Lite skriblerier

Men åtminstone måste du begripa när jag säger dig att jag är hitkommen för  att broderligen bedja dig sluta ditt skribleri, flytta  ned till din ort igen, låta gossarne gå i skola  såsom hittills, sköta ditt hus, och åter blifva en  aktningsvärd qvinna i stället för en lumpen romanförfattarinna. 

             ur Skizzer. Första samlingen (1841), avSophie von Knorring

 The Artist's Wife at her Desk 

 Carl Moll

Det finns nog inte mycket som är vackrare än ett hallon i motljus.

Jo då, det finns fortfarande hallon, fast det tar lite längre tid att fylla en hink nu, än för bara en vecka sedan. men vad gör det när solen skiner, rödhakarna tjattrar  och håller mig sällskap och utsikten över den spegelblanka älven är hänförande. Perfekta stunder att låta tankarna vandra. Den enda ormen i mitt paradis är nässlorna som nästlat sig in i buskaget. 

Läste någonstans, minns tyvärr inte var, om flickor som tog på sig handskar när de plockade hallon för att inte få rispor på sina vackra vita frökenhänder. Visst ser mina händer och underarmar ut som om jag lekt med en kattunge — men så hade jag inte heller några vackra vita frökenhänder innan hallonsäsongen var här.

Tankarna skuttar runt som uppspelta harpaltar, vad ska jag göra  först, när jag kommer in, skriver en mental lista som jag garanterat har glömt innan jag lämnar hallonsnåret. Jo, jag ska ta fram några skurdukar, så de som bor i mitt hus under min bortavaro, inte ska behöva leta efter dem. (Trasor går alltid åt när man vattnar blommor). 

O, jag får inte glömma att plocka fram de bekväma sandalerna — och var i all världen har jag lagt reservglasögonen. Det börjar bli för varmt — pôtthett, som di säger här på trakta — jag far hem, det är skönt att susa ned för backen, vinden svalkar. 

Hemma plockar jag in de sista krukväxterna från trappen, ifall det skulle bli frost ska mina hussittare inte behöva göra det. 

Energin är på upphällningen, jag fyller en skål med hallon och slår mig ned i skuggan med alla mina listor: att göra, att handla, att leta rätt på,  och den viktigaste av dem alla GLÖM INTE BORT ATT.

Det finns inte plats för mer bär i frysen så nu fråssar jag i det jag plockar, och hoppas att kombinationen av C och E-vitaminer ska göra mig gott, dessutom är de fiberrika och innehåller en del nyttiga mineraler. 

Jag har länge sneglat på Jenny Uglows biografi "Mr. Lear", nu bläddrar jag i den och gläds åt att få börja läsa den. Trots att det är en pocketbok (larvigt namn), så väger den, med sina 643 sidor drygt ett halvt kilo. Om nu inte de dryga femtiotalet böcker jag laddat ned skulle räcka, så borde Mr. Lear kunna roa mig.

 Visst är skribleri ett underbart ord‽ man får gå tillbaka till tidigt 1800-tal för att hitta det i texter, så vi lär nog inte kunna återinföra det:

SKRIBLERA skrible4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.

Etymologi

(numera föga br.) hålla på med (värdelösa l. lappriartade) skriverier, vara ”skribler”; skriva l. klottra ihop brev; äv. med obj.: (hastigt l. talanglöst skriva ihop (ngt). 

En bok postpapper

Bläcket rodnar i dess penna,

Ljudet darrar i dess röst;

När en flicka ska bekänna:

Kärleken bor i mitt bröst.

Men hon blott några gånger

Trugat fram sitt tunga : ja!

Drillat några kärlekssånger,

Låtit några kyssar ta.

Se'n förslår ej bläck och papper,

Pennor utslitna bli;

Gellert sjelf var ej så tapper

I onödigt skribleri.

Och från sjelfva predikstolen

Tydligare skrålas ej,

Än predikaren i kjolen

Gnäller: O!!! jag älskar dej!!!

Dikten hittar jag i Johan Anders Wadmans "Samlade skrifter 2" (1855) 

Wadmans dikter är nöjsam läsning — om man förstår dem, de syftar ofta på dagshändelser och samtida personer. Vad som var aktuellt i början av 1800-talet vet jag inte så mycket om, men efter att ha konsulterat Svensk uppslagsbok från 1932, har jag kommit fram till att den Gellert som nämns i dikten förmodligen är den tyske författaren Christian Fürchtegott Gellert, 1715-1769. Många av hans verk finns hos Litteraturbanken. 

  Jag har verkligen inte tid att sitta här och roa mig, men när jag upptäcker att en av mina förfäder redigerat Wadmans Samlade skrifter, så kan jag ju inte låta bli att läsa vidare. Denne Herman var en tämligen medioker författare, jag vet, för jag har läst några av hans böcker. Men han skrev även läroböcker i svenska, och de skulle jag gärna vilja titta närmare på. Det har funnits en hel del skrivande människor bland mina förfäder, mor och jag undrade hur mycket som kom sig av en "skrivar-gen" och vad som som fördes vidare i litterära miljöer. Jag lutar åt att miljön spelar en stor roll.