej nu
av solidaritet och kamratskap
och sådana viktiga ting?
Under den långagrundskoletiden
vad lär man sej nu?
Ingenting
Man ska inte blikamrat
man ska bli
konkurrent
och mest kompetent
så man inte blir
utslagen
Det lär man sej nu
helar den långa
grundskoledagen
Instruction Human Solidarity
Study for the panel of the National Library of Brazil
Det har skrivits oändligt många hyllmeter om solidaritet — och börjar man botanisera bland dessa texter upptäcker man hela tiden nya infallsvinklar, och blir tvungen att tänka till ordentligt.
I morse när jag lyssnade på "Tankar för dagen" med författaren Bo R. Holmberg, så kom jag att tänka på Ingrid Sjöstrands dikt "I flickskolan".
Joe Hill skrev ett annat slags vers:
HÅLLEN FÄSTET!
(Hold the Fort.)
Engelska Transportarbetarnas strejksång.
Översatt av Fritz Andrén.
För frihets sak vi möts i dag,
Och höjer rösten för
Att hand i hand, med Unions band,
Vi kämpar eller dör:
Hållen fästet tills vi kommer,
Förenta nu vi står.
Hand i hand vi kämpar framåt.
Segern skall bli vår.
Upp kamrater, se banéren
Fladdra högt mot skyn,
Hjälpen kommer när vi önskar.
Sjung, kamrater, sjung.
Refr.
Våra skaror ständigt ökas
Giv signal till dem.
Med vår Union skall vi segra
Över fienden.
Refr.
Vilt och länge kampen rasat,
Stridd för älskad sak.
Solidaritet har segrat,
Jubla högt, kamrat.
Refr.
Solidarität
tisdag 18 augusti 2020
Lite skriblerier
Men åtminstone måste du begripa när jag säger dig att jag är hitkommen för att broderligen bedja dig sluta ditt skribleri, flytta ned till din ort igen, låta gossarne gå i skola såsom hittills, sköta ditt hus, och åter blifva en aktningsvärd qvinna i stället för en lumpen romanförfattarinna.
The Artist's Wife at her Desk
Det finns nog inte mycket som är vackrare än ett hallon i motljus.
Jo då, det finns fortfarande hallon, fast det tar lite längre tid att fylla en hink nu, än för bara en vecka sedan. men vad gör det när solen skiner, rödhakarna tjattrar och håller mig sällskap och utsikten över den spegelblanka älven är hänförande. Perfekta stunder att låta tankarna vandra. Den enda ormen i mitt paradis är nässlorna som nästlat sig in i buskaget.
Läste någonstans, minns tyvärr inte var, om flickor som tog på sig handskar när de plockade hallon för att inte få rispor på sina vackra vita frökenhänder. Visst ser mina händer och underarmar ut som om jag lekt med en kattunge — men så hade jag inte heller några vackra vita frökenhänder innan hallonsäsongen var här.
Tankarna skuttar runt som uppspelta harpaltar, vad ska jag göra först, när jag kommer in, skriver en mental lista som jag garanterat har glömt innan jag lämnar hallonsnåret. Jo, jag ska ta fram några skurdukar, så de som bor i mitt hus under min bortavaro, inte ska behöva leta efter dem. (Trasor går alltid åt när man vattnar blommor).
O, jag får inte glömma att plocka fram de bekväma sandalerna — och var i all världen har jag lagt reservglasögonen. Det börjar bli för varmt — pôtthett, som di säger här på trakta — jag far hem, det är skönt att susa ned för backen, vinden svalkar.
Hemma plockar jag in de sista krukväxterna från trappen, ifall det skulle bli frost ska mina hussittare inte behöva göra det.
Energin är på upphällningen, jag fyller en skål med hallon och slår mig ned i skuggan med alla mina listor: att göra, att handla, att leta rätt på, och den viktigaste av dem alla GLÖM INTE BORT ATT.
Det finns inte plats för mer bär i frysen så nu fråssar jag i det jag plockar, och hoppas att kombinationen av C och E-vitaminer ska göra mig gott, dessutom är de fiberrika och innehåller en del nyttiga mineraler.
Jag har länge sneglat på Jenny Uglows biografi "Mr. Lear", nu bläddrar jag i den och gläds åt att få börja läsa den. Trots att det är en pocketbok (larvigt namn), så väger den, med sina 643 sidor drygt ett halvt kilo. Om nu inte de dryga femtiotalet böcker jag laddat ned skulle räcka, så borde Mr. Lear kunna roa mig.
Visst är skribleri ett underbart ord‽ man får gå tillbaka till tidigt 1800-tal för att hitta det i texter, så vi lär nog inte kunna återinföra det:
SKRIBLERA skrible4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
(numera föga br.) hålla på med (värdelösa l. lappriartade) skriverier, vara ”skribler”; skriva l. klottra ihop brev; äv. med obj.: (hastigt l. talanglöst skriva ihop (ngt).
En bok postpapper
Bläcket rodnar i dess penna,
Ljudet darrar i dess röst;
När en flicka ska bekänna:
Kärleken bor i mitt bröst.
Men hon blott några gånger
Trugat fram sitt tunga : ja!
Drillat några kärlekssånger,
Låtit några kyssar ta.
Se'n förslår ej bläck och papper,
Pennor utslitna bli;
Gellert sjelf var ej så tapper
I onödigt skribleri.
Och från sjelfva predikstolen
Tydligare skrålas ej,
Än predikaren i kjolen
Gnäller: O!!! jag älskar dej!!!
Dikten hittar jag i Johan Anders Wadmans "Samlade skrifter 2" (1855)
Wadmans dikter är nöjsam läsning — om man förstår dem, de syftar ofta på dagshändelser och samtida personer. Vad som var aktuellt i början av 1800-talet vet jag inte så mycket om, men efter att ha konsulterat Svensk uppslagsbok från 1932, har jag kommit fram till att den Gellert som nämns i dikten förmodligen är den tyske författaren Christian Fürchtegott Gellert, 1715-1769. Många av hans verk finns hos Litteraturbanken.
Jag har verkligen inte tid att sitta här och roa mig, men när jag upptäcker att en av mina förfäder redigerat Wadmans Samlade skrifter, så kan jag ju inte låta bli att läsa vidare. Denne Herman var en tämligen medioker författare, jag vet, för jag har läst några av hans böcker. Men han skrev även läroböcker i svenska, och de skulle jag gärna vilja titta närmare på. Det har funnits en hel del skrivande människor bland mina förfäder, mor och jag undrade hur mycket som kom sig av en "skrivar-gen" och vad som som fördes vidare i litterära miljöer. Jag lutar åt att miljön spelar en stor roll.
måndag 17 augusti 2020
söndag 16 augusti 2020
lördag 15 augusti 2020
Lördag med Gutenberg
Godissugen?
Då är kanske det här häftet från 1957 något för dig.
Party Sweets by Mary Blake
Uppriktigt sagt så är det inget av recepten som får mitt snålvatten att rinna — men jag gillar de tidstypiska illustrationerna.
Skulle kunna tänka mig att prova Chocolate Bon Bons om jag behövde en present till någon godisgris.
Chocolate Bon Bons
Sweet-tooth favorite ... Carnation keeps them creamy longer....
Makes about 3 dozen 1-inch bon bons
½ cup granulated sugar
½ cup sifted all-purpose flour
¼ teaspoon salt
2 tablespoons butter
1 egg
1 cup undiluted Carnation Evaporated Milk
1 cup (6-ounce package) semi-sweet chocolate pieces
1 cup chopped nuts
1 teaspoon vanilla
Combine all ingredients except nuts and vanilla in saucepan over medium heat. Stirring constantly, cook until very thick (about 10 to 12 minutes). Chill about one hour. Drop chocolate mixture from teaspoon into chopped nuts. Roll into small balls, and chill until served.
"Evaporated milk" är inte alltid så lätt att hitta i Sverige, men använd länken nedan så kan du lära dig hur man gör sin egen. Själv använder jag kaffegrädde där koncentrerad mjölk anbefalles.
Jag blir lite förvånad över att man fortfarande på nätet hittar uppgiften att "evaporated milk" går att byta ut mot "Condensed milk" — det blir inte bra!
Men du kan göra din egen kondenserade mjölk istället för att köpa den dyra som finns på burk!
Det finns ett antal recept på nätet, men alla jag hittar där säger att man ska sjuda mjölken under omrörning tills den tjocknar — att stå vid spisen och röra är inget för mig, så jag gillar mitt gamla recept som jag fick i internets barndom av en kokboksförfattare:
Homemade Sweetened Condensed Milk
½ cup boiling water
1 cup nonfat dry milk
⅔ cup granulated (white) sugar
2 tablespoons melted butter or margarine
Place all ingredients in the container of an electric blender in the order given; process on medium-low speed for 2 minutes.
Allow to cool to room temperature before using in a recipe or store in refrigerator for up to 1 week.
Makes 1 ¼ cups or the equivalent of 1 (14-ounce) can.
fredag 14 augusti 2020
Fler än jag gör så här
illustration: Carl Zetterström
Så snart den glåmiga morgonen tittar in genom rutan, stretar fru Blom in med dammsugaren i vardagsrummet och startar den, men upptäcker strax att hon har glömt det munstycke med vilket man suger bakom värmeledningen och visst måste man väl suga bakom värmeelementen om man är en ordentlig husmor! På vägen efter detta munstycke passerar hon telefonen och kommer ihåg att hon skall ringa till sin affär efter bitsocker och 25 andra nyttiga saker, och medan hon talar i luren ser hon att en av handsklådorna i tamburen står öppen. Vilket slarv! Efter samtalet går hon för att stänga den, men upptäcker att där ligger en gammal grön hatt nedknölad. Hon provar den och undrar hur hon någonsin har kunnat ha någonting så fult. Med hatten på sig går hon för att visa den för sönerna Blom, men erinrar sig att de är i skolor och dylikt och alldeles strax skall komma hem för att spisa lunch. Hon sätter på en stekpanna och lägger ett par hamburgare i den, men tiden måste utnyttjas om man vill hinna med allting i ett stort hushåll, få det att löpa galant och bli fint och snyggt i varje hörn. Hon skyndar därför in i badrummet och plockar bort alla sakerna på hyllan för att torka den. Då ser hon att någon har badat utan att göra rent karet efter sig - ett nog så vanligt fenomen. Hon startar handduschen, men måste också hämta Den Vita Tyfonen eller annan ammoniakblandning i städskåpet. På vägen dit passerar hon köket och känner en märkvärdig lukt. Det är hamburgarna som hunnit bli f.d. hamburgare och fru Blom tröstar sig med att hamburgare ändå är en ganska fantasilös föda, ovärdig en kompetent husmor. Hon skall i stället göra en skinkomelett med tomater . Det är så vackert.
ur kåserisamlingen "Ögonblick"
av Marianne Zetterström, 1968
Jag har i alla fall burit upp dammsugaren till övervåningen.
Vill du läsa hela kåseriet hittar du den hos Litteraturbanken.
torsdag 13 augusti 2020
onsdag 12 augusti 2020
Tankar genererade av en födelsedag och en artikel
Jag har skrivit om Enid Blyton, och hennes böcker, flera gånger tidigare — jag har till och med lovat att återkomma till Enid. Hon fascinerar mig, och att jag inte skrivit om henne beror mest på att jag inte behärskar konsten att begränsa mig, och att sakligt få med det väsentliga, utan att ge avkall på de små talande detaljerna.
Hon fyllde år i går, och jag tänkte att jag kanske borde gratulera henne — igen — men jag fick inte till det, för jag blev väckt av telefonen i min middagsvila av en en väninna som säger: "jag är här nu". Jag hade fått för mig att det var i dag hon skulle komma! Det blev en trevlig dag — men något skrivet blev det ju inte.
Och så värst mycket kommer det inte att bli nu heller, men när jag i morse läste vad Ulrika Lindahl skriver om sonens kollovistelse, associerar jag genast till Enids tre böcker om Kicki. (The Naughtiest Girl in the School (1940), The Naughtiest Girl Again (1942), The Naughtiest Girl is a Monitor (1945)). Av någon outgrundlig anledning har man valt att kalla henne Kicki i den svenska översättningen — tyckte man att Elizabeth var för svårt för svenska barn, hade man ju kunna nöja sig med att byta ut z mot s, Här vimlade det ju av Elisabetor på 40-talet. De två första böckerna finns hos fadedpage, där för övrigt många av Blytons böcker finns.
“I HAD A GUINEA-PIG, AND IT HAD A FACE
JUST LIKE MISS THOMAS,” SAID ELIZABETH.
Elizabeth skickas mot sin vilja iväg till en internatskola — intrigen är på intet sätt originell, och många av episoderna känner jag igen från Enids andra internatskoleböcker. Det som är annorlunda med de här tre böckerna är att skolan är en samskola, och mycket progressiv. Jag kommer att tänka på Summerhill — som Enid naturligtvis kände till — och kanske det faktum att Enid var utbildad Fröbel-pedagog, spelade in.
“HAVEN’T YOU ANY MONEY AT ALL?” ASKED THOMAS
På veckomötena skickas en låda runt där alla barn ska lägga sina pengar som de eventuellt fått sedan det senaste mötet, sedan får varje barn 2 shilling i "veckopeng". Den som vill köpa något dyrare får ansöka om mer pengar, och mötet avgör om ansökan ska beviljas. Barnen själva utdömer vid behov bestraffningar — lärare finns alltid med i bakgrunden, men lägger sig sällan i diskussionerna.
Vill du veta mer om Enid och hennes böcker så finns The Enid Blyton Society, en synnerligen aktiv sida. InternetArchive har också många av hennes böcker och flera biografier.
I den här serien som i så många andra har det getts ut nyskrivna fortsättningar— tro mig, de är inte bra! Det vill säga, jag har inte kunnat förmå mig till att läsa de nya böckerna om Elizabeth, men jag har läst andra fortsättningar, av samma författare, i några av de andra internatskoleserierna.
Illustrationerna är gjorda av Kenneth Lovell för första upplagan av "The Naughtiest Girl in the School".
tisdag 11 augusti 2020
Bloggerskans kviller
Das Irrenhaus
Francisco de Goya
Jag trodde allt skulle bli bra mellan blogger och mig, bara jag fick vänja mig. Men så 17 heller. Det är en kamp att skriva ett inlägg — men bara ibland, andra gånger är det nästan, men bara nästan, smärtfritt.
Om samma problem återkom, så vore det ju bra, som det här med att lägga in bilder som ibland går hur geschwint som helst, medan bilderna andra gånger inte kommer i den ordningen som jag lagt in dem. Men eftersom det inte är något system i galenskapen, så kan jag ju inte lära mig vad blogger har för preferenser beträffande ordning av dem.
Andra gånger blir texten understruken alldeles utan min förskyllan— men tro inte att det går att göra det ogjort genom att klicka på U.
Och texten blir antingen för stor eller för liten.
Och så där håller det på, och när blogger är riktigt vrång, så tar det dubbelt så lång tid att få till ett inlägg, som det gjorde på den gamla goda tiden.
Fortsätter det så här är jag snart mogen att flytta in på Goyas "dårhus". Ett ord som redan på 1850-talet ansågs förklenande, visst är det intressant att se hur man alltid möblerat om i ordförrådet, och flyttat somliga ord till skamvrån:
Anm. Af humanitetshänsyn började man, i Sv. c. 1850, i Finl. först senare, i båda landen tidigast i medicinskt fackspråk, att undvika ordet dåre i denna bet. äfvensom, ehuru i mindre utsträckning, dess hithörande ssgr. I bildade kretsar i Sv. är det enkla ordet i denna bet. numera nästan obrukligt o. i fackkretsar fullkomligt ur bruk.
För ögonblicket har jag inte tid och kraft att starta en ny blogg , men visst har jag lekt med tanken på att göra slut med blogger. Därför att jag surfat runt för att se vilka alternativ som finns.
Det är understundom nöjsam läsning — på ett ställe läser jag: "Mejla vår härliga kundtjänst". Nej tack, jag vill inte ha en härlig kundtjänst, jag vill ha en som kan ge korrekt, gärna tråkig, information, vid behov.
Jag går vidare och hittar följande:
Vi förstår att juridiska villkor kan vara tråkiga att läsa, så vi har ansträngt oss för att göra upplevelsen något mer angenäm. Jag har aldrig någonsin kommit på tanken att juridiska villkor kan vara en upplevelse — allt jag begär är en korrekt text utan utsmyckningar.
Efter flera bottennapp hittar jag bloggo.nu, som jag ska titta närmare på om en månad eller två.
Har du hört det härliga ordet kviller tidigare? Det har inte jag, men jag blev bara tvungen att använda det, eftersom det är precis vad det här inlägget handlar om.
KVILLER, sbst.
(†) jämmer, klagan. (G. III:s död) har .. injagat oro och bedröfvelse i våra hjertan och upfylt våra munnar med qviller och klagan. Bergman TalG3 2 (1792).