Tankar genererade av en födelsedag och en artikel

 

Jag har skrivit om Enid Blyton, och hennes böcker, flera gånger tidigare — jag har till och med lovat att återkomma till Enid. Hon fascinerar mig, och att jag inte skrivit om henne beror mest på att jag inte behärskar konsten att begränsa mig, och att sakligt få med det väsentliga, utan att ge avkall på de små talande detaljerna.

Hon fyllde år i går, och jag tänkte att jag kanske borde gratulera henne — igen — men jag fick inte till det, för jag blev väckt av telefonen i min middagsvila av en en väninna som säger: "jag är här nu". Jag hade fått för mig att det var i dag hon skulle komma! Det blev en trevlig dag — men något skrivet blev det ju inte. 

Och så värst mycket kommer det inte att bli nu heller, men när jag i morse läste vad Ulrika Lindahl skriver om sonens kollovistelse, associerar jag genast till Enids tre böcker om Kicki. (The Naughtiest Girl in the School (1940), The Naughtiest Girl Again (1942), The Naughtiest Girl is a Monitor (1945)). Av någon outgrundlig anledning har man valt att kalla henne Kicki i den svenska översättningen — tyckte man att Elizabeth var för svårt för svenska barn, hade man ju kunna nöja sig med att byta ut z  mot s, Här vimlade det ju av Elisabetor på 40-talet. De två första böckerna finns hos fadedpage, där för övrigt många av Blytons böcker finns.

 “I HAD A GUINEA-PIG, AND IT HAD A FACE 

JUST LIKE MISS THOMAS,” SAID ELIZABETH.   

Elizabeth skickas mot sin vilja iväg till en internatskola — intrigen är på intet sätt originell, och många av episoderna känner jag igen från Enids andra internatskoleböcker. Det som är annorlunda med de här tre böckerna är att skolan är en samskola, och mycket progressiv. Jag kommer att tänka på Summerhill — som Enid  naturligtvis kände till — och kanske det faktum att Enid var utbildad Fröbel-pedagog, spelade in. 

 “HAVEN’T YOU ANY MONEY AT ALL?” ASKED THOMAS

På veckomötena skickas en låda runt där alla barn ska lägga sina pengar som de eventuellt fått sedan det senaste mötet, sedan får varje barn 2 shilling i "veckopeng". Den som vill köpa något dyrare får ansöka om mer pengar, och mötet avgör om ansökan ska beviljas. Barnen själva utdömer vid behov bestraffningar — lärare finns alltid med i bakgrunden, men lägger sig sällan i diskussionerna. 

Vill du veta mer om Enid och hennes böcker så finns The Enid Blyton Society, en synnerligen aktiv sida.  InternetArchive har också många av hennes böcker och flera biografier.

I den här serien som i så många andra har det getts ut nyskrivna fortsättningar— tro mig, de är inte bra! Det vill säga, jag har inte kunnat förmå mig till att läsa de nya böckerna om Elizabeth, men jag har läst andra fortsättningar, av samma författare, i några av de andra internatskoleserierna.

Illustrationerna är gjorda av Kenneth Lovell för första upplagan av "The Naughtiest Girl in the School".